Filipinsk man och halvsyskon på väg, samt problem med svärfamilj...

Min mans svärföräldrar vill att han ska vara ihop med en yngre filippinska, inte äldre svensk..

Eftersom ditt barn är bara 3 år, kan du förklara för henne att en del bebisar har grön hudfärg, och hon skulle tro dig och tycka att det är normalt om lillsyskonet verkligen skulle ha grön hudfärg.

Säger du ingenting, så märker hon väl inte att syskonet kanske har en del andra drag än vad hon har själv. Bara hon får vara med och stöka med bebisen känner hon sig nog inte utanför.

Förhoppningsvis blir hans föräldrar mer positiva till dig när barnet har kommit, ibland funkar det så.  

Tack! 

Ok, föreslår du att jag inte säger nåt alls till dottern då? Och helt enkelt låter henne "stöka med lillsyskonet" när det kommer, så som du beskrev?

Nej, vad skulle du säga? Det blir bara konstigt. På sin höjd om du säger att bebisen är lika lugn som storasyster eller liknande, så hon får känna att det är hennes bebis.  

Låt henne hjälpa till att hämta blöjor till sin bebis etc. 

Min son hade ett par kompisar från Indien när han var 4år, och han märkte inte att de var mycket mörkare än han var.  

Ja helt sant att barn ej ser sånt. Känner mig lite fånig att jag ens skriver här om detta. Är väl som du säger, om man själv inte gör nån grej av det så gör väl inte barnet det.

Tror inte det spelar någon roll alls att barnet som kommer har asiatiska drag. Ditt nuvarande barn blir troligtvis bara glad att få ett syskon! Så små barn bryr sig inte om utseende, enligt min erfarenhet

Hon kommer ju snart  begripa att de har olika pappor och att hon är lik sin pappa och bäbisen är lik sin. 
Jag tror du övertänker här. 
Båda barn  kommer ju även ha drag från dig. 

Tack för alla svar. Ja, jag övertänker nog... Tack att ni fick mig på rätt spår igen!  

Någon som har några tips på hur jag kan tänka med svärfamiljen? Kan ju va mina gravidhormoner som gör. mig extra känslig. Känner verkligen att min partner står för mig, men tycker det känns så hårt att vara hatad. Och orättvist. De känner ju inte ens mig. De vill inte ens träffa mig.

Känner att min partner står upp för mig, ska det stå.

Jag som mamma som inte är lik mina barn(olika färger och drag),får ofta kommentarer från okunniga personer som undrar varför mina barn inte har mina färger .

Nej, jag tror inte stora syskonet kommer tänka på att de inte är lika om det skulle bli så. Du vet ju inte än vilka drag barnet kommer få. Det är inte ens säkert att barnet får asiatiska drag. 

Själv har jag ett bonusbarn och ett biobarn. Biobarnet och bonusen är väldigt lika i utseendet så det går inte att missta sig på att de är syskon trots att det skiljer 10 år mellan dem. Många blir förvånade när de får veta att de inte är helsyskon.

Det är nog tufft för dem, om de är lite mer konservativa än svenska familjer vanligtvis är, att du har varit gift tidigare och så pass nyligt dessutom. De kanske är rädda att du ska lämna din filippinska man efter något år på samma sätt och gå vidare till en ny. Du kan nog bara övertyga dem genom att finnas där i ett antal år. Förr eller senare kommer de förstå att du inte försvinner. 

Detta med att dina barn kommer ha olika hudfärg och utseenden kan jag lugna dig om. Det är för det första inte särskilt ovanligt, jag är själv halvafrikan och mina tre äldre syskon är vita. Det har aldrig varit ett problem på något sätt och då är vi ändå alla 50+, så vi är inte födda igår direkt. Visst har det hänt att folk har höjt på ögonbrynen när vi presenterar oss som syskon, men de flesta som har någon slags fantasi kan snabbt förstå hur det ligger till. Annars säger vi bara att vi inte har samma pappa. 

Hej igen och stort tack för alla svar. Ledsen att jag inte kommenterat dem förrän nu.

Ni har helt rätt i att min 3-åring nog inte kommer tänka på detta och att man inte ens vet vilka drag barnet kommer få. Samt att det inte borde vara ett problem över huvud taget.

Har insett att jag nog har dåligt samvete mot min treåring att allt gick relativt snabbt för henne.

Men för egen del känns det inte så. Treåringens pappa och jag var ihop i över tio år och jag var beredd att lämna för han inte ville binda sig eller skaffa barn. Sen fick vi barnet och båda var jättelyckliga över det. Men sedan insåg vi att det var bäst att flytta isär. Träffade min nya av en slump.

Hans familj hatar mig fortfarande och tycker jag är gammal. Det är jag väl iofs, trodde knappt jag kunde bli gravid och upplevde att min nr 1 tom var ett mirakel.

Har du god relation till dina halvsyskon?

Gällande hans familj, jo de är väldigt konservativa. Får väl vänta ut dem, som du säger.

Javisst, vi ser oss som helsyskon allihop, vi har tät och bra kontakt hela bunten.

Så härligt att höra