• Sat 11 Mar 2023 13:25
    20333 visningar
    123 svar
    -4
    123
    20333

    Läkare på Alva vill utreda mitt helt välfungerande barn!


    Jag vill dela en situation som har lämnat mig helt kokande inuti. 
    Min lille pojke, 6 år, går på regelbundna besök på Alva barnklinik sedan flera år tillbaka. Han har förstoppnings besvär, till största delen beror det på att han håller sig, istället för att gå på toaletten (vanligt problem för barn nuförtiden). Han var bara 1,5 år när han började med det, och problemen har fortsatt genom åren och han har lite läckage, så det är ju verkligen något som vi behöver komma till rätta med. Han var ju så liten när det blev så här, och han har ju ingen referens riktigt hur det känns när funkar bra, så det är svårt att bryta. 
    Först nu kan jag se stora förbättringar, och är så lättad över det. 
    På Alva har hjälpen bestått av att skriva ut Laxido junior, och gå igenom toalettrutiner. Och när detta inte har lett till några förbättringar så vill dom öka dos, och flera toalettbesök/dag, för en redan pressad unge? Detta går bara inte att få till, det blir faktiskt värre. 
    Det som tillslut har gjort en förändring, det är att jag har pratat med honom om kretsloppet, både i kroppen och i naturen, att han har fått en förståelse för att man gör sig av med kroppens slaggprodukter och det tar jorden hand om och det blir växter och liksom får förstå poängen vinsten med det hela. Koppla tillbaka till biologin. Inte vet jag, men det har iallafall lett till att motståndet har gett med sig. Och det här enkla får man inte från sjukvården..
    För några veckor sedan hade vi tid på Alva, jag berättade glatt för (som vanligt ny läkare) om framstegen, men den här läkaren var inte intresserad av det, hon var inne på något annat. Hon var läkare på BUP, och tillfälligt på Alva. Hon började fråga ut mig, hade vi någon i släkten, som är ?udda?, sådär. Vad jag jobbar med. Följt av frågor ang min pojk, har han svårt med kläder, får han låsningar, ang mat, relatera till andra barn, förskolan osv, pratade om bredare utredning, gav mig en broschyr om neuropsykiatrisk sjukdom. Hon tror att han inte känner kroppens signaler, som andra. Och när hon säger att det kan bli svårt med vanlig förskoleklass till hösten, då först förstår jag vad hon är inne på, och jag försöker desperat få läkaren att förstå att hon är inne på helt fel spår. 
    Jag säger till henne att om hon pratar i fem minuter med min pojk, så skulle hon se att han har inte några såna här problem, men hon säger att hon ?ser? det här, han ville inte gå in i mottagningsrummet, så hon ser det. Jag är helt paff nu. Och det säger jag till läkaren. Jag har aldrig någonsin tänkt på något sånt här ang min pojk, och ingen annan heller!
    Den här lilla ungen är i sånt samspel så man blir alldeles lycklig av att umgås med honom. Han har inga som helst kognitiva svårigheter, han har inte ett enda av det som kännetecknar neuropsykiatrisk diagnos/sjukdom. Han har tvärtemot lätt för allt det som räknas upp där. Den här lilla ungen är så välfungerande som möjligt är! Och jag är helt förbluffad över att läkaren gör en sådan bedömning! Och jag vet inte vad jag ska ta mig till där i mottagningsrummet för jag inte blir trodd när jag försöker tala för min son! Läkaren tror bara att jag inte vill ha ett annorlunda barn! 
    Hon tittar förundrat när min pojk säger något till mig och ler, och säger att hon ser tecken på att han kan vara i samspel ändå. 
    Det här var så obehagligt, en läkare, med den auktoritet och trovärdighet som yrket för med sig. Min lille pojk som inte på många år än, kan tala för sig själv i en sån här sak, eller prestera på beställning, och jag som mamma, blir inte trodd. 
    Jag kommer göra allt jag kan för att min pojke inte ska bli utsatt för det här.
     
    Det är så fel och det bör påtalas och det bör uppmärksammas. 
    /Fruktansvärt arg mamma. 
  • Svar på tråden Läkare på Alva vill utreda mitt helt välfungerande barn!
  • Anonym (qwert­y)
    Mon 13 Mar 2023 18:22
    #51
    -1 +1
    AndreaBD skrev 2023-03-13 18:12:23 följande:
    Vet ni varför det här retar mig? För att vi har fått vänta och vänta och vänta på att våra barn skulle få utredning, medicinering och sånt.  Allt har man fått kämpa för att få. 

