Mår vi dåligt för att vi saknar tacksamhet?

Jag tror att det finns en del svar även i den sveska änglisgheten också. 

Man måste passa in och ha samma lika som andra, ingen vågar gå sin väg och vara nöjd med sina val. 

Hemmen ska inredas enligt senaste IKEA/MIO katalogen, man ska ha iPhone och inget annat, köpa närodlad mat, semestra på Öland (just i år, för något år sedan var det Fårö så det gäller att hålla koll), vandra i fjällen och dricka Aperol (nästa sommar kommer det antagligen vara Hugo som tagit över staffetpinnen helt efter åren med Aperol, efter åren med rosé...). 

Vågar man avvika, sticka ut och gå sin egen väg? 

Klart man blir deppig när man inte duger om man inte går mainstream vägen.