Tonåring, hur ska man orka?

Tack, tack och åter tack.
Så skönt att inte bli dömd, så skönt att få förståelse.

Jag jobbar just nu mycket med mitt eget mående, att ta min tid, sätta gränser och ta hand om mig själv för att jag vill. Mindfulness, meditation, träna, älska mig själv osv. 

Försöker tänka att det kommer bli bra, det är en period, tänka på de små sakerna som faktiskt fungerar osv. Men så kommer ju andras ord, skolans press, trots att vi på möten pratar om att de ska peppa det som fungerar, att hon faktiskt är där mer, att hon ändå säger att hon vill försöka lämna in mobilen osv, men så kommer hon till skolan, fixar inte att lämna in mobilen för den läraren hon ville lämna den till var inte där just då, eller så glömmer hon, eller så bara vill hon inte och då upplever hon som att hon bara får skit, ingen annan blir ju tillsagd osv. 

Sen alla andra som tycker att "sätt gränser", "du ska ha mandat som förälder att sätta gränser" "Hon borde komma hem tidigare" " hon måste gå och lägga sig när du bestämmer" osv osv. 

Så känner jag mig kass igen, men samtidigt vill jag inte att hon ska hoppa för att jag säger hoppa, men jag vill heller inte att hon ska bestämma allt. Men så tänker jag att hade hon fått bestämma allt och göra som hon vill så hade hon bott hos kompisar, aldrig varit hemma, aldrig gått till skolan, aldrig någonsin duschat eller nåt. 
Eller tänker jag fel?

Det är så svårt med denna balans.