• Anonym (att våga se)
    Mon 23 Jan 2023 12:32
    2523 visningar
    31 svar
    31
    2523

    Jag behöver prata med någon med kunskap om depression/psykisk ohälsa

    Anonym (TS) skrev 2023-01-23 10:29:30 följande:
    Jag behöver prata med någon med kunskap om depression/psykisk ohälsa

    Hej! Jag önskar få höra åsikter om hur man kanske ska tänka i min situation. Jag själv har inga egna erfarenheter av beteenden som kan uppkomma vid psykisk ohälsa. 


    Min onlinedejt som jag kommit väldigt nära lider av depression i perioder. Vi har aldrig träffats än pga det inte riktigt gått ihop än, dels pga vi båda jobbar borta och dels pga hans mående, men vi båda känner att vi vill ses och att det känns som att vi redan känner varandra. 


    Oftast pratar vi varje dag men i perioder har det kunnat vara tyst från hans håll typ sådär 1 vecka, några dagar, över en vecka? och alla dessa gånger har det varit hans mående som är orsaken. 


    Nu till problemet, nu har det varit tyst från hans håll i två månader? Han öppnar mina meddelanden, men svarar ej. Så livstecken finns, men inte mer än så. 


    Jag vet (tror?) att han vill fortsätta, det var inte länge innan denna tystnad som jag fortfarande fick höra det, att han vill fortsätta, att han vill träffa mig, att han tycker om mig? Och så har han alltid varit, beskrivit att han har viljan. 


    Men nu behöver jag lite perspektiv från andra håll, hur ska jag tänka här? Det har varit tyst i två månader som sagt, ingen respons från hans håll, jag har försökt många ggr. 

    För mig är det väldigt blandade känslor, ibland vill jag skriva till honom att jag avbryter det vi har men säger inte farväl, ibland slås jag av sorgen att det är som det är, att det vi hade var fint, roligt. Sorgen av att om inget skall bli till något nu? Funderingar om och om igen. Tänker på honom varje dag. Ibland känns det som jag inte KAN gå, för vem är jag om jag går när han har det dåligt (om det är det som är orsaken), isåfall är jag väl inte värd att få honom då han börjar må bra igen heller? 

    Ja, jag vet inte? Skall jag lita på hans ord så tycker han om mig mycket och viljan finns att skapa något med mig. 


    Kan jag få lite perspektiv från andra..?


    Nä, du ska inte "lita på hans ord". Trots vilja och önskan att ni ska bli något mer, så är det faktiskt en fråga om att man behöver kunna förmå hålla igång en relation för att ha en sund en.

    Om han inte klarar och inte förmår, så är det inte läge just nu. Och att du står stand by, betyder att du får vänta, mer än vad som är rimligt i den fas ni är, här och nu.

    Det blir en konstig sorts lojalitet, när förhållandet har ytterligare en part. Den psykiska ohälsan/sjukdomen som såväl han och du kan "skylla beteenden på". Det blir knäppt och ibland är en deprimerad såpass illa däran att hen inte kan hålla ihop relationer. Det betyder dock inte att du ska lägga energi och pausa. 

    Du kan inte veta exakt vad han vill, men jag skulle råda dig att faktiskt avbryta och avvakta. För 2 månader är för lång tid att stå på stand by. Det är inte rimligt.
  • Anonym (att våga se)
    Mon 23 Jan 2023 13:25
    #9
    Anonym (TS) skrev 2023-01-23 12:50:08 följande:

    Tack så mycket för ditt svar. Han har faktiskt uttryckt i någon diskussion när han varit i en sämre period att han inte har förmågan att upprätthålla en relation just nu. Den gången frågade jag vad vi skall göra med oss då, tror han svarade att vi måste vänta bara. Tror han menade vänta tills han är i bättre period. 


    Jag känner det ibland att avbryta men inte säga farväl, med det menar jag som att avvakta och se. Men det är där känslan kommer in att jag skulle lämna honom när det är dåligt, skall jag komma tillbaka då när han har det bra?? Känns inte snällt?


    Självklart ska du inte lämna honom för att sen åter ta kontakt när han mår bra. Det jag menar är att dåligt psykiskt mående faktiskt får konsekvenser och det är inte en partners uppgift att stå bredvid och vänta.... 

    Att inte ens förmå skicka ett litet meddelande är att faktiskt inte klara av att ha en relation. Man ska inte låta psykisk ohälsa vara den perfekta ursäkten. 

    Jag förstår att du tycker det är tungt att lämna honom mitt i hans dåliga mående, men är det verkligen snällare att vänta tills han mår bra, eller tills nästa gång han mår lite sämre.

