Orkar inte mer
Har bara läst Ts. Jag tror att det ligger i människans natur att älta. Man ska inte se det som något konstigt eller bli deppad över det. Min mormor på 85 år har alltid pratat mycket med sig själv. När hon dammsög pratade hon jämt JÄTTEHÖGT med sig själv, för att hon trodde att ingen hör henne. Jag skämdes ganska mycket över hennes monologer med sig själv när klasskompisar kom hem på besök när jag var barn, o.s.v..
Samtidigt är hon den snällaste och roligaste som finns. Trots att hon alltid haft tunt hår för att vara kvinna, och fettansamling på magen och platt byst, så ville byns vackraste kille i Polen gifta sig med henne (där hon bodde), när hon var ung. Heelt underbar personlighet som överväger allt det mindre bra, och får mig att skratta så mycket så jag känner att jag lever på riktigt.
Trots sin personlighet så låter hon så dyster och rentutav ARG när hon för monologer med sig själv. När ingen är i samma rum så minns hon krigstider och hon svär mycket, grimaserar i avsky när hon pratar och är bara så FÖRBANNAD hela tiden. Hon verkar må jättedåligt då... MEN hennes humör skiftar på ett ögonblick när någon från familjen plötsligt kommer in i det rummet där hon sitter. Då blir hon jättegullig, hjälpsam och omtänksam igen.
Jag själv lider också vissa tider på dygnet, men jag döljer det och jag plockar fram andra sidor av mig själv bara (vid behov), för att ingen i min närhet ska bli drabbad. Det är trist att det ska vara så, men det behöver nog vara så så att alla delar i hjärnan "hålls igång" (jämför med styrketräning som inte alltid är så jätteskönt, men väldigt väldigt nödvändigt). Det gör en mer empatisk när man kan leva sig in i någon annans smärta, men då måste man själv kunna känna smärta.
Det finns en bok om det ämnet där författaren skriver att människor blev bättre jägare förr I tiden när de behövde få utlopp för sina starka känslor, de kunde springa längre, döda större byten o.s.v.. Så jag tror inte att det är något fel alls på dig Ts. Lär dig bara att hantera känslorna rätt så faller alla delar på sin plats.