ClumsySmurf skrev 2023-12-11 01:16:22 följande:
Jag känner till en och annan lat och opedagogisk förälder, de får ju kämpa med resultatet men i stället för att börja i rätt ände (sej själva) kämpar de för att barnen ska få diagnoser.
Jag ifrågasatte inte föräldrar som är "lata" jag tom skrev att jag har större förståelse för barn med diagnoser som möter svårigheter inte alltid klarar alla utmaningar men där jag ser hur dessa föräldrar sliter än föräldrar till barn utan diagnoser som inte inte vill ta tag i saker.
Jag känner inga föräldrar som bara säger att deras barn har diagnoser bara för att vara lata och skylla på något däremot naturligtvis föräldrar som misstänker diagnoser och då gör så gott som alltid skolan det också.
Men det jag vänder mig emot är när man går på föräldrar till barn som så uppenbart har diagnoser och föräldrar kämpar, får hjälp ifrån Bup mm och ändå bara får höra fördomar, det är nedvärderande mot dessa föräldrar.
Ingen ska bara skylla på sin diagnos och kunna göra vad som helst men dom föräldrar jag träffar har alla så gott som gjort allt dom kan och samarbetar med skolan, Bup mm för att det ska fungera så bra som möjligt.
Men diagnosen finns ju där, den försvinner ju inte och anpassningar runt barnet måste ju göras. Både för det barnets skull och de andra eleverna.
Man behöver inte utgå ifrån att alla är stökiga, många barn är inte alls stökiga men orkar t ex inte sitta en helt lektion och bara ta emot en massa information och intryck, det blir för mycket för dom.
Många av dessa barn klarar inte alla höga ljud och det blir jobbigt med stora klasser osv. Många flickor blir tysta och ta för blyga och när det blir för jobbigt försvinner dom bort och orkar inte.
Många av dom blir sen hemmasittare när de blir äldre.
Skolan är en bullrig miljö för många av dessa barn och har man då svårt med impulskontroll kan det slå över.
För många barn med lite svårare ADHD och autism är små resursklasser fantastiskt, färre barn i klassen, lärare och resurs som gör att barnen klarar skolan vilket alla tjänar i längden, att de flesta klarar att gå igenom skolan med godkänt resultat.
Men jag tycker att det har blivit ett skällsord man slänger ur sig att barn som stökar säkert har diagnoser, det är något som är nedsättande.
Men dom barn som faktiskt har det och föräldrar kämpar på ska ändå mötas av misstro och att barnen nog inte har det och att dom är lata.
Det är ju hemskt, men det är en diagnos man kan jobba runt med olika verktyg.
Men att möta barn och deras föräldrar med misstro och fördomar är en vardag för många, de flesta förstår men det finns alltid folk som ska har fördomar, ofta är det då inte bara mot föräldrar med npf utan även mot annat.
Det finns lata föräldrar till barn med diagnoser precis som till barn utan diagnoser,
alla kan få barn med diagnos men dom föräldrar jag möter jobbar hårt med sina barn.
Som sagt jag har större förståelse för att barn med diagnoser hamnar i situationer och där föräldrarna samarbetar för att göra allt så bra det går än föräldrar till barn utan diagnoser som minsann inte tror att deras barn hamnar i situationer.
Men just npf diagnoser har blivit skällsord och fördomar om det hörs hela tiden, det vänder jag mig emot.
Man måste ju respektera att faktiskt finns barn och vuxna som har NPF av olika svårighetsgrad.
