• Carolatom07

    En attitydförändring måste ske angående förhållanden.

    Idag verkar sex vara det enda ett förhållande går ut på, och även att det ska funka rent praktiskt.

    Jag frågar mig ofta var kärleken tog vägen. Att älska sin partner för den person hIdag verkar främst yngre se sex soon är snarare än att bara se henne som någon som kan ge en bra sex. Visst är bra sex viktigt i ett förhållande, men idag verkar det som att det primära är att få utlopp för sin kåthet.

    Jag är född så sent som 1977, men har med tiden blivit lite bestört och ledsen över att sex är allt det verkar handla om idag. Att kärlek, ömhet, närhet och att älska varandra som personer är något som mer och mer blivit satt på undantag.

    Är det i det sammanhanget så konstigt att män blivit mer och mer sexfixerade? De kanske tänker att "Om jag inte kan bli älskad för den jag är, så kan jag åtminstone kanske få bra sex".

    Som jag ser det så påverkar vi människor varandra med vår inställning till olika saker och företeelser. Och när något blir trendigt så är det det som majoriteten följer och bejakar. Dokusåporna, såväl som porren, har väl gjort sitt till för att ge människor en snedvriden syn på relationer och vad de ska gå ut på.

    Någon mer som saknar tiden då man blev genuint förälskad i personen för den hon/ han  'r snarare än bara för kroppen?

  • Svar på tråden En attitydförändring måste ske angående förhållanden.
  • Carolatom07
    Mimosa86 skrev 2023-03-03 16:54:54 följande:
    Fast vad kommer först, hönan eller ägget?

    jag tänker att i en kärleksrelation där man älskar sin partner för att han är just han, så är det ju naturligt att man också vill ligga med honom. Kärleken triggar ju lusten.

    Problemet idag är ju att många inte möts i naturliga sammanhang. Tinder innebär ju att man träffar massa människor som man kanske i andra sammanhang inte hade samtalat vidare med. Man går in i dejtandet med en kravlista och där sex verkar viktigt för att se om man är kompatibla (istället för att låta sexet komma efter en förälskelse). Folk verkar inte vilja investera sin tid i en person. Eller som man säger -ödsla- tid?. Men det måste man ju om man faktiskt vill lära känna någon.

    Tror att många ligger för mycket :) för mycket ons. man pratar om ett Oms man hade och bemödar sig inte ens att prata om personen vid namn (konversation jag hörde nyligen på stan)? på något sätt försvinner ju magin då. Sex blir inte lika speciellt när man inte har det med någon man tycker är speciellt. Det blir kallt och inte så passionerat 
    Det är ju det där jag menar. Det verkar som om många har glömt bort det där med att lära känna en person så att en förälskelse byggs upp, investera tid, som du säger. Tinder är väl mest för yngre som söker tillfälliga sexkontakter? Jag har aldrig använt det då jag tycker det är för oersiöst för de som letar efter förhållandematerial.

    Jag tror tyvärr att för många idag är det där med att älska själva personen satt på undantag. Det viktigaste är att man har bra sex. Eller kanske har det blivit mer så idag att folk inte vill bli älskade eller bekräftade som personer, annat än den rent kroppsliga (sexuella) bekräftelsen? Vill man inte bli älskad för den man är, för sina egenskaper och för sin personlighet?

  • Anonym (wer)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2023-03-03 16:54:37 följande:

    De flesta vill inte leva i ett sexlöst förhållande. Men om sexuell närhet är den enda närheten som prioriteras, eller anses viktig, kommer förhållandet inte att bli långvarigt.

    Det går åt båda håll. Lusten går upp och ner i alla längre förhållanden, men de flesta vill som sagt inte leva i livslångt celibat.

    Men många behöver även icke-sexuell närhet och ömhet. Eller rättare sagt: Det är ofta en förutsättning för att vilja ha sex. Vill man bara ha ett sexförhållande får man skaffa en knulldocka i stället.


