Ditt första problem är en tävlingsinstinkt som gått bananer, ihop med att du relaterar till andra utifrån en mask du sätter på dig snarare än utifrån den lilla rädda pojke du egentligen är. 

Ditt andra problem är att du inte överhuvudtaget erkänner din egen ensamhet, vilket gör det lätt för dig att döma ut andra ensamma människor som "fån" vilka "bara sitter och inte gör något åt saken" . Hur vet du vad de gör och hur de kämpar? Du tror inte heller på att människor som befinner sig i en relation kan vara ensamma vilket visar hur dålig koll du har på känslolivet hos andra. 

Om du verkligen inte vill vara ensam längre: Ta reda på vem du är när du fått bort alla föreställningar om hur en man som får en kvinna är. Det kommer antagligen att ta ganska lång tid att komma dit och göra väldigt ont på vägen. De kvinnor du tidigare attraherats av kommer du att uppleva på ett annat sätt. Om du tycker att detta låter för jobbigt, fortsätt som tidigare för all del, men tro då inte att någonting kommer att förändras. Din energi kommer fortsätta att gå åt till att putsa på den inre fasaden (livsfilosofi) den yttre fasaden (muskler, hud och hår). 

Det är du själv som väljer din situation i det avseendet. Däremot kan du aldrig tvinga andra att tänka eller göra som du tycker vore bäst, alltså att en kvinna du valt ska stanna hos dig fast du är en emotionellt avstängd och socialt ytlig person med omättliga sexuella behov  (troligen kompenserar sex dig för att du är dålig på emotionell och social närhet?) Det är min tolkning av alla dina trådar här. 

Så sant som det är sagt. Det är inte heller många förunnat att ha oceaner av tid över för att reflektera över negativa tankemönster. Har man en stund över dödar man den snabbt med någon stril av den störtflod av underhållning som står oss till buds. Men många skulle må bra av att ta ett steg tillbaka och reflektera över vad de utsätter sina relationer för.