Hur klara sömnbrist med bebis, jag går under!

Jag har en bebis på några veckor. Hen är fantastisk och jag älskar henne, jag skulle inte vilja vara utan henne. Men samtidigt känna det som att mitt psykiska mående hänger på en skör tråd. Sömnbristen gör att jag får panik. Inatt nör jag inte kunde trösta henne satt jag bara och grät med maximalt ångestpåslag. Min amning strular också, der gör så otroligt ont och nu har jag fått hjälp från amningsmottagning så det
går lite bättre, men det är också en stor grej som stressar mig och ger mig ångest. Hur klarar man det utan att typ bli utbränd? Mitt tålamod är superkort, jag känner mig bara irriterad på alla andra i princip hela tiden och tänker bara på när jag ska få sova nästa gång. Jag känner mig svag och värdelös som inte ens klarar av lite sömnbrist... hur klarade ni tiden med bebis? Några knep?? 
//en mamma på väg att sjunka