Mor och farföräldrar kräver umgängesrätt med barnbarn?

På sätt och vis finns redan sån rätt sen länge, men då handlar det inte om att mor/farföräldrar a har lust och föräldrarna inte utan oftast om att kontakt ska upprätthållas med biologisk släkt när föräldrarna inte hinns/inte är tillräknerliga och barnet bor ex i familjehem/fosterfamilj. Till exempel för mig för redan 20 år sedan. Min mamma gick bort, min pappa var för det mesta i alkodimman, senare blev han alkoholdement. Både mina mor- och farföräldrar begärde umgängesrätt när jag skickades till en fosterfamilj som inte var släkt, och båda fick umgänge fastställt i tingsrätten. Mormor och morfar två dagar i veckan då jag och mamma bodde hos dem från jag föddes tills mamma dog när jag var 4.5, och farmor och farfar fick var sjätte helg och två hela veckor på sommaren/vintern, dvs en sommarlovsvecka och en jullovsvecka, sen när jag började skolan. 

Nu är detta ju verklighet i de andra nordiska länderna och även i andra länder som tex USA där det i dessa länder redan finns lagar på plats.
Ser inte att det påverkat barnafödandet nämnvärt...

Det handlar åter om barnets rätt till viktiga vuxna och relationer...inte om den alkoholiserade morfarns rätt till att tvinga till sig umgänge...

Fast att förutsätta att det bara är alkoholister och olämpliga släktingar som vill ha kontakt med barn är ju att förutsätta lite väl mycket. 

Vårt samhälle är väldigt individualistiskt och föräldrar har stor makt över sina barn. Dock borde det finnas gränser för vilken makt som är okej. 

Som det är nu tvingas ju en del släktingar att inte ha någon kontakt, eftersom de inte vill gå till socialtjänsten. 

Jag tänker att vi definitivt inte är där än, där barn faktiskt får rätt till sitt ursprung på riktigt, men att det definitivt finns ett behov av att driva frågan. Bland annat för vad jag läst på familjeliv. En del mammor verkar bli maktfullkomliga och tro att barnet är någon sorts ägodel som tillhör dem. Inte sunt någonstans.