    Självklart kan du avvakta och se, men det blir väldigt lätt snett när den ena parten mår dåligt och den andre behöver vara den förstående. Det är oerhört lätt att du faller in i en typ av medberoende där hans sjukdom blir en del som du tror du kan styra och hjälpa honom med. Redan nu låter det ju som att du grubblar över vad som blir bäst. Och då tänker du bäst för honom.

    Tänk lite på dig själv. Nu när du är kär känns det rimligt, men han behöver också förmå för att det ska fungera.
  • Anonym (att våga se)
    Mon 23 Jan 2023 13:59
    #14
    Anonym (TS) skrev 2023-01-23 13:44:23 följande:

    Tror jag menade att känslan hos mig blir så, att jag lämnat när det varit dåligt. Jag tänkte ifall han kommer tillbaka senare när han mår bättre. 

    Mjo jag förstår att han behöver också bidra om vi skulle inleda en relation. Men enligt hur jag känner honom är han väldigt medveten om olika känslor till mig och honom själv. 

    Det är bara svårt för mig just nu när det varit tyst så länge att veta om det faktiskt är hans mående, eller om han vill avsluta oss. Vänta eller avbryta liksom..


    Rent krasst spelar det ingen roll vad han vill. Med viss psykisk ohälsa följer en självupptagenhet som faktiskt inte är förenlig med relationer.

    Han kan mycket väl vilja, men faktiskt inte förmå och du gör dig själv en tjänst om du inte går in och försöker lösa det. Vill han och förmår han så kommer det märkas.

    Jag är uppvuxen med mamma och bror med psykisk ohälsa/sjukdom och har verkligen sett hur stor skillnad det är på om man tar ansvar för vad man inte förmår, söker hjälp och sen kompenserar för en sämre period, och på att använda sjukdomen som en ursäkt för att faktiskt inte göra tillräckligt för sina nära och kära.

    Om du låter honom ha dig på "vänt", signalerar du att det är okej att behandla dig som luft. Och det är det inte. Nån förmåga någonstans har de flesta. Om något är viktigt.
  • Anonym (att våga se)
    Mon 23 Jan 2023 14:13
    #15
    Anonym (TS) skrev 2023-01-23 13:54:56 följande:

    Egoism kan man väl inte tala om kring depression, va? 


    Varför skulle man inte kunna tala om egoism och depression?
  • Anonym (att våga se)
    Mon 23 Jan 2023 15:13
    #18
    +1
    Anonym (TS) skrev 2023-01-23 14:44:59 följande:

    Okej då har du erfarenhet. Denhär killen har ursäktat sig andra ggr för att han varit frånvarande, berättar ofta att det är sämre nu, när det varit det. Han tar hjälp när han behöver, varit i kontakt med psykolog t.ex. 

    Men, om vi säger att jag nu skulle avbryta och att han vid senare tillfälle försöker nå mig igen. Är jag en dålig människa om jag tar tillbaka honom då? När jag gick och kanske t.o.m. träffade andra efter det också, när det för honom var som sämst. Frågar efter perspektiv kring detta eftersom det känns som att jag skulle ?gå och roa mig? under tiden han gör sitt om jag går nu. 


    -
    Såg du ifrågasatte mig kring det där med egoism också, jag tänkte att depression inte innebär egoistiska beteende eftersom personer kanske inte faktiskt kan eller orkar ha energi till att ta in andras känslor om den har fullt upp med att hålla sig själv ovanför ytan. Det är väl inte egoistiskt då att undvika andra, tänkte jag.


    Vi är alla, och bör alla vara lite egoistiska i perioder och det är en del i att vara människa. Att ha och bygga en relation med någon bör för mig handla om att båda får ut något, att båda stöttar varandra och att båda får utrymma att både ge och ta.

    Du är inte elak för att du avbryter något som inte fungerar, med en människa som faktiskt inte mår bra. Du skyddar dig själv och du sätter upp en gräns för hur dålig kontakt/relation du vill ha. Om han senare tar kontakt och vill bygga något igen, så har du där och då möjlighet att prata om vart din gräns går, om hur ni ska göra om han mår dåligt igen och om du då VILL.

    I ett akut psykiskt tillstånd kan man som medmänniska behöva köra till psykakut, ta hand om något så den andre får sova, acceptera att det inte finns energi till annat... Men då är det väldigt troligt så att man hunnit bygga en relation INNAN, eller att det är en plötslig oväntad sak som behöver hanteras.

    Att friskriva psykiskt sjuka ansvar blir knasigt. Det blir just sådant där medberoende. En process där du tappar fokus på vad som är rimligt. Han var en person som "frisk" men ev. var det också en sjukdomsgrej. Det kan du inte veta. Det du vet är att ni inte har tillräckligt med kontakt, att du "redan" ursäktar honom p.g.a. hans sjukdom och att du sätter honom för högt upp. För att du tycker synd om honom.

