Betala mer i Boendekostnader för barn

Hur man ser på ekonomi är väldigt olika och man kan ju göra på massor av sätt. Man kan faktiskt inte säga att ett sätt är rätt och ett annat fel. Folk är olika.

Det är intressant för många här på familjeliv är alltid så tvärsäkra och tycker alla som inte gör exakt som de själva gör totalt fel och inte är en riktig familj eller är snåla idioter osv.

Såhär har jag gjort och tänkt:

Jag fick barn som relativt ung. Pluggade (högskoleutbildning så var ju vuxen, men 21 år så hade inte byggt upp någon ekonomi att tala om). Med honom fick jag två barn och hade gemensam ekonomi. Han jobbade, var några år äldre, var generös och vi diskuterade sällan pengar, ekonomi eller inköp. Men jag kände mig väldigt ofri Ekonomiskt. Jag var väldigt snål både mot mig själv och i inköp till barnen. Absolut inget han förväntade sig. Jag hade ju inkomst men hans var mer än dubbelt så stor som min och det gjorde mig obekväm.

Sen separerade vi och jag blev så småningom sambo. Eftersom jag var den enda med barn i relationen betalade jag mer för bla mat trots att jag börjat plugga igen och hade betydligt lägre inkomst. Det var mitt eget förslag. Men jag kände mig ekonomiskt fri och kände att jag hade egen kontroll över min ekonomi.

Sedan dess har det gått många år. De där barnen är numera vuxna och jag har levt på olika sätt och fått ytterligare barn. Men jag har alltid sett till att ha den ekonomiska kontrollen och inte låta andra (än medförälder) betala för mina barn. 

Numera är jag höginkomsttagare men under närmare 15 år har jag haft relativt låg inkomst för jag studerat eller arbetat deltid pga små eller sjuka barn(mitt yngsta barn föddes svårt sjukt). Ich jag anpassade självklart min livsstil till mina förutsättningar.

I mina relationer har diskussioner om mina barn och ekonomi alltid varit en ickefråga. Att ta ekonomiskt ansvar för de barn man satt till världen och inte förvänta sig att en ny partner ska betala är att curla relationen och ta bort eventuellt grus innan det stoppar maskineriet. Det kan vara jobbigt nog ändå...

Om du inte hade haft dottern hade ni väl inte flyttat till hus? Eller om ni hade flyttat ändå, så kanske till något mindre och billigare. Eller? Jag tycker inte att det är orimligt att du betalar mer för boendet, om ni köpte ett stort hus mest för din dotters skull. 

...fast sedan måste era respektive inkomster också vägas in. Om du tjänar dubbelt så mycket som hon, så är det självklart att du ska betala mer av boendekostnaderna, och det skulle ha varit rimligt även utan dotter. Tjänar hon däremot dubbelt så mycket som du, så kanske det är lite gnidigt av henne att bråka om detta. Men inte orimligt. Grundprincipen i en styvfamilj måste vara, att var och en står för sina egna barns konstnader. 

Det gör inte jag heller när det gäller kärnfamiljer. Jag kan inte fatta hur man kan hålla på och räkna ören på hushållsräkningar, kvitton och restaurangnotor, så att var och en ska betala precis hälften, när man redan har gemensamma barn.

Men finns det styvbarn med i bilden så ser ju verkligheten annorlunda ut. En styvförälder har inte ens någon umgängesrätt med sina styvbarn, om relationen tar slut. Allt som han eller hon har investerat i styvbarnen, kan plötsligt en dag vara bara bortkastat. Och dessutom innebär det att den andra biologiska föräldern kommer alldeles för lätt undan. 

Samma gäller för övrigt hushållsarbetet och det praktiska arbetet med styvbarnen. Särskilt många styvmammor känner sig enormt utnyttjde när relationen tar slut, och de aldrig får träffa barnen mer. Samtidigt som pappan aldrig skulle ha råddat barnaåren utan henne. 

Inte då heller. Var ser du den lagtexten?

Ja
Ni ska dela alla kostnader i tre delar. Du ska betala 2/3 och din sambo betala 1/3.

Fast varför ens flytta ihop med någon som har barn då, om man ändå ser all investering i styvbarnen som något bortkastat ifall relationen med föräldern får i kras? Varför så inte vara särbo åtminstone tills barnen är stora? Bättre för alla anser jag. 

Och hur menar du att den andra biologiska föräldern kommer för lätt undan? 

Blir ju knappast rätt heller eftersom barnet bara bor på deltid och sannolikt inte bidrar till så pass ökade kostnader att det är rimligt. Men ska han står för en tredjedel av kostnaderna ska han också äga en tredjedel av huset om det ska vara någorlunda rätt.

Finns inget rätt och fel. Alla ser olika på det här med ekonomi.
Tycker hon så så tycker hon så.

https://lawline.se/answers/forsorjningsskyldighet-for-sambos-barn

kan bli försörjningsskyldig

Det är väl klart att den andra biologiska föräldern kommer undan en del av sitt försörjningsansvar, om det i stället blir styvföräldern som får chippa in. Därmed inte sagt att den andra biologiska föräldern ska betala amorteringar på hus för sitt ex och dennes nya partner. Men då får dessa ju avstå från att köpa hus, om det inte går på annat sätt.