Jag vill inte inskränka någons yttrandefrihet? Men har inte den personen någon form av moralisk skyldighet att ändå fundera över vad som är lämpligt?
Om någon tar sin frihet till att yttra sig genom att bränna koranen och göra människor upprörda och som följd riskera att Sverige återigen utsätts för terrorbrott. Hur kan man försvara något sånt för sig själv?
Den som begår terrorbrott bär själv fullt ansvar.
Att förbjuda saker därför att det kan leda till oönskade konsekvenser vore att äventyra yttrandefriheten och demokratin.
Det är tillåtet att skända böcker, skivor, flaggor och vad det nu kan vara i Sverige.
Muslimska länder vill inte ta in detta. De varken kan eller vill förstå att fungerar så i Sverige.
Personligen skulle jag aldrig bränna något för att visa min avsky. Det är inget sansat beteende, enligt mig.
På mig högstadieskola fanns det en tradition att bränna skolböckerna sista veckan i 9:an. De "tuffa" eleverna gjorde det i den stora "askkoppen" av cement som stod utanför fritidsgården.
Det som hände var att någon lärare fick spelet och släckte brasan med vattenhinkar.
Det har jag inte. Jag pratar om ens egna moraliska ansvar. Hur man kan försvara det för sig själv.
Det är en stor skillnad. Om man har något emot islam så kan man ju uttrycka detta på väldigt många andra sätt?.
Vad är det man vill uppnå? Staten ska inte in och kontrollera saker. Men bara för man har rätt att vara elak exempelvis så är det ju lämpligt alla gånger.
Det är ju inte olagligt att ignorera folk i skolan, inte svara på tilltal och himla med ögonen om någon pratar med än. Det är inte straffbart, man kan inte bli åtalad för ett sånt beteende, man kan inte bli avstängd från skolan för att man beter sig på det sättet. Betyder det att man ska göra så för att inte farbror staten har sagt att man låser in än om man gör så?
Jag säger fortfarande inte att svenska staten ska gå in och inskränka yttrandefriheten.
Men jag tycker fortfarande att man kan ta personligt ansvar i hur man beter sig. Det här handlar inte om att man fråntas rätten att skriva en nyanserad debattartikel om vad man tycker om en viss sak. Det handlar om en man som ska reta upp väldigt många människor i världen så att folk står och bränner svenska flaggan, där utrikeskorrespondenter inte längre vågar säga att dom är från Sverige och där Sverige riskerar att reta upp folk till den graden att någon spränger en tunnelbana eller liknande.
Sedan så ska däremot den personen som använder sin yttrandefrihet till att bränna koranen själv stå där med polisbeskydd.
Det man gör får ju konsekvenser liksom?. Man kanske kan fundera lite själv vad man vill säga och hur man vill att det ska landa hos mottagaren. Vad vill man uppnå?
Vilka andra får rätt till personskydd dygnet runt resten av livet för att dom uttrycker sin åsikt?
Självcensur är väl inte så tokigt det ägnar vi oss alla åt hela dagarna. Om jag tycker att man chef är dum i huvudet behöver man inte säga det rakt ut. Man hittar en strategi för att ta sig framåt.
Om man enbart ägnar sig åt provokation så kan man fråga sig va ens mål är för någonting. Vill man inte uppnå någon förändring liksom?