    Därför retar det mig när andra föräldrar blir erbjudna en utredning och gör allt för att unvika den. Då måste det finnas uppenbara skäl, det finns ju långa köer och man gör inte sånt i onödan. Så, man gör ju antagligen barnet en björntjänst genom att undvika detta.

    Och vilken - helt oberättigad - rädsla för att en utredning skulle kunna göra att man blir tvungen till nåt mer, eller vad är det hon är så rädd för? Det görs INGENTING i onödan inom vården. Tvärtom. 
    Det var väl typ det jag skrev eller? Att läkaren med sin erfarenhet föreslår en utredning för att hjälpa barnet men hon är kränkt istället.
  • Mon 13 Mar 2023 18:41
    #52
    +2
    Anonym (qwerty) skrev 2023-03-13 18:22:01 följande:
    Det var väl typ det jag skrev eller? Att läkaren med sin erfarenhet föreslår en utredning för att hjälpa barnet men hon är kränkt istället.
    Jag vet. Jag bara hängde på ditt inlägg för att jag har ungefär samma åsikt . 
  • Anonym (Sia)
    Mon 13 Mar 2023 18:47
    #53
    AndreaBD skrev 2023-03-13 18:06:45 följande:
    Jo, det ÄR svårt att förstå att man jämnställer förslaget att utreda med att faktiskt sätta en diagnos på barnet. Och du var nog inte bara otydlig här, utan det verkar snarare att du försökte ge fel intryck. 

    Och jo, man måste bestämma sig VAD man ska utreda. En NPF-utredning är inte samma sak som en helt annan utredning. Dessutom så är NPF inte EN diagnos utan flera. Även här - överdrift för att det ska låta lite värre? 
    Jag har ingenstans skrivit att någon har satt en diagnos. Och ja man måste bestämma vad man ska utreda. Jag vet inte faktiskt vad det är du inte förstår.
  • Anonym (Sia)
    Mon 13 Mar 2023 18:52
    #54
    -1 +1
    AndreaBD skrev 2023-03-13 18:12:23 följande:
    Vet ni varför det här retar mig? För att vi har fått vänta och vänta och vänta på att våra barn skulle få utredning, medicinering och sånt.  Allt har man fått kämpa för att få. 

    Därför retar det mig när andra föräldrar blir erbjudna en utredning och gör allt för att unvika den. Då måste det finnas uppenbara skäl, det finns ju långa köer och man gör inte sånt i onödan. Så, man gör ju antagligen barnet en björntjänst genom att undvika detta.

    Och vilken - helt oberättigad - rädsla för att en utredning skulle kunna göra att man blir tvungen till nåt mer, eller vad är det hon är så rädd för? Det görs INGENTING i onödan inom vården. Tvärtom. 
    Då får du öva dig på att se saker ur andras synvinkel. Ts är inte du. Hon har inte misstänkt att sonen har npf utan detta kommer utan förvarning och hon förstår inte varför. För ingen har lyckats förklara det för henne. Låter inte ens som läkaren försökt. Och vad säger att barnet inte i så fall kommer få vänta på en utredning. Den lär inte göras imorgon. 
  • Anonym (Mja)
    Mon 13 Mar 2023 19:16
    #55
    Limajo skrev 2023-03-13 17:23:29 följande:

    Hade inlägget enbart handlat om att läkaren bemötte henne dåligt hade hon inte varit så mån om att lyfta fram hur välfungerande han är och hur lycklig man blir av honom osv.


    Du vet om att månniskor kan reagera mänskligt och emotionellt och inte bara rent teoretiskt, va?
  • Anonym (Mja)
    Mon 13 Mar 2023 19:21
    #56
    AndreaBD skrev 2023-03-13 18:12:23 följande:
    Vet ni varför det här retar mig? För att vi har fått vänta och vänta och vänta på att våra barn skulle få utredning, medicinering och sånt.  Allt har man fått kämpa för att få. 

    Därför retar det mig när andra föräldrar blir erbjudna en utredning och gör allt för att unvika den. Då måste det finnas uppenbara skäl, det finns ju långa köer och man gör inte sånt i onödan. Så, man gör ju antagligen barnet en björntjänst genom att undvika detta.

