Dement far - hur få hjälp ?

Det är en urjobbig situation.Det som eventuellt kan gå är att försöka få honom tvångsvårdad, men det är svårt att få en läkare att faktiskt ordna det.
Som anhörig hamnar man i en omöjlig sits i praktiken, och även om jag inte brukar önska folk ont önskar jag faktiskt att vissa beslutsfattare själva ska hamna i den här positionen, för det är ett rent helvete. 

Det enda som verkar funka är att göra upprepade polisanmälningar och ringa vården och hävda att han är psykotisk och en fara för sig själv och andra  varje gång det är en incident. I bästa fall tar de i så fall in honom för en psykiatrisk bedömning, åtminstone en kortare tid. 

Något som jag tyvärr lärde mig den hårda vägen är att läkare dock är väldigt snabba på att skylla på demens för äldre personer. Det jag lärde mig senare var att obehandlad depression kan leda till s.k. pseudodemens och psykos, så det är värt att ha i åtanke och påminna läkarna om.

I min familjemedlems fall fick vi till slut rätsida på det hela, men det tog nästan 6 månader innan han fick rätt behandling, och närmare ett år innan han repade sig helt.

Med mer kunskap om depression idag än för några år sedan kan jag säga att  vården är urusel på att diagnosticera depression hos äldre, och psykiatrisk vård, där psykiatrin nästan bara hanterar den urakuta fasen och sedan lämnar allt till primärvården funkar otroligt dåligt.

Idag har han ringt fem gånger. 

Det är långa, långa EXTREMT aggressiva haranger. Han låter som Hitler i bunkern i filmen Der Untergang.

Mest handlar det om att han utmålar min mor som att hon varit sexuellt lösaktig, han sa att hon varit prostituerad innan de träffats. han beskrev också hur hon var "billigt" kläd vid olika tillfällen under min uppväxt. Tillfällen jag mycket väl kommer ihåg och den klädsel som min far beskriver var INTE var min mor bar.

Han är arg på min sambo och berättar om hur han skall förfölja honom, straffa honom, krossa honom, att han skall ringa hans arbetsgivare och tala om vilken idiot han är, vilka mediciner han går på.....

Han har långa utläggningar om allt jag inte hjälpt honom med. Mycket går ut på att jag inte gjort tillräckligt för att lära honom saker med dator och bank. Det är inte sant jag har försökt hjälpa och visa, men han har verkligen inte kunnat lära sig.

Till slut skriker han åt mig att jag borde ta livet av mig. vi lägger på. fem minuter senare ringer han upp igen, när jag svarar, vrålar han: - Har du inte gjort det än?

- Gjort vad?, frågar jag.

- Tagit livet av dig!

Vi förstår ingenting längre. Och vi vet inte vad vi skall göra och inte hur vi skall orka. Det här är en veritabel mardröm!