Mor och farföräldrar kräver umgängesrätt med barnbarn?

Läste igår att det finns en verksamhet/förening som driver frågan om att mor och farföräldrar ska få juridisk umgängesrätt med sina barnbarn.

Jag tycker det är så sjukt orimligt. Varför erbjuder man inte dessa människor vård eller något eftersom dom verkar sakna all form av självinsikt. 

Vilka barn utesluter sina vuxna föräldrar ur sitt liv helt utan orsak? 

Mor och farföräldrar får väl anstränga sig och ha goda relationer till barn och barnbarn.
De ska inte ha rättigheter till barnbarnen.

Det är en liten intresseorganisation inte något en majoritet tycker frågan bedrivs inte politiskt med andra ord de kommer inte få igenom det. Jag skakade också på huvudet första gången jag hörde det precis som du tror jag de lider stor brist på självinsikt. Om en sådan lag skulle finnas tror jag det skulle göra livet ännu surare för de som inte har vettiga föräldrar många skulle nog fundera på om de vågade skaffa barn om de visste att deras alkoholiserade föräldrar hade laglig rätt till umgänge.  

Jag tycker inte att man ska förutsätta att det absolut är fel få mor/far-föräldrar som inte har umgänge och tycker det borde finnas mer möjlighet att ha umgänge än det finns idag.

Det har funnits en tid då det var orimligt att barn inte skulle slås, eller att barn skulle ha de rättigheter vi ser som självklara idag. Nuvarande lagstiftning låter ju socialnämnden driva frågan, men det är väl inte sagt att lagen alltid måste se ut som den gör idag. Hur många far- och morföräldrar vill dra in socialtjänsten i frågan och begära umgänge?

Jag förstår faktiskt inte varför människor som typ slagit ihjäl sin partner får lov att träffa sina barn, medan andra vuxna faktiskt helt kan stängas ute av föräldrar som vill isolera sina barn.

Jag tycker barn har rätt till umgänge med vuxna och rent krasst, så tycker jag att samhället ska stötta barn vars vuxna har svårt att komma överens. För i min värld är det barnen som har rätt till umgänge.