Längtan efter intim närhet
Fråga till er som befinner er i en relation med en partner som inte längre tycker att sex är viktigt.
Jag är 47, hårt arbetande man med massa idéer som jag aldrig får utlopp för i min relation. Alla mina idéer sågas av min partner. Spelar ingen roll om det är idéer om var vi ska resa, hur vi ska inreda huset, barnuppfostran, fritid, sex osv. Allt sågar hon rakt av. Livet börjar bli väldigt ensamt och jag funderar på om det någonsin går att få till en förändring utan att behöva separera. Jag har nämnt separation men det vill hon inte. Hon tycker allt är bra som det är och säger att det är såhär i alla relationer när man lever familjeliv. Svarar med bullshit och då blir det storbråk.
I mitt fall är jag alltså tillsammans med en kvinna i 40-års åldern som har slutat intressera sig för sex. Funderar på om det är klimakteriet hon hamnat i och jag har även föreslagit att hon ska ta hjälp av sjukvården för sin obefintliga sexlust. Jag får tystnadens bemötande med det mesta jag vill ta upp när något skaver. Vi har barn, husdjur, jobb, vänner och allt som gör dagarna fulla av aktiviteter.
Vi går i terapi och där låter allt bra men inget händer. Hon har blivit tjurig, lättkränkt, egoistisk, tantig och så ointresserad av att bejaka sin kvinnlighet. Hugger för minsta lilla och anser att kompromissa är att jag gör avbön på mina intressen och anpassar mig efter hennes eftersom hon anser sig stå för de rätta åsikterna och den korrekta uppfattningen av omvärlden. Vi kan inte prata om sex hemma för då blir hon upprörd, börjar skrika och gråta och sen lämnar hon rummet. Hur ska jag kunna respektera henne utan att tycka att hon är en fjant? Hon har ju tvingat in mig i ett liv utan sex. Har föreslagit att vi ska bli swingens, att vi ska ta in en tredje person eller ett par i vårt sexliv men allt är av ointresse.
Såhär har vi levt nu i snart tre år. Vi har sex ungefär fyra gånger per år. Var tredje månad och då ska det gå fort så att hon får sova sen när vi är klara. Jag får inte ut någonting av vårt sex. Tycker ändå att det är viktigt att upprätthålla intimiteten men nu känner jag att jag har tappat mitt självförtroende. Jag vet att jag är snygg och har lätt för att träffa andra men på sista tiden har börjat känna mig oattraktiv
och äcklig när jag tänker på sex hemma och jag har funderat över om det överhuvudtaget är någon enda kvinna som vill ha sex med mig. Jag tror att det gått för lång tid av att leva i en destruktiv relation. Själv säger hon att hon är nöjd och att hon inte saknar sex. Hon vill att vi ska kramas istället och just de orden är så otroligt osexiga och tar bort all sexuell spänning. Finns det fler med liknade erfarenheter och hur har ni gjort?
För mig blev det en sorglig period på nästan 10 år i den låååånga relationen med mitt numera ex. För min del slutade det med depression. Jag löste det genom att under en period träffa andra tjejer vid sidan av och fick äntligen leva ut min sexualitet med massor utav kvinnor... det var en väldigt trevlig period av mitt liv. Till slut sa jag tack och adjö, och flyttade istället ihop med en ny kvinna med samma inställning till sex som mig och vi har nu levt lyckliga tillsammans under några år.
TS, mitt råd är att bryta upp och skaffa en ny kvinna så att du får vara lycklig. Livet är så kort och man måste få utrymme för att uppleva lycka under de få år vi finns på jorden.