Lever med en kvinna sen 23år tillbaka och det är riktigt skittråkigt.Ingen runt omkring förstår hur jag ens kan tänka tanken att vilja separera..Utåt på fester i matbutiken på jobbet är hon den glada tjejen som alltid skrattar,tom åt mina skämt..händer aldrig annars,och har glimten i ögat.. Tills vi kommer hem,som förbytt..Grinig fräser gnäller på alla fel jag gör..I min värld är det att vara falsk och har faktiskt ledsnat på alla plan..alla mina singelpolare,har en del;de är avundsjuka på vad de tror är den perfekta sambon.. Men! vi bråkar aldrig tror inte jag kan minnas ett enda gräl på dessa år. Hon låter mig göra allt jag vill på fritiden ifrågasätter aldrig ibland tror jag hon vill att jag ska vara borta på kvällarna..Kort sagt blir jag inte klok på na..Är som att hon inte orkar hålla uppe fasaden när vi är hemma och det är fan inte ok.. Får man ledsna på nån som är så "bra"på alla sätt?Är det bara jag som är gnällig?
