Sambons farsa sabbade väggarna helt

De hade ju inte bett honom måla listerna!

Jag tror det här sätter fingret som är större än svärfars klantiga målning.
Du och din sambo behöver sätta gränser för er familj. Din sambo behöver kliva fram som vuxen och inte ha pappa som sitt överhuvud.
Jag tror hjälp utifrån skulle vara bra. 
Första steget: Svärföräldrarna ska inte ha nyckel hem tilll er. De ska inte renovera mer saker i ert hem
Du behöver få känna att ert hem är ert revir

Har jag missat något, är det här ett ställe för autister?

hur tror du samtalet innan pappan såg ut?

Hej svärfar! Du ska hjälpa till med att fixa det, det och det, men ingenting annat!

Eller kan det sätt ut som de allra flesta gånger man blandar in familjen, man ber om hjälp och man får hjälp, det handlar liksom inte om uppsatta ramar om exakt vilken hjälp.

Har man svärfar hemma och gör jobbet åt dig, då får du fan ta bladet från mun och säga om det är något du själv ska göra, annars kommer svärfar att fixa på. 

Eller bättre ändå, är du en småsint jävel, be inte om hjälp alls.

Vad har det här med autism att göra? 

Om du blir ombedd att fålla upp gardinerna och plantera om blommorna passar du på att riva en vägg för det är mycket snyggare med öppen planlösning? Eller kanske möblera om i vardagsrummet och byta plats på allt i köket? 

Nu var inte ts eller sambon hemma. Jag tänker också att det är lättare att skriva en lista på vad man vill ha gjort istället för det man inte vill ha gjort. 

behovet av hjälp tar slut senast där inkompetensen börjar, om du är helt inkompetent, var inte "snäll" och gör ett skitjobb som inte uppskattas.

Ursäkta dig? Nu blir jag faktiskt irriterad. Vad vet du om vad jag har genomgått i mitt liv? 

Nä, han var INTE ombedd att hjälpa till. 

han visste var nyckeln var och hade tråkigt.
vi var inte ens hemma!

"Har jag missat något, är det här ett ställe för autister?"

det verkar snarare som vi som förstör när vi hjälper till tar förstöra är inte att hjälpa personligt, alla är inte strategiskt inkompetenta vissa är bara inkompetenta och likgiltiga.

Vet du vad? Det är helt okej att du inte tycker som mig. Men du har ingen rätt att försöka förminska MINA känslor i detta så som du så fint gjorde i dina sista meningar.
Jag ska besvara dina påståenden så gott jag kan. 

1. jag maskerade, och gjorde precis som man ska göra. högst en centimeter ut på väggarna skriver du, det är ju jävligt svårt när hans pappa målat vitt en decimeter utanför kanterna. Jag är noga, och ser brister, därav ANLITADE VI EN MÅLARE för att göra jobbet. Att någon sen kommer dit när vi inte är hemma och kladdar över målarens jobb på flera ställen, det är inte mitt fel.

2. Vad min pojkvän skulle göra? Jag vet inte, prata med sin egna far som inte verkar ha förstått att huset är VÅRT, inte hans eller enbart hans sons kanske? 

hade du själv uppskattat om din sambos förälder kom hem till ett hem när ni inte var hemma, och grejat (läs grejat DÅLIGT) med saker ni betalt många tusenlappar för och var nöjda med? 

Fult skrivet av dig att nedvärdera autister. Det är du som missar poängen i det här, du som inte förstår skillnaden.

Välviljan har funnits där från svärfadern, eloge för det, men den som vill hjälpa till med något ska självklart vara i muntlig eller skriftlig överenskommelse med den andre partnern vad som då skall göras. 

Jag har en lista med vad min svärförälder hittat på när vi inte varit där:
-flyttat om möblerna och lite annat smått och gott för tycker det var bättre än så vi hade det
-börjat spika, borra, sätta upp saker vi inte bett om och utan att fråga för hen tyckte det vore fint att ha det så istället
-utan att knacka på och göra sin närvaro hörd hittat hen i trädgården, när frågat vad hen gör just där inte svarat, alltså inte som att hen tagit för givet alla är i trädgården, på baksidan, går dit bak bara för man tror det utan att ringa på dörrklockan utan bara stått, blivit hittad av mig, stående nån helt annanstans. Jag tror hen velat inspektera något just där men vet inte då jag inte fick nåt svar på min fråga (jag var inte ovänlig när jag frågade)
-börjat sätta igång med en renovering vi inte bett om och råkat förstöra. 

Svärfadern har inte kommunicerat som  han ska utan bara trott något och börjat agera för egen maskin utifrån det. Han har inte respekterat de som bor där dvs sin son och hans hustru. Det är han som från början trott fel. Han som skulle stå för kommunikationen där, börja med den. Inte anta. Inte ta över bestämmanderätten. Är inte hans hem. 

Min partner har sagt till sin förälder att han inte litar på hen när det kommer till vårt hem, och ber inte sin förälder om hjälp. 

Jag har nog mest varit den som försökt släta över det hela gång på gång, men samtidigt som det känts en aning lustigt över alla påhitt också lite olustigt för man vet inte riktigt vad som kan hända nästa gång, och var gränserna går för svärföräldern. Jag förstår att svärföräldern menar väl, men det blir fel. Fråga först.

Vi håller ju inte på så i hens hem när vi ska hjälpa till med något, då hjälper man till med det som uttryckligen behövs hjälpa till med, man går inte utanför de ramarna. Man frågar också Är det något mer vi kan göra?  efter man gjort det första. 

Råkar man förstöra något i någons hem ska man kompensera för det eller åtminstone erbjuda sig det. Inte låtsas som det regnar eller komma med ursäkten att man bara ville hjälpa till och vad otacksam de som bor där är.