Läkare på Alva vill utreda mitt helt välfungerande barn!
Jag vill dela en situation som har lämnat mig helt kokande inuti.
Min lille pojke, 6 år, går på regelbundna besök på Alva barnklinik sedan flera år tillbaka. Han har förstoppnings besvär, till största delen beror det på att han håller sig, istället för att gå på toaletten (vanligt problem för barn nuförtiden). Han var bara 1,5 år när han började med det, och problemen har fortsatt genom åren och han har lite läckage, så det är ju verkligen något som vi behöver komma till rätta med. Han var ju så liten när det blev så här, och han har ju ingen referens riktigt hur det känns när funkar bra, så det är svårt att bryta.
Först nu kan jag se stora förbättringar, och är så lättad över det.
På Alva har hjälpen bestått av att skriva ut Laxido junior, och gå igenom toalettrutiner. Och när detta inte har lett till några förbättringar så vill dom öka dos, och flera toalettbesök/dag, för en redan pressad unge? Detta går bara inte att få till, det blir faktiskt värre.
Det som tillslut har gjort en förändring, det är att jag har pratat med honom om kretsloppet, både i kroppen och i naturen, att han har fått en förståelse för att man gör sig av med kroppens slaggprodukter och det tar jorden hand om och det blir växter och liksom får förstå poängen vinsten med det hela. Koppla tillbaka till biologin. Inte vet jag, men det har iallafall lett till att motståndet har gett med sig. Och det här enkla får man inte från sjukvården..
För några veckor sedan hade vi tid på Alva, jag berättade glatt för (som vanligt ny läkare) om framstegen, men den här läkaren var inte intresserad av det, hon var inne på något annat. Hon var läkare på BUP, och tillfälligt på Alva. Hon började fråga ut mig, hade vi någon i släkten, som är ?udda?, sådär. Vad jag jobbar med. Följt av frågor ang min pojk, har han svårt med kläder, får han låsningar, ang mat, relatera till andra barn, förskolan osv, pratade om bredare utredning, gav mig en broschyr om neuropsykiatrisk sjukdom. Hon tror att han inte känner kroppens signaler, som andra. Och när hon säger att det kan bli svårt med vanlig förskoleklass till hösten, då först förstår jag vad hon är inne på, och jag försöker desperat få läkaren att förstå att hon är inne på helt fel spår.
Jag säger till henne att om hon pratar i fem minuter med min pojk, så skulle hon se att han har inte några såna här problem, men hon säger att hon ?ser? det här, han ville inte gå in i mottagningsrummet, så hon ser det. Jag är helt paff nu. Och det säger jag till läkaren. Jag har aldrig någonsin tänkt på något sånt här ang min pojk, och ingen annan heller!
Den här lilla ungen är i sånt samspel så man blir alldeles lycklig av att umgås med honom. Han har inga som helst kognitiva svårigheter, han har inte ett enda av det som kännetecknar neuropsykiatrisk diagnos/sjukdom. Han har tvärtemot lätt för allt det som räknas upp där. Den här lilla ungen är så välfungerande som möjligt är! Och jag är helt förbluffad över att läkaren gör en sådan bedömning! Och jag vet inte vad jag ska ta mig till där i mottagningsrummet för jag inte blir trodd när jag försöker tala för min son! Läkaren tror bara att jag inte vill ha ett annorlunda barn!
Hon tittar förundrat när min pojk säger något till mig och ler, och säger att hon ser tecken på att han kan vara i samspel ändå.
Det här var så obehagligt, en läkare, med den auktoritet och trovärdighet som yrket för med sig. Min lille pojk som inte på många år än, kan tala för sig själv i en sån här sak, eller prestera på beställning, och jag som mamma, blir inte trodd.
Jag kommer göra allt jag kan för att min pojke inte ska bli utsatt för det här.
Det är så fel och det bör påtalas och det bör uppmärksammas.
/Fruktansvärt arg mamma.