    Håller med i allt. Men det finns en risk att man antar sin partners avsikter istället för att faktiskt kommunicera och lyssna. Ett ex drog sig undan både emotionell och fysisk närhet under stora delar av förhållandet, och jag misstänker att det var en försvarsmekanism för att det inte skulle leda vidare till sex, vilket stressade henne så som du beskriver. Men det var närheten (allt ifrån att kunna kommunicera kring känslor till att sitta och hålla varandra i handen i soffan) som var det primära som saknades enligt mig. Dvs allt det som ska finnas i ett friskt förhållande där sex blir en naturlig del. Och jag försökte flera olika sätt att nå fram om detta. Men om man hade frågat henne hade hon säkert än idag menat att allt handlade om sex. Ett antagande om mina avsikter snarare än mina faktiska avsikter. Så det som alla snackar om - fungerande kommunikation - ja det är förbaskat viktigt.
  • Carolatom07
    EmilijaPetrosiunaite skrev 2023-03-03 17:02:02 följande:
    Spelar det någon roll om man blir tillsammans för sex eller personlighet, i så fall varför?

    Finns det något annat än kroppslig njutning, vilken njutning är utomkroppslig?
    Dina ord säger egentligen allt om hur känslokalla människor blivit idag.

    Vill du inte bli älskad för den person du är, för dina egenskaper och din personlighet? Vill du inte känna de där himlastormande känslorna man känner när man verkligen tycker om och är förälskad i en person? När man känner ömhet för och genuin kärlek till någon?

    Jag är övertygad om att när det kommer till kritan vill de flesta bli sedda som mer än bara ett sexobjekt. Mer än bara ett könsorgan på två ben. Sex är förstås en viktig del i ett förhållande, men är det det enda ett förhållande går ut på, så måste det ju bli ganska torftigt.

  • Anonym (Juckaren)
    Carolatom07 skrev 2023-03-03 17:03:16 följande:
    Det är ju det där jag menar. Det verkar som om många har glömt bort det där med att lära känna en person så att en förälskelse byggs upp, investera tid, som du säger. Tinder är väl mest för yngre som söker tillfälliga sexkontakter? Jag har aldrig använt det då jag tycker det är för oersiöst för de som letar efter förhållandematerial.

    Jag tror tyvärr att för många idag är det där med att älska själva personen satt på undantag. Det viktigaste är att man har bra sex. Eller kanske har det blivit mer så idag att folk inte vill bli älskade eller bekräftade som personer, annat än den rent kroppsliga (sexuella) bekräftelsen? Vill man inte bli älskad för den man är, för sina egenskaper och för sin personlighet?
    Spelar ingen roll vad man gör, alltid nån som tycker man gör fel. Jag har aldrig haft bråttom när jag träffat en tjej. Då klagar många på att män är för passiva, han måste visa att han är man, så att hon känner sig bekräftad och åtråvärd som kvinna. När jag skrev om en yngre tjej på jobbet jag blev kär i, så skrev några här att man inte lär känna nån på så kort tid (1 år). Jag tyckte att vi tillbringat mycket tid tillsammans så jag fick en känsla av vem hon var. Tog flera månader innan jag fick känslor för henne, och det var inte bara för hennes utseende.
  • Anonym (Juckaren)
    Carolatom07 skrev 2023-03-03 17:07:55 följande:
    Dina ord säger egentligen allt om hur känslokalla människor blivit idag.

    Vill du inte bli älskad för den person du är, för dina egenskaper och din personlighet? Vill du inte känna de där himlastormande känslorna man känner när man verkligen tycker om och är förälskad i en person? När man känner ömhet för och genuin kärlek till någon?

    Jag är övertygad om att när det kommer till kritan vill de flesta bli sedda som mer än bara ett sexobjekt. Mer än bara ett könsorgan på två ben. Sex är förstås en viktig del i ett förhållande, men är det det enda ett förhållande går ut på, så måste det ju bli ganska torftigt.
    Ja, t o m jag, som mest har sex i huvudet just nu, vill att en kvinna gillar mer än bara min kuk. Många har sagt att jag är snäll, rolig och lätt att prata med, och det är så jag känt med kvinnorna jag fick känslor för också. Jag vill ha både sex och romantik.
  • Anonym (wer)
    Carolatom07 skrev 2023-03-03 16:57:50 följande:
    Jag har inte sagt att man bör avstå sex i ett förhållande, då har du misstolkat mig. Självklart ska man ha sex om man älskar varandra och är attraherade av varandra, konstigt vore det ju annars.

    Jag menar att sex idag ses som det PRIMÄRA! Alltså nästan så att folk blir tillsammans endast för sexets skull, utan att älska varandra som personer.

