• Tow2Mater

    Tips för att praktiskt lösa partners tillkortakommanden

    Tänkte vi kan tipsa om hur man kan minska de där retsamma irritationsmomenten där ens partner inte klarar av att förändra sitt beteende i vardagen. Det kan ju även gälla en själv, eller barnen.  Istället för att tjata eller reta ihjäl sig och låta allt rulla nerför skilsmässobacken, kan man fundera på om det kan finnas en praktisk lösning man inte tänkt på.


    De flesta av oss har väl vissa saker vi aldrig kan ta till oss, eller släppa. T ex lysknappar kanske kan lösas med timer eller rörelsedetektor. Vi satte en gång en 20 minuters timer på lyset just för att barnet aldrig släckte efter sig.  Istället för att fortsätta tjata och reta ihjäl sig om det.


    Mitt irritationsmoment just nu är hur jag ska få maken att lämna ytterdörren olåst efter han varit ute och rökt så den är öppen när barnet kommer hem från skolan. Maken låser, jag låser upp. Har provat sätta tejp över låskolven i ett försök att förändra hans (enligt mig) ovana , utan resultat.


    Dela med er av alla era praktiska tips!
  • Svar på tråden Tips för att praktiskt lösa partners tillkortakommanden
  • Anonym (Kimmen)

    Enklaste lösningen på barnens dörr-problem är ju att ge dem nycklar.

    Jag och min sambo har fått lov att tänka en del på lösningar då hon har asperger/autism, med devisen "problem är till för att lösas". Exempelvis älskar vi båda att ha fysiska blu-ray, dvder, och tv-spel, men hon är hopplös på att stoppa skivor i rätt fodral, eller i fodral alls. Därför har vi allt digitalt också. Till exempel.

  • Tow2Mater

    Jo en enkel lösning på barnens dörr-problem är ju att de öppnar med egen nyckel. Men jag tycker dörren kan vara öppen när man är hemma just då, så de slipper stå ute i kylan och gräva fram nyckel ur väskan, ibland bara i t-shirt fast det är kallt. Så jag brukar springa och låsa upp, och låsa upp, och låsa upp. Jag kan inte släppa det.
    Har hänt jag själv tar en promenad/joggingtur utan nyckel, och fast jag säger lås inte ut mig innan jag går, har dörren varit låst när jag kommer tillbaka. (Gillar inte att jogga med nyckel i handen eller fickan om jag inte måste.)

  • Anonym (+++)
    Tow2Mater skrev 2023-01-21 17:43:57 följande:

    Jo en enkel lösning på barnens dörr-problem är ju att de öppnar med egen nyckel. Men jag tycker dörren kan vara öppen när man är hemma just då, så de slipper stå ute i kylan och gräva fram nyckel ur väskan, ibland bara i t-shirt fast det är kallt. Så jag brukar springa och låsa upp, och låsa upp, och låsa upp. Jag kan inte släppa det.
    Har hänt jag själv tar en promenad/joggingtur utan nyckel, och fast jag säger lås inte ut mig innan jag går, har dörren varit låst när jag kommer tillbaka. (Gillar inte att jogga med nyckel i handen eller fickan om jag inte måste.)


    Precis som TS i den andra tråden (där du fick inspiration till den här tråden), tyckte att hennes partner kunde komma ihåg att släcka lampan på toa. Där däremot var där väldigt snar till att klanka ner på TS om att hon var för "på" sin man.

    Här tycker du att din man borde komma ihåg att inte låsa dörren. Du får ett ypperligt tip att barnen kan låsa upp själva men nejdå - du tycker ju att det bör kunna vara upplåst (precis som TS tyckte att lampan kunde vara släckt) 

    (Tips vid jogging: köp ett sånt där träningsmagbälte med plats för nyckel, mobil etc).
  • Tow2Mater
    Anonym (+++) skrev 2023-01-21 17:52:39 följande:
    Precis som TS i den andra tråden (där du fick inspiration till den här tråden), tyckte att hennes partner kunde komma ihåg att släcka lampan på toa. Där däremot var där väldigt snar till att klanka ner på TS om att hon var för "på" sin man.

    Här tycker du att din man borde komma ihåg att inte låsa dörren. Du får ett ypperligt tip att barnen kan låsa upp själva men nejdå - du tycker ju att det bör kunna vara upplåst (precis som TS tyckte att lampan kunde vara släckt) 

    (Tips vid jogging: köp ett sånt där träningsmagbälte med plats för nyckel, mobil etc).
    Jag sa de flesta av oss har väl vissa saker vi aldrig kan ta till oss, eller släppa. Man kan ju så långt det är möjligt försöka lösa det praktiskt. Jag sa inte att hon var för "på" sin man om att släcka, du missförstod tydligen där helt det jag sa att han inte anser det värt att ta en massa fajter om minsta lilla regel betyder det ju inte att han inte är engagerad.

    Men nu kan du ju komma med nåt nytt fint tips istället här? Har du inget område som irriterar dig som du hittat en smart lösnig på?
  • Anonym (Kokerskan)

    Min man kan inte tänka på mat om han inte är hungrig. Alltså vad han är sugen på, eller vad han ska laga och om allt som behövs till det finns hemma. Spannet mellan att han känner att han nog är lite småhungrig tills han håller på att svimma av lågt blodsocker (jaja, jag vet att det egentligen inte är blodsockret, men ni fattar) är dessutom ca 20 minuter. Blir inte mycket mat handlad och lagad på den tiden. Såhär har han varit under våra nästan 25 år, och verkar aldrig lära sig hur han funkar.

