Anonym (Ocksåmamma) skrev 2023-01-26 17:40:24 följande:
Som mamma till en dotter som själv har psykisk problematik är det något som gnager inom mig utifrån din berättelse och jag tycker det finns all anledning till att fundera om den process som verkar ligga framför din dotter är den rätta. Har lyssnat och läst en hel del inom ämnet och tyvärr verkar det nästintill vara tabu att ?ifrågasätta? en person så fort de säger att de ?tillhör ett annat kön än det de är född till? (enkelt uttryckt). Om min treåring säger att han är en dinosaurie gör det honom till en dinosaurie då? uppmuntrar vi honom dagligen till att han ska vråla som en dinosaurie och skapar honom en identitet utifrån detta? nej det gör man ju inte givetvis. Ja jag vet att jag hårdrar det men någonstans har mänskligheten gått bananas när det gäller det här. och unga mår bara allt sämre. Inte konstigt enligt mig. Kanske kan det vara en flykt för din dotter från någonting? en känsla av att byta kön är lösningen på ett problem som inte ser ut att ha någon lösning? Hur ser hennes samliv ut i övrigt, vänner etc? Är allt ett mörker eller finns det någonting som funkar?
på något sätt så så hade jag som förälder börjat nysta i detta. Man kan göra det på ett nyfiket, kärleksfullt och ömsint sätt utan att vara ifrågasättande på ett buffligt sätt. I grund och botten handlar det om ditt barn som mår dåligt och jag själv hade gjort vad jag kunnat för att se till att det inte blir värre än vad det redan är?även om man inte kan kontrollera allt i livet så kan man ändå så lite frö till egna tankar hos sina barn.
jag hoppas din dotter får den hjälp hon behöver.
Jag jämför detta med att: om mitt barn säger att han är en bil så måste jag ju låta honom dricka bensin.
Det ska självklart ifrågasättas, speciellt om barnet sedan tidigare har en underliggande problematik eller npf. Som förälder är det ens jobb att guida sitt barn, inte blind låta dem vada genom internet-träsket och försöka hitta sin plats i världen.