    Fullständigt mänskligt, men ack så "farligt". Det blir ingen sund relation, utan en haltande hjälpare/behövare-relation. Där du behöver vara den starka, och han tilllåts vara den hjälplösa. Inte sunt för någon av er och med stor risk så förstärker ni varandras roller. Du blir bekväm och nästa man är också ett hjälplöst mähä, och han tar inte tag i sitt mående, för det fungera ändå.

    Så, nä. Du är ingen dålig människa för att du tycker att två månaders tystnad inte är okej, och att du faktiskt släpper denna människa p.g.a. det.
  • Anonym (att våga se)
    Tue 24 Jan 2023 09:05
    #27
    Anonym (TS) skrev 2023-01-24 08:44:58 följande:
    Är två månader lång tid, även om man mår dåligt? Jag blir liksom blind känner jag, ibland när jag räknar veckor så tänker jag att ?nej men det är ju bara några veckor?.. 

    Jag är säker på att han är den han säger att han är. 
    Ja, två månader är långt för OMGIVNINGEN även när man mår dåligt. För en person mitt uppe i en depression behöver det absolut inte upplevas så, men det är en del av problemet.

    Du gör som du vill och det finns absolut tillfällen då det är okej att saker inte blir som "ett vanligt förhållande", men risken är också att du tappar fokus på vad som är rimligt. Du blir inte psykiskt sjuk, men du hamnar i en relation där det hela haltar.

    Vill du kanske ha barn i framtiden? Ha ett hem och leva ihop med någon? Om en person må såpass dåligt att hen inte klarar meddela dig lite små ledtrådar under 2 månader, tror du verkligen att samma person kommer hjälpa dig när du är magsjuk. Betala sina räkningar? Vara lämplig medförälder? Ens jobba?

    Jag ser det som att du är i en fas nu, då du rimligtvis hade backat OM det inte vore för ohälsan/sjukdomen. Du har dåligt samvete och vill rädda denna man... Men det handlar inte om kärlek, eller en framtid, utan om att du redan nu tappat lite distans till förhållandet och vad som är rimligt. Du har ditt fokus på honom, snarare än på vilken relation som faktiskt är möjlig.

    Ni har ju inte ens en relation än. Släpp taget och se vad som händer. Nu ligger faktiskt bollen hos honom. Blir han mirakulöst bättre, så ta det då. Sitt inte och vänta
  • Anonym (att våga se)
    Tue 24 Jan 2023 09:19
    #28
    Anonym (TS) skrev 2023-01-24 09:03:20 följande:

    Vettigt inlägg, förutom att du i princip kallade honom ett hjälplöst mähä, vilket jag inte gillar och han inte är, men?

    Hur menar du med att hans beteende innan det blev sämre skulle kunna vara relaterat till depressionen det också? 


    Jag känner att jag ursäktar honom, eller ska vi säga sänker förväntningarna, men, är det inte så man ska göra då, sänka förväntningarna på den som mår dåligt? Jag har läst en del kring depression och en grej var detta.

    Jag känner även det där att man vill rädda honom.. Livrädd för att något hemskt skulle hända honom. :( Vill han ska få ha det bra. 


    Nä, han är inte ett hjälplöst mähä, utan en människa som antingen klarar att prioritera att ha en flirt eller inte. Låt vanliga spelregler gälla.

    En vanlig form av depression är bipolär sjukdom. Då har man toppar och dalar. I en topp kan man dra igång saker och ha ett fokus, som OCKSÅ är osunt. Det är ingenting man själv upplever att man lider av, men en del av problematiken. Man kan bli intensiv och orka mer än vad som är rimligt. Man kan ha orealistiska tankar/känslor och uppfattas som lycklig. Hr du mött honom i mani, har du mött en person som faktiskt inte heller är sund och lätt att ha att göra med. Storartade planer... 

    Man kan inte ha höga förväntningar på någon som mår dåligt, men man kan heller inte ha inga som helst förväntningar. Det är att undervärdera sig själv. 

    Problemet när du försöker rädda någon, är att du lägger för mycket makt på dig själv och för lite på saker runtomkring. Exempelvis behöver kanske din vän/flirt vård. Och hur illa det är VET du inte. Det kan vara en människa som faktiskt aldrig blir frisk, och som kommer att ha väldigt djupa depressioner. Och manier... Det du beskriver är ingen bra grund för ett förhållande. Och som anhörig så tänker jag att det är väldigt mycket bättre för den deprimerade att ha en partner som kan stötta, utan att sätta varesig för låga eller för höga krav. Då kommer den sjuka att söka vård i rimlig tid.
Svar på tråden Jag behöver prata med någon med kunskap om depression/psykisk ohälsa