• Anonym (Tulip)

    Hjälp, han slår mig SÅ hårt?!

    Har en son på 4,5 år som blivit fruktansvärd att hantera vid bråk. Oftast handlar bråken om att han retar sin äldre syster, slår henne eller med flit förstör hennes saker. Kan också handla om att han inte får som han vill.


     


    Han slår mig HÅRT gång på gång utan att jag egentligen gör något (dvs tar i honom eller så), bits, sparkas (gärna med skor, HÅRT) och ingenting jag gör får honom att sluta. Vissa dagar behöver det inte ens vara att det är ett bråk som utlöser detta, han vill bara provocera fram reaktioner.


     


    Just idag har han seriöst misshandlat mig hela dagen, om man nu kan uttrycka sig så gällande en 4-åring. Även personer i vår omgivning har reagerat starkt på hur han behandlar mig. Jag är helt slut och har blåmärken och bitmärken.


     


    Jag har prövat ignorera, men då fortsätter han tills han får en reaktion (och det gör ju ONT). Jag har prövat gå därifrån, men då springer han oftast och slår sin syster istället eller förstör något. När jag blir arg eller håller fast honom, vilket har hänt, så skrattar han och skriker om vartannat och gör sitt yttersta för att göra mig illa. 


    När jag försöker prata med honom när han är arg går det inte att nå honom, även om han inte är arg utan bara provokativ lyssnar han inte alls. När han är lugn så kan vi prata om att lyssna, vara en bra kompis och att det gör ont på mamma när han slår mig. Men det känns inte som att det går in riktigt.


     


    Jag vet inte vad jag ska ta mig till? HUR ska jag agera? VAD ska jag göra? Min dotter tar också stor skada av detta. 


     


    Lite mer info: jag är separerad från barnens pappa och han har dom bara varannan helg. På förskolan sköter han sig bra. Han är tidigt i utvecklingen i övrigt och har pratat meningar sedan han var 2 år. Han kan också vara världens goaste och är fysisk även åt det positiva hållet, med kramar och pussar.


  • Svar på tråden Hjälp, han slår mig SÅ hårt?!
  • Anonym (Liten)

    Det kanske står redan någonstans, men är jätteviktigt: försök behålla ditt lugn. Blir du arg trissar du troligen upp honom och det blir värre. Säg nej bestämt, men lugnt. Sätt dig gärna på golvet bredvid honom. 


    Dra inte långa förklaringar om varför ditt och datt behöver göras (eller inte är tillåtet). Det får man inte, tex, duger som förklaring. Du kan förklara mer när han är lugn igen. 


    Hur slutar hans utbrott? Kan du lugna/trösta honom? Blir han ledsen? Går han iväg för sig själv och blir lugn av att vara ensam? Sättet han blir lugn igen på kan ge en vink om hur han behöver bli bemött. 

  • Tom Araya

    Jag har inget förslag på hur problemet i stort bör hanteras, men du måste skydda din dotter mot det våld din son utsätter henne för.

  • Anonym (Molly)
    Anonym (Liten) skrev 2024-06-07 20:20:31 följande:

    Jag hade tagit bort de ledsna helt. Ingen blir glad och harmonisk av att bli påmind om och om igen om sina misslyckanden. Det är betydligt mer effektivt att belöna!  

    Försök skilja på dåligt beteende och att ni är oeniga. Det är ju ok att tycka olika. Men man ska kunna uttrycka det på ett bra sätt. Om han inte håller med dig men lyckas säga det på ett ok sätt ska det belönas - trots att ni är oense i sakfrågan. 


    Att ta bort lördagsgodiset som straff är jag övertygad är fel väg. Straff funkar inte. Omedelbara konsekvenser kan funka. Men inte heller det funkar på ett barn som vill bete sig rätt men inte klarar det. 


    Du behöver klura ut vad orsaken till hans beteende är. Vill han bete sig bra? Vad är det i så fall som gör att han inte klarar det? 


    Blir det skillnad om han hela tiden vet i förväg vad som ska hända? Vissa barn behöver förberedas in absurdum. Bildschema kan vara en bra grej. Och så tittar ni tillsammans på det under dagen. Påminn direkt när du hämtar på föris vad som ska hända under kvällen - även om det är exakt samma saker som alla andra dagar. 


    Håller inte med att ta bort de ledsna gubbarna. Ska mamman och systern också ta bort sina ledsna miner och se glada ut när det blir misshandlade eftersom det inte gör honom glad och harmonisk? Konsekvensen av att göra andra illa är att det blir ledsna ingen mening att hymla om det. 


    Tycker det viktigaste i denna situation är att först få stopp på misshandeln av systern, det är inte ok att ett barn blir misshandlat. Spelar ingen roll att det är ett barn som utför misshandeln. Hon måste få känna sig trygg i sitt hem. Kan du och pappan dela på barnen ett tag så ni bara har en i taget? Då slipper systern bli misshandlad och ni har mer tid att reda ut och ta tag i sonens beteende. 

  • Anonym (Liten)
    Anonym (Molly) skrev 2024-06-08 04:31:19 följande:

    Håller inte med att ta bort de ledsna gubbarna. Ska mamman och systern också ta bort sina ledsna miner och se glada ut när det blir misshandlade eftersom det inte gör honom glad och harmonisk? Konsekvensen av att göra andra illa är att det blir ledsna ingen mening att hymla om det. 


    Tycker det viktigaste i denna situation är att först få stopp på misshandeln av systern, det är inte ok att ett barn blir misshandlat. Spelar ingen roll att det är ett barn som utför misshandeln. Hon måste få känna sig trygg i sitt hem. Kan du och pappan dela på barnen ett tag så ni bara har en i taget? Då slipper systern bli misshandlad och ni har mer tid att reda ut och ta tag i sonens beteende. 


