Är det verkligen så märkligt...??

Träffade en kille på "lite äldre dar" efter många år som singel. Han har nog aldrig haft något stadigt, vad det verkar. Det funkar bra, vi trivs ihop! 

Vi två har aldrig ens diskuterat saken men nu börjar "folk" fråga; "Hur är hans föräldrar då?? Hans syskon?? Är de trevliga??". Och hur i allsin dar ska jag veta det???? Jag har aldrig träffat dem, kommer aldrig att göra! Vad ska jag med dem till?? På samma sätt som han inte är ett dugg intresserad av min familj och min släkt! Det är ju VI som träffas, som funnit varandra, som trivs tillsammans. Varför röra in en massa annat folk??

Kan få panik av tanken att "presenteras" för någon, därmed "betraktas" och "utvärderas". Som om jag skulle ha något att bevisa för hans släktingar! Så kan de prata om sen hur "otrevlig Kalles flickvän är". Jag det var honom jag ville ha och jag fick honom! Inte en hel släkt att tvingas umgås med, sitta och vara falskt trevlig mot.

Är det så extremt märkligt att i "mogen" ålder inte vilja ha en helt ny släkt på halsen för att man träffar en man?