• Anonym (B)
    Sat 11 Mar 2023 15:30
    20336 visningar
    123 svar
    -2
    123
    20336

    Läkare på Alva vill utreda mitt helt välfungerande barn!

    Hon kan inte tvinga på honom en utredning mot din vilja. Fråga Alva varför de bokar in en BUP-läkare utan ditt medgivande och byt sedan klinik. GÅ ALDRIG DIT IGEN. Om de får för sig att ditt barn har en npf-diagnos som du vägrar utreda så finns risken att de gör en orosanmälan.

  • Anonym (B)
    Mon 13 Mar 2023 11:02
    #7
    -2

    Uppdatera gärna om hur det gick sen, om du pratade med barnkliniken om det här, om ni byter ställe osv.

  • Anonym (B)
    Mon 13 Mar 2023 11:26
    #9
    -1
    Anonym (att våga se) skrev 2023-03-13 11:23:31 följande:

    Jag tänker att det absolut kan ligga något i läkarens bedömning om att ditt barn upplever sin kropps signaler på annat sätt än det mest typiska och att hen efter att just ha jobbat på BUP faktiskt kan ha utvecklat en blick för vad ditt barn ev. skulle kunna ha problem med.


    Inte på bara några minuter! Människan verkar ha bestämt sig för att ts barn har en diagnos i princip första kvarten och tolkar allt under besöket utifrån det.
  • Anonym (B)
    Mon 13 Mar 2023 12:32
    #15
    -1 +1
    Anonym (att våga se) skrev 2023-03-13 12:22:43 följande:
    Det är din och kanske också TS tolkning. Ibland är det så att man som förälder ser sitt barn ur ett helt annat perspektiv än omgivningen och läkaren satte ingen diagnos, utan föreslog just en utredning.

    De har ju under många år gått och prövat att få stöd med magen och "vanliga" råd har inte fungerat. Att då som läkare faktiskt tänka att barnet ev. inte fungerar som andra kan vara rätt rimligt. 

    Ts är fri att välja hur hon tolkar läkarens frågor. Jag vet inte om det var en helt knasig gissning, eller om det faktiskt finns saker som gör det tämligen uppenbart att barnet behöver stöd.

    Hur vet du vad läkaren tolkade in och inte? Det kanske var fullständiga rimliga frågor, utifrån situationen, eller en övertolkning av beteenden. Vad det inte var var en diagnos! Det var att lyfta att det kanske finns en diagnos. Inte en faktiskt satt diagnos.

    Jag tänker att det är väldigt olyckligt att TS är så oerhört inställd på att hennes barn minsann inte har några problem. Att som sexåring inte riktigt landat i att gå på toaletten är inte att fungera precis som "alla andra". Det är ett symptom på att någonting INTE fungerar som hos de flesta.
    Jag sa inte att läkaren SATTE en diagnos utan att hon tror att barnet har en diagnos, därför föreslogs ju en utredning, annars hade hon sagt "Ditt barn HAR en diagnos". Om du läser ts beskrivning så sätter läkaren igång den här tanken väldigt tidigt under besöket och reagerar efter det inte så som alla andra läkare, som inte misstänker diagnos, har gjort. Ts märker ju att läkaren beter sig annorlunda mot dem jämfört med andra läkare. Man måste liksom inte jobba på BUP för att fatta misstanke om npf-diagnos hos ett barn, det hade vilken läkare som helst kunnat plocka upp men INGEN har hittills nämnt det av alla som de träffat genom åren, bara den här BUP-läkaren med sina "BUP-glasögon". Människan bestämde sig redan innan han hade gått in i rummet för att han kunde ha en diagnos! Det är bara sjukt och konstigt.
  • Anonym (B)
    Mon 13 Mar 2023 13:38
    #22
    -1
    Embla twopointoh skrev 2023-03-13 13:33:19 följande:
    Fast, det vet vi inte. Vi vet inte vad dessa andra läkare skrivit i journalen, och vi vet inte heller om de olika läkarna konfererat med varandra. Det enda vi vet är att TS aldrig uppfattat att någon annan skulle ha sett dessa tecken.

    Läkaren kan naturligtvis ha fel, och jag har ingen åsikt om endera hållet. Det jag frågade var varför TS blev så oerhört defensiv av bara möjligheten att sonen skulle ha svårigheter åt det hållet. Om läkaren i stället hade sagt att denne misstänkte en fysisk diagnos och därför ville ta ett extra blodprov, skulle mamman ha tagit lika illa vid sig då, bara för att ingen annan läkare tidigare nämnt den möjligheten?
    De ska inte sitta och spekulera kring barnet utan att berätta det för ts, de ska inte skriva in irrelevanta saker i journalen heller, det ska inte finnas någon hemlig kommunikation mellan läkarna bakom ts rygg. Om de hade misstänkt något så skulle de ha sagt något tidigare, jag förutsätter att de är professionella nog för att sköta sitt jobb på den punkten.
  • Anonym (B)
    Mon 13 Mar 2023 14:24
    #24
    -3 +1
    Embla twopointoh skrev 2023-03-13 13:47:22 följande:
    Att läkare diskuterar olika fall sinsemellan är inte "hemlig kommunikation bakom  TS rygg". Inte heller är symptom/tecken på en möjlig diagnos, NPF eller något annat, irrelevant att anteckna i journalen.

    Den här misstanken kan ju vara av ganska färskt datum, en eller flera av läkarna har pusslat ihop de olika symptomen till en möjlig förklaring till varför TS son under 4,5 år haft problem.
    Och ändå kallar de dit en BUP-läkare utan ts vetskap och samtycke.... I en journal ska man anteckna sådant som är relevant för besöket, om man ser något annat så ska man också kunna påpeka det till mamman och inte bara skriva in det.
  • Anonym (B)
    Mon 13 Mar 2023 15:02
    #28
    Anonym (Mja) skrev 2023-03-13 14:44:36 följande:
    Eller så är det så att läkarnas medicinering med laxermedel  var helt knas för någon  äsom inte har en vuxens utgångsläge av vad som är normalt, och att barnet behövde en annan ingång, utan att ha en NPF-diagnos.

    Och att en läkare som uteslutande hanterat barn med diagnoser tenderar att i högre grad tolka allt som tecken på en diagnos. Dvs övertolkar.

    Det är ju fel att både undertolka och övertolka saker. Det ena leder till missat stöd, det andra till att ett barn utsätts för massa onödiga undersökningar och en känsla av att de vuxna tycker att något är riktigt avvikande med en.
    Sedan kan man också undra vilken kompetens en BUP-läkare har för att hantera mag-tarm-problematik.
  • Anonym (B)
    Mon 13 Mar 2023 16:14
    #34
    -2
    Limajo skrev 2023-03-13 15:52:13 följande:
    Varför blir du kränkt av att en läkare ber dig överväga att ditt barn kanske har npf? Vad är det du tror han ska bli utsatt för?
    Arg är inte detsamma som kränkt. Ts är väl orolig för att de ska utsätta barnet för en massa tester och undersökningar och tvinga på honom en diagnos?
  • Anonym (B)
    Mon 13 Mar 2023 16:43
    #36
    -1
    Limajo skrev 2023-03-13 16:21:03 följande:

    Jo, hon är både kränkt och arg. Annars skulle hon inte vara så mån om att berätta hur perfekt och ljuvlig hennes pojke är.

    Och för din egen del? Vet du hur en npf-utredning går till? Tror du att de låser in barnet i en bur och petar på det med vassa pinnar för att se reaktionen eller vad? 

    Fördomarna haglar här.


    Det är vad DU läser in i situationen.

    Jag vet inte allt om en utredning eftersom jag inte är psykolog men så långt som det är möjligt för en utomstående, ja jag vet hur det går till. Jag kan tipsa dig om att bur och pinnar inte ingår, så nu vet du det.

    Ja verkligen. Du borde jobba på det där.
  • Anonym (B)
    Mon 13 Mar 2023 21:25
    #61
    Limajo skrev 2023-03-13 16:51:31 följande:
    Om du nu hur en utredning går till, varför tycker du att det är rimligt att ts blir rädd för att utsätta (ditt ordval) sitt barn för en?
    Jag uppfattar ts som arg, inte rädd. Ts får faktiskt ha vilka känslor hon vill, men om man går till en läkare för problem med tarmarna så kan man nog känna lite allt möjligt när man råkar ut för ett sånt bemötande. Det är upp till ts om hon vill att barnet ska gå igenom en utredning eller inte.
  • Anonym (B)
    Mon 13 Mar 2023 21:32
    #62
    AndreaBD skrev 2023-03-13 18:12:23 följande:
    Vet ni varför det här retar mig? För att vi har fått vänta och vänta och vänta på att våra barn skulle få utredning, medicinering och sånt.  Allt har man fått kämpa för att få. 

    Därför retar det mig när andra föräldrar blir erbjudna en utredning och gör allt för att unvika den. Då måste det finnas uppenbara skäl, det finns ju långa köer och man gör inte sånt i onödan. Så, man gör ju antagligen barnet en björntjänst genom att undvika detta.

    Och vilken - helt oberättigad - rädsla för att en utredning skulle kunna göra att man blir tvungen till nåt mer, eller vad är det hon är så rädd för? Det görs INGENTING i onödan inom vården. Tvärtom. 
    Även om ts barn hade haft behov av en utredning så gäller kön även för dem som för alla andra så du behöver inte bli upprörd alls. Du måste förstå att andras livsval är deras och att du inte behöver reta upp dig på det.
  • Anonym (B)
    Mon 13 Mar 2023 22:25
    #66
    Limajo skrev 2023-03-13 22:17:59 följande:
    Självklart har man som förälder rätt att neka en utredning. Jag har inte sagt något annat. Men DU skrev att det var rimligt att bli orolig. Men nu tror du att ts är arg i stället. Jag tycker inte någon av reaktionerna är rimlig om man inte är fast i okunniga fördomar om vad det innebär att utredas för och ha npf.

    Men det börjar bli tröttsamt att diskutera med ts proxy.
    Nja, du får kolla det där igen för jag har inte skrivit något om att det skulle vara rimligt eller inte. Jag föreslog att ts kunde vara orolig för att hennes son skulle behöva gå igenom en massa undersökningar, t ex intervjuer mm (inte dina vassa pinnar där man petar på barn i burar, suck...). Det är inte samma känsla. Det är så klart jobbigt att behöva gå igenom en massa läkarbesök med allt det innebär, jag tror många föräldrar skulle tycka det, oavsett orsak.

    Ts proxy...? Det är ingen som ber dig diskutera vidare med mig. Med din otrevliga attityd kan du gärna låta bli.
Svar på tråden Läkare på Alva vill utreda mitt helt välfungerande barn!