    Att allt fokus ligger på den sexuella och kroppsliga njutningen, som att den kroppsliga bekräftelsen är ALLT ett förhållande går ut på. Det är det som jag ser som galet.
    Ok, då är jag med. Jag håller med om att det inte är det primära. Men jag ser det inte som en så vanlig syn på det. Det är väl mest incels och Paradise hotel-männsiskor som ser det så. Men så har jag aldrig haft tinder heller Skrattande
  • EmilijaPetrosiunaite
    Carolatom07 skrev 2023-03-03 17:07:55 följande:
    Dina ord säger egentligen allt om hur känslokalla människor blivit idag.

    Vill du inte bli älskad för den person du är, för dina egenskaper och din personlighet? Vill du inte känna de där himlastormande känslorna man känner när man verkligen tycker om och är förälskad i en person? När man känner ömhet för och genuin kärlek till någon?

    Jag är övertygad om att när det kommer till kritan vill de flesta bli sedda som mer än bara ett sexobjekt. Mer än bara ett könsorgan på två ben. Sex är förstås en viktig del i ett förhållande, men är det det enda ett förhållande går ut på, så måste det ju bli ganska torftigt.
    Den person jag är, vad innebär det? Mina upplevelser av till exempel färger, alltså kvalia, som jag aldrig kan förmedla till någon annan, eller är min person andras upplevelser av mig?

    Vad är genuin kärlek? Sexdrift och kärlek bottnar i samma drift att överleva och i många fall föröka sig, därav känslorna som bekräftar det.

    Vad ska man ses som då? Det som andra upplever av en själv? I så fall, vad spelar det för roll om det är sexdrift eller på grund av andras tolkningar av ens påstådda odefinierade personlighet, som det skulle bottna I
  • Anonym (Man33)
    Anonym (Juckaren) skrev 2023-03-03 17:02:09 följande:
    Jag har alltid gjort det som känns rätt för mig. På dejter har jag aldrig varit på och försökt nåt, och många tycker att det är för tamt. T o m senaste jag träffade, tyckte att jag skulle ha tagit första steget. Ändå hade hon varnat mig innan att hon var trött på killar som försökte saker på dejter, och hon var inte så intresserad av sex. Hon är 25 år yngre så jag var extra försiktig där, jag hade inte bråttom. Jag skulle ha gjort samma idag.
    Då skulle jag säga att ditt problem att du inte är tillräckligt fysiskt, psykiskt, socialt eller ekonomiskt välmående.

    Det där med att vara sig själv fungerar bara om man är det. Annars måste man utvecklas som man. Många män är idag snarare pojkar. Och ingen kvinna vill ha en pojke. Så om den vuxna pojken inte växer upp mentalt är han körd.
  • Anonym (Juckaren)
    Anonym (wer) skrev 2023-03-03 17:11:03 följande:
    Ok, då är jag med. Jag håller med om att det inte är det primära. Men jag ser det inte som en så vanlig syn på det. Det är väl mest incels och Paradise hotel-männsiskor som ser det så. Men så har jag aldrig haft tinder heller Skrattande
    Jag har bara skrivit med 4 st på Tinder. Två skrev jag till, de andra två skrev till mig. Vi pratade inget om sex, de var som andra kvinnor jag pratat med på andra dejtsidor.
  • Carolatom07
    EmilijaPetrosiunaite skrev 2023-03-03 17:13:37 följande:
    Den person jag är, vad innebär det? Mina upplevelser av till exempel färger, alltså kvalia, som jag aldrig kan förmedla till någon annan, eller är min person andras upplevelser av mig?

    Vad är genuin kärlek? Sexdrift och kärlek bottnar i samma drift att överleva och i många fall föröka sig, därav känslorna som bekräftar det.

    Vad ska man ses som då? Det som andra upplever av en själv? I så fall, vad spelar det för roll om det är sexdrift eller på grund av andras tolkningar av ens påstådda odefinierade personlighet, som det skulle bottna I
    Men snälla nån. Jag blir alltid lika förvånad över att hur tydligt och pedagogiskt jag än försöker förklara hur jag tänker här på Familjeliv främst, så förstår folk ändå inte. Mycket märkligt, för så gott som alla jag pratar med IRL förstår precis hur jag menar. Så man börjar undra vad det är för människor som hänger här egentligen. Vill du inte förstå så vill du inte, och då ägnar jag ingen ytterligare tid att diskutera med dig. Inte för att vara otrevlig, utan för att det antagligen är lönlöst för mig att försöka förklara för dig hur jag tänker kring kärlek och förhållanden.

Svar på tråden En attitydförändring måste ske angående förhållanden.