Så i Skärholmen igår var en pappa på väg till simhallen med sin 12årige son men han kom aldrig dit för han blev skjuten av ett ungdomsgäng på vägen. Sonen blev vittne och pappan dog.
Hur fan kan det ha blivit såhär? Hur kommer sonens liv bli nu? Vad kommer inte han växa upp och känna för skräck och hat mot andra människor. Hur kunde vi, hela samhället, tappa bollen såhär och vad ska vi göra för att åtgärda det samhälle vi fått idag?
Politiker borde ha nån form av tjänstemannaansvar.
Gängen har makt i städernas ungdomskultur.
vi vuxna måste tillsammans göra det vi kan för att hjälpa de barn och deras föräldrar som behöver lite extra stöd.
Om fler vågar uppfostra och kärleksfullt vägleda kidsen skulle detta vidriga inte hända.
Det fanns en modig man med han sa till försent.
Heja mångfalden och det multikulturella samhället! (Ja, sarkasm).
Vi är många som såg detta komma redan för tjugo-trettio år sedan...
Återvandring och kollektiv familjebestraffning skulle lösa en hel del gängrelaterade problem. Den som säger något annat har huvudet i sanden.
Så i Skärholmen igår var en pappa på väg till simhallen med sin 12årige son men han kom aldrig dit för han blev skjuten av ett ungdomsgäng på vägen. Sonen blev vittne och pappan dog.
Hur fan kan det ha blivit såhär? Hur kommer sonens liv bli nu? Vad kommer inte han växa upp och känna för skräck och hat mot andra människor. Hur kunde vi, hela samhället, tappa bollen såhär och vad ska vi göra för att åtgärda det samhälle vi fått idag?
Politiker borde ha nån form av tjänstemannaansvar.
Ja det är ju svårt att säga hur hans sons liv blir...
Jag säger inte att detta inte är en fruktansvärt hemsk händelse som ägt rum för både pappan, familjen och främst sonen som fick vara med om det..
Självklart är det fruktansvärt.
Men att sonen har varit med om en sån här hemsk händelse behöver ju inte betyda att han inte i slutänden kan omvandla det han har varit med om till någonting positivt för andra.
Hur många är det inte som försöker lära andra personer hur dom ska klara av hemska situationer, händelser, osv som dom själva har gått igenom som yngre, osv
Jag blev ledsen och berörd förstås. Av flera skjutningar, men den här kändes lite extra.
Jag jobbar som gymnasielärare. Vi har vilsna ungdomar överallt. Det har blivit omöjligt att räcka till, i klassrummet och i korridoren. Det skriks efter vuxenkontakt, väldigt många ungdomar är oerhört kontaktsökande. De är ofta kvar på skolan långa dagar. Ämnesmässigt går det ofta dåligt, läsförståelsen sjunker och resurserna räcker inte till. Vi ser tydligt vilka ungdomar som "hänger lite löst" och det är ofta de som blir lätt byte för gängen. Där ungdomarna får sitt sammanhang och gemenskap.
Hårdhandskar i all ära, men den blåa politik som lovar detta fortsätter samtidigt uppmuntra en segregerad skola där det hela tiden ska sparas ytterligare. Satsa på riktigt istället, så att skolan kan få vara trygg och inkluderande. Fler vuxna i korridorerna, mindre klasser och snabba riktade åtgärder på individnivå när det behövs kostar men vi skulle spara på sikt.