    Lösningen är att jag handlar och lagar all mat. Och jag börjar med maten även om han säger "ojdå redan, jag är inte hungrig än". Jag har också alltid något i bakfickan som går att svänga ihop på under 20 minuter, för de dagarna han säger "du jag börjar känna mig lite småsugen, ska vi laga någon mat?"

    Bonus: När han börjar känna sig hungrig kan han komma med förslag på rätter som "kyckling i lergryta". Ja tjena, det tar minst två timmar plus handlingsturen eftersom det sällan ligger en hel kyckling i kylen och bara väntar. 

  • Anonym (Kimmen)
    Tow2Mater skrev 2023-01-21 17:43:57 följande:

    Jo en enkel lösning på barnens dörr-problem är ju att de öppnar med egen nyckel. Men jag tycker dörren kan vara öppen när man är hemma just då, så de slipper stå ute i kylan och gräva fram nyckel ur väskan, ibland bara i t-shirt fast det är kallt. Så jag brukar springa och låsa upp, och låsa upp, och låsa upp. Jag kan inte släppa det.
    Har hänt jag själv tar en promenad/joggingtur utan nyckel, och fast jag säger lås inte ut mig innan jag går, har dörren varit låst när jag kommer tillbaka. (Gillar inte att jogga med nyckel i handen eller fickan om jag inte måste.)


    Ok, så vad du vill är att styra din man, inte lösa problem. 
  • Anonym (KaTajun)
    Anonym (Kokerskan) skrev 2023-01-21 18:26:28 följande:

    Min man kan inte tänka på mat om han inte är hungrig. Alltså vad han är sugen på, eller vad han ska laga och om allt som behövs till det finns hemma. Spannet mellan att han känner att han nog är lite småhungrig tills han håller på att svimma av lågt blodsocker (jaja, jag vet att det egentligen inte är blodsockret, men ni fattar) är dessutom ca 20 minuter. Blir inte mycket mat handlad och lagad på den tiden. Såhär har han varit under våra nästan 25 år, och verkar aldrig lära sig hur han funkar.

    Lösningen är att jag handlar och lagar all mat. Och jag börjar med maten även om han säger "ojdå redan, jag är inte hungrig än". Jag har också alltid något i bakfickan som går att svänga ihop på under 20 minuter, för de dagarna han säger "du jag börjar känna mig lite småsugen, ska vi laga någon mat?"

    Bonus: När han börjar känna sig hungrig kan han komma med förslag på rätter som "kyckling i lergryta". Ja tjena, det tar minst två timmar plus handlingsturen eftersom det sällan ligger en hel kyckling i kylen och bara väntar. 


    Queen! 
  • Anonym (A)
    Anonym (Kimmen) skrev 2023-01-21 14:44:44 följande:
    Enklaste lösningen på barnens dörr-problem är ju att ge dem nycklar.

    Jag och min sambo har fått lov att tänka en del på lösningar då hon har asperger/autism, med devisen "problem är till för att lösas". Exempelvis älskar vi båda att ha fysiska blu-ray, dvder, och tv-spel, men hon är hopplös på att stoppa skivor i rätt fodral, eller i fodral alls. Därför har vi allt digitalt också. Till exempel.
    Håller med
  • Anonym (Alice)
    Tow2Mater skrev 2023-01-21 17:43:57 följande:

    Jo en enkel lösning på barnens dörr-problem är ju att de öppnar med egen nyckel. Men jag tycker dörren kan vara öppen när man är hemma just då, så de slipper stå ute i kylan och gräva fram nyckel ur väskan, ibland bara i t-shirt fast det är kallt. Så jag brukar springa och låsa upp, och låsa upp, och låsa upp. Jag kan inte släppa det.
    Har hänt jag själv tar en promenad/joggingtur utan nyckel, och fast jag säger lås inte ut mig innan jag går, har dörren varit låst när jag kommer tillbaka. (Gillar inte att jogga med nyckel i handen eller fickan om jag inte måste.)


    Ja, men då ser man väl till att barnen klär sig ordentligt? Att de inte bara har en t-shirt på sig mitt i vintern? Och har de klarat sig i den klädseln från skolan eller träningen eller var de kom ifrån, klara de sig ju säkert i de 20 sekunder det tar att ta fram nyckeln och låsa upp.

    Att tejpa för låskolven känns lite extremt.
  • Anonym (,,,)

    Din man ska absolut låsa dörren. Det är inte 50tal längre. Ring polisen och fråga varför..

    En bekant och hans fru gick till familjeterapi pga små irritationsmomenten. 


    -Han lämnar alltid trasan på bordet!
    -Hon lämnar allt hår i brunnen!


    Terapeuterna vände sig till båda: - Gör inte det!

    Svårare än så behöver det inte vara. 


    Man kan ju fråga sig varför folk är så ovilliga att förändra beteenden de vet irriterar. Passiv aggressivitet?

Svar på tråden Tips för att praktiskt lösa partners tillkortakommanden