    Och vilken - helt oberättigad - rädsla för att en utredning skulle kunna göra att man blir tvungen till nåt mer, eller vad är det hon är så rädd för? Det görs INGENTING i onödan inom vården. Tvärtom. 
    Eh, jo. Det gör det. Jag har själv råkat ut för en överambitiös fysioterapeut som började göra egna tankediagnoser på mig som var helt ogrundade, för ett infall hon fick. Jag fick oro länge av hennes spontana infall. Jag fick senare en ursäkt.

    Jag har också råkat ut för tandläkare som skulle börja borra och där det inte visade sig finnas hål, utan känslan var fel.

    Jag förstår att de, likt er, som fått kämpa för en utredning blir upprörda när andra får de slängda efter sig men det gör det inte till en sanning att vården är en och samma landet över med samma tankesätt och förfarande. Din sanning är det som gäller dig men andra har andra erfarenheter,
  • Anonym (Mami3­)
    Mon 13 Mar 2023 19:36
    #57

    Jag kan inte citera men det kan vara så att man börjar utreda en diagnos men ser en annan under utredningens gång och då ändrar på utredningen.

    Så det kan vara så att man inte riktigt vet exakta diagnosen som man tror att det ska vara. Mitt barn började utredas för ADD men redan vid första tillfället så upptäckte de på bup att det inte stämde utan lutade mot autism istället.

    Tror även att barn som får diagnosen sent som mitt barn inte är så atypiska när de växer upp, det syns och märks liksom inte när kraven är låga, förskola funkar och hemma funkar osv, och lågstadiet kanske funkar det med men så plötsligt kommer helt andra krav på både hur skolan lär ut (mycket självständigt arbete blir svårt för NPF som behöver tydliga strukturer), det blir en annan typ av vänskap mellan barnen och sedan kommer även puberteten.

    På mitt barn märkte jag inget tills de på bup sa autism och lite pusselbitar började falla på plats. Autismen märks även mer ju äldre han blir och får andra krav på sig i samhället. 


     

  • Anonym (Britt­a)
    Mon 13 Mar 2023 20:34
    #58
    +2
    Mamma I skrev 2023-03-11 13:25:13 följande:
    Läkare på Alva vill utreda mitt helt välfungerande barn!

    Jag vill dela en situation som har lämnat mig helt kokande inuti. 
    Min lille pojke, 6 år, går på regelbundna besök på Alva barnklinik sedan flera år tillbaka. Han har förstoppnings besvär, till största delen beror det på att han håller sig, istället för att gå på toaletten (vanligt problem för barn nuförtiden). Han var bara 1,5 år när han började med det, och problemen har fortsatt genom åren och han har lite läckage, så det är ju verkligen något som vi behöver komma till rätta med. Han var ju så liten när det blev så här, och han har ju ingen referens riktigt hur det känns när funkar bra, så det är svårt att bryta. 
    Först nu kan jag se stora förbättringar, och är så lättad över det. 
    På Alva har hjälpen bestått av att skriva ut Laxido junior, och gå igenom toalettrutiner. Och när detta inte har lett till några förbättringar så vill dom öka dos, och flera toalettbesök/dag, för en redan pressad unge? Detta går bara inte att få till, det blir faktiskt värre. 
    Det som tillslut har gjort en förändring, det är att jag har pratat med honom om kretsloppet, både i kroppen och i naturen, att han har fått en förståelse för att man gör sig av med kroppens slaggprodukter och det tar jorden hand om och det blir växter och liksom får förstå poängen vinsten med det hela. Koppla tillbaka till biologin. Inte vet jag, men det har iallafall lett till att motståndet har gett med sig. Och det här enkla får man inte från sjukvården..
    För några veckor sedan hade vi tid på Alva, jag berättade glatt för (som vanligt ny läkare) om framstegen, men den här läkaren var inte intresserad av det, hon var inne på något annat. Hon var läkare på BUP, och tillfälligt på Alva. Hon började fråga ut mig, hade vi någon i släkten, som är ?udda?, sådär. Vad jag jobbar med. Följt av frågor ang min pojk, har han svårt med kläder, får han låsningar, ang mat, relatera till andra barn, förskolan osv, pratade om bredare utredning, gav mig en broschyr om neuropsykiatrisk sjukdom. Hon tror att han inte känner kroppens signaler, som andra. Och när hon säger att det kan bli svårt med vanlig förskoleklass till hösten, då först förstår jag vad hon är inne på, och jag försöker desperat få läkaren att förstå att hon är inne på helt fel spår. 
    Jag säger till henne att om hon pratar i fem minuter med min pojk, så skulle hon se att han har inte några såna här problem, men hon säger att hon ?ser? det här, han ville inte gå in i mottagningsrummet, så hon ser det. Jag är helt paff nu. Och det säger jag till läkaren. Jag har aldrig någonsin tänkt på något sånt här ang min pojk, och ingen annan heller!
    Den här lilla ungen är i sånt samspel så man blir alldeles lycklig av att umgås med honom. Han har inga som helst kognitiva svårigheter, han har inte ett enda av det som kännetecknar neuropsykiatrisk diagnos/sjukdom. Han har tvärtemot lätt för allt det som räknas upp där. Den här lilla ungen är så välfungerande som möjligt är! Och jag är helt förbluffad över att läkaren gör en sådan bedömning! Och jag vet inte vad jag ska ta mig till där i mottagningsrummet för jag inte blir trodd när jag försöker tala för min son! Läkaren tror bara att jag inte vill ha ett annorlunda barn! 
    Hon tittar förundrat när min pojk säger något till mig och ler, och säger att hon ser tecken på att han kan vara i samspel ändå. 
    Det här var så obehagligt, en läkare, med den auktoritet och trovärdighet som yrket för med sig. Min lille pojk som inte på många år än, kan tala för sig själv i en sån här sak, eller prestera på beställning, och jag som mamma, blir inte trodd. 
    Jag kommer göra allt jag kan för att min pojke inte ska bli utsatt för det här.
     
    Det är så fel och det bör påtalas och det bör uppmärksammas. 
    /Fruktansvärt arg mamma. 
    Det är väl jättebra att man går vidare och det är väl bara att tacka för att dem vill gå vidare med din sons problem. kan också känna att du sätter lite skyddslappar för ögonen. Med eller utan någonslags diagnos så är ju barn fantastiska. Kan det vara att du inte vill erkänna för dig själv att det här är ett problem men du vill inte inse det? I min bekantskapskrets har jag träffat på två barn med liknande problem. I det första så redde det upp sig när hen var i din sons ålder och i det andra fallet så hade barnet nog många diagnoser men föräldrarna vägrade utredning förrän i högstadiet. Kan bara nämna att det förstörde mycket för det barnet och hen fick inte den hjälp den behövde.
  • Anonym (Mja)
    Mon 13 Mar 2023 20:41
    #59
    -2 +3

    Blir helt paff hur många i tråden som bara tackar och tar emot en utredning som kanske helt försenar en lösning på barnets problem för att en läkare  hade en ide.

    Nej, det är inget att skämmas för att få en diagnos, det är inget med det - men alla avvikande saker från dagens norm ett barn uppvisar är heller ikte en NPF-diagnos. Det är ingen magic bullet som man ska bli lycklig för. Ibland får jag vibbarna av folk på FL att bara barnet får en diagnos så är det lugnt sen. Det var väl i media för ett tag sen att man befarade en stor överdiagnostik av dessa diagnoser, att pendeln svängt över. 

    I detta fall kanske den här läkarens ide baserat på sina egna glasögon ytterligare försenar barnets hjälp på magproblemen det har.

  • Mon 13 Mar 2023 21:07
    #60
    +1

    Jag är läkare, psykiater, så jag jobbar med vuxna men har jobbat med barnpsykiatri i ett halvår för några år sedan.

    Som det låter tycker jag att du inte fick ett särskilt bra bemötande av läkaren. Det kan förstås vara så att det finns någonting som andra ser hos ditt barn som du själv är blind för, men även om det skulle vara på det sättet så kan man bemöta det på ett mycket mer inkännande och professionellt sätt.

    De låter som att de ville göra en utredning för autism och det kanske finns saker som talar för det, men om det inte är några problem på förskolan, med andra barn eller sådär så vad är nyttan? Om föräldrarna så tydligt inte är med på banan så kan man ju vänta några år tills det att svårigheterna eventuellt visar sig på ett tydligare sätt, vilket de ju gör om besvären ska vara av sådan grad att en diagnos är tillämplig.

Svar på tråden Läkare på Alva vill utreda mitt helt välfungerande barn!