Jag behöver prata med någon med kunskap om depression/psykisk ohälsa

 Tack för ditt svar. Han verkar väldigt medveten om det du beskriver, det att han flera ggr sagt till mig att han inte vill att jag skall få något, det han menar är att han inte vill ge mig någon börda. Jag vet att jag är stark så jag svarade honom att han kan lägga den saken på mig, att jag står själv för mina val i att lämna eller inte. 

Men det känns som att jag inte vet till 100% om det faktiskt ÄR mående som är orsaken just nu, tänk vill han avsluta? Önskar man kunde få svar men jag vet att depression kan göra det svårt att skriva eller höra av sig. En gång sa han att han vill att jag ska veta att han är kvar även om han är frånvarande.

Du som själv är deprimerad, jag har en liten fråga: Jag såg en helg att han umgåtts med vänner nu under dessa två tysta månaderna, är det ?normalt? , att en som mår dåligt kan umgås med vänner men ändå inte finner ork för att svara på ett meddelande?

Tack så mycket för ditt svar. Han har faktiskt uttryckt i någon diskussion när han varit i en sämre period att han inte har förmågan att upprätthålla en relation just nu. Den gången frågade jag vad vi skall göra med oss då, tror han svarade att vi måste vänta bara. Tror han menade vänta tills han är i bättre period. 

Jag känner det ibland att avbryta men inte säga farväl, med det menar jag som att avvakta och se. Men det är där känslan kommer in att jag skulle lämna honom när det är dåligt, skall jag komma tillbaka då när han har det bra?? Känns inte snällt?

Tror jag menade att känslan hos mig blir så, att jag lämnat när det varit dåligt. Jag tänkte ifall han kommer tillbaka senare när han mår bättre. 

Mjo jag förstår att han behöver också bidra om vi skulle inleda en relation. Men enligt hur jag känner honom är han väldigt medveten om olika känslor till mig och honom själv. 

Det är bara svårt för mig just nu när det varit tyst så länge att veta om det faktiskt är hans mående, eller om han vill avsluta oss. Vänta eller avbryta liksom..

Han är inte min pojkvän, än(?). Men skulle kanske kunna bli. Vi har inte setts än. Men ja, det är svårt att veta om han undviker mig pga att han inte vill att jag ska behöva få någon börda. Eller, om jag betungar honom med mina försök att nå honom? 

Angående att han skulle vara tveksam låter för mig inte riktigt korrekt dock, han har snarare varit den som visat mer känslor än mig, enda tills han började må dåligt igen, då kanske det är jag som varit i över ibland? 

Egoism kan man väl inte tala om kring depression, va? 

Okej då har du erfarenhet. Denhär killen har ursäktat sig andra ggr för att han varit frånvarande, berättar ofta att det är sämre nu, när det varit det. Han tar hjälp när han behöver, varit i kontakt med psykolog t.ex. 

Men, om vi säger att jag nu skulle avbryta och att han vid senare tillfälle försöker nå mig igen. Är jag en dålig människa om jag tar tillbaka honom då? När jag gick och kanske t.o.m. träffade andra efter det också, när det för honom var som sämst. Frågar efter perspektiv kring detta eftersom det känns som att jag skulle ?gå och roa mig? under tiden han gör sitt om jag går nu. 

-
Såg du ifrågasatte mig kring detdär med egoism också, jag tänkte att depression inte innebär egoistiska beteende eftersom personer kanske inte faktiskt kan eller orkar ha energi till att ta in andras känslor om den har fullt upp med att hålla sig själv ovanför ytan. Det är väl inte egoistiskt då att undvika andra, tänkte jag.

Jag förstår vart du vill komma. Det är ju väldigt sorgligt om han backar pga något han tror eller så, och jag inte vet om det? :(

Jag tror inte hade blivit för mycket för mig, inte med tanke på hur det känns just nu iallafall. Men att inte få svar är jobbigt, jag skrev till honom igår igen efter att inte gjort det på nästan två veckor. Samma sak hände, han öppnade men gav mig inget svar.

Och jag vet ju att det kan vara som att bestiga ett berg att svara någon när man mår dåligt, men det är en jobbig situation för mig då jag inte kan veta till 100% att det är mående som är orsaken, eller om han inte vill längre liksom. Och ifall jag lämnar det vi har, gör jag honom en tjänst för att det var det han ville eller sårar jag honom djupt som går när det är dåligt. :( 

Så, snälla du, svara de som du skrev att du undvikit, tänk om dom går och funderar som jag.. :) 

Jag tror också att han varit mer öppen med mig än med andra, det känns så. Hur kommer det sig att jag är svårare att möta då? Om du orkar förklara. 

Vettigt inlägg, förutom att du i princip kallade honom ett hjälplöst mähä, vilket jag inte gillar och han inte är, men?

Hur menar du med att hans beteende innan det blev sämre skulle kunna vara relaterat till depressionen det också? 

Jag känner att jag ursäktar honom, eller ska vi säga sänker förväntningarna, men, är det inte så man ska göra då, sänka förväntningarna på den som mår dåligt? Jag har läst en del kring depression och en grej var detta.

Jag känner även detdär att man vill rädda honom.. Livrädd för att något hemskt skulle hända honom. :( Vill han ska få ha det bra.