Tonåring, hur ska man orka?

Jag förstår hur du menar.
Jag försöker också med så mycket mindfulness som möjligt. Önskar hon ville lära sig det med. 

Men de dagar hon inte vill till skolan, tänker du att jag ska låta henne vara hemma då? Många tycker ju då att hon ska sitta hemma och inte alls få gå ut, men ibland så vill hon ändå vara med sina vänner och då brukar hon få vara det. 

Du verkar vara extremt oempatisk  där du inte alls blir berörd av barn som försöker begå självmord, slår huvudet I väggen och skriker nätterna igenom. Allt detta är skådespeleri för att slippa skolan: att inte sova flera nätter i sträck, riva sönder ansiktet, bli fångad på väg att hoppa från balkongen... 

Är du lika hård mot dig själv?

Dessutom verkar du inte läsa så mycket av det jag skrivit. 

Akutläkaren har varit hos oss två gånger under internet avstängning, på nätterna. 

Läkaren kom med avsikt att köra henne till BUP akuten. Men när hon kontaktade bup via telefon från oss och beskrev situationen, då tipsade bup varje gång att låta henne ha internet och att lämna henne ifred så hon får känna sig trygg och accepterad och lugna ner sig.

En gång hamnade hon på BUP akuten ja och fick övernatta där. Det var när vi försökte köra henne till BUP (soc tvingade oss, de trodde också att vi daltar), så hoppade hon ur bilen som körde (inte jättefort men ändå) och sprang iväg och gömde sig i skogen. 

Polisen hittade henne efter flera timmar och körde till BUP akuten.

Vill du dela någon länk angående det där att "blir man lugn när man får det man vill - då har man fejkat ångesten".

Men jag tycker att det vore ologiskt om en person som mår jättedåligt på grund av ett problem inte börjat må bättre när problemet försvinner. 

Skrev ett svar till skolan och förklarade också att hon själv berättat och att det stämde med den han skrev. 
Jag reagerade också på att läraren hade skrivit att min dotter VALDE att bara otrevlig. 
Jag förklarade att vi under 1,5 år har kämpat med hennes mående och att både BUP och Soc har förklarat på möten att min dotter har svårigheter som behöver bemötas med lågaffektivt bemötande även om hon inte har en diagnos. 
Och att lärarna absolut ska hålla på regler och stå fast vid det men att de kan vara bemötande. Att min dotter också kan uppfatta lärare som "otrevliga" vilket jag också tagit upp med rektorn att hon blivit bemött på ett kränkande sätt när hon ex bett en lärare att inte titta på henne. 

Läraren svarar tillbaka på meilet och tackar för mitt svar och att han va glad att hon "stått för sitt beteende".
Sen skrev han att han kommer fortsätta att äga klassrummet och vara ledare på sitt sätt.

Inte ett ord om förlåtelse kring hennes svårigheter utan han skrev att han uppfattar henne som kaxig och har attityd och inte mottaglig för handledning. Så han undra hur han ska göra 🤔 

Blir så ledsen över att jag trots alla förklaringar och möten och försök till att få dem att förstå så förstår de inte.

Är det någon förresten som har något bra förslag på hur jag ska väcka min dotter på bästa sätt? Hon är som en zombie och riktigt svårväckt och trött såklart. Blir som ett bi.