    Det är stor skillnad på att visa att man blir ledsen när någon slåss och att skylta öppet i hemmet med att den här veckan har Bror minsann misslyckats 32 gånger - och liksom gnugga in i honom hur dålig han är och hur missnöjda alla är med honom. Tänk om din chef gjorde så - satte upp en tavla i fikarummet där man kunde se att jaha, Molly har gjort fyra misstag den här veckan - vad dålig hon är. Skulle det göra dig till en trevlig och hjälpsam medarbetare? Skulle det göra dig glad och harmonisk? Skulle du känna att chefen gillade dig och få dig att vilja vara snäll mot chefen? 


    Så små barn som det här rör sig om har inte ett så utvecklat konsekvenstänkande att de i stidens hetta kan tänka: ånej, om jag slår mamma nu får jag en ledsen gubbe på tavlan, och jag har redan nio. Om jag får en till blir det inget lördagsgodis. Så trist det skulle vara. Bäst att jag låter bli att slåss


    Barn funkar inte så. Han blir arg, det slår över och han kan inte kontrollera sina känslor. Han behöver hjälp med att stoppa utbrotten innan de bryter ut och att hitta sätt att lugna ner sig. Han får ingen hjälp att hantera sina starka känslor genom att bara ständigt påminnas om att han är dålig. 

    Att sätta ledsna gubbar skulle jag säga är ett extremt effektivt sätt att bryta ner en människa. 


    Varje gång han går förbi den där tavlan blir han ju påmind om att han är dålig och att mamma inte tycker att han duger. 


     


    TS, ibland skrattar människor när de egentligen är förvirrade på något sätt. Kan vara bra att ha i balhuvudet. 

  • Jemp
    Anonym (Molly) skrev 2024-06-08 04:31:19 följande:

    Håller inte med att ta bort de ledsna gubbarna. Ska mamman och systern också ta bort sina ledsna miner och se glada ut när det blir misshandlade eftersom det inte gör honom glad och harmonisk? Konsekvensen av att göra andra illa är att det blir ledsna ingen mening att hymla om det. 


    Tycker det viktigaste i denna situation är att först få stopp på misshandeln av systern, det är inte ok att ett barn blir misshandlat. Spelar ingen roll att det är ett barn som utför misshandeln. Hon måste få känna sig trygg i sitt hem. Kan du och pappan dela på barnen ett tag så ni bara har en i taget? Då slipper systern bli misshandlad och ni har mer tid att reda ut och ta tag i sonens beteende. 


    Ts skriver ju redan att barnet har svårt att förstå att uteblivet tv-tittande på kvällen är straff för att han slogs tidigare under dagen. Hur ska det Då bli logiskt om han inte får lördagsgodis flera dagar efter utbrott för att straffas i efterhand? En kanske osedvanligt bra lördag dessutom? 
  • Anonym (Liten)
    Anonym (Liten) skrev 2024-06-08 08:06:06 följande:

    TS, ibland skrattar människor när de egentligen är förvirrade på något sätt. Kan vara bra att ha i balhuvudet. 


    Bakhuvudet. :) Även om många nog har lite balhuvud, så här i studenttider. 
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Liten) skrev 2024-06-07 20:29:22 följande:

    Det kanske står redan någonstans, men är jätteviktigt: försök behålla ditt lugn. Blir du arg trissar du troligen upp honom och det blir värre. Säg nej bestämt, men lugnt. Sätt dig gärna på golvet bredvid honom. 


    Dra inte långa förklaringar om varför ditt och datt behöver göras (eller inte är tillåtet). Det får man inte, tex, duger som förklaring. Du kan förklara mer när han är lugn igen. 


    Hur slutar hans utbrott? Kan du lugna/trösta honom? Blir han ledsen? Går han iväg för sig själv och blir lugn av att vara ensam? Sättet han blir lugn igen på kan ge en vink om hur han behöver bli bemött. 


    Jag tycker tvärtom, jag tycker du skall bli rasande arg varje gång han slår det minsta och markera att det inte är ok . Han måste ju lära sig att respektera dig, din kropp och dina känslor. 

    Jag tycker ni bör börja med att prata med BVC och be att få remiss till barnläkare eller barnpsykolog. 


    Har du pratat med BVC? Vad säger BVC?


     

  • Anonym (Tulip)

    Tack för era svar. Jag håller med om att ledsna gubbar kanske inte är bra.
    Glada gubbar är bättre, men tänker då att man plockar bort en glad gubbe om han betett sig riktigt illa? På något sätt måste han ju förstå att han gör fel?

    Han är väldigt obrydd som person, min son. Vilket jag egentligen tycker är en ganska fin egenskap. Han är social, orädd och rolig. Men han bryr sig liksom inte om någon säger åt honom.

    Jag tycker att jag försökt det mesta. Ibland har jag stängt in mig själv och honom på toaletten just för att han inte ska komma åt sin syster när han har sina utbrott. Men när vi sitter där på toaletten så slår han ju mig istället gång på gång, och det är verkligen jättejobbigt. 
    ofta måste jag hålla fast honom för att han inte ska sparka, slå eller förstöra saker. Kan ju knappast låsa in honom själv någonstans tills han lugnat ner sig?


    ibland pågår dom här episoderna väldigt länge. Jag vet inte riktigt vad som får honom att sluta, men det slutar iaf oftast med att han går och säger förlåt till sin syster och mig och ger oss kramar.
    Ibland känns det som att han är 2 olika personer, för han kan vara så sjukt elak också.


     

  • Anonym (Tulip)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-06-08 09:19:43 följande:

    Jag tycker tvärtom, jag tycker du skall bli rasande arg varje gång han slår det minsta och markera att det inte är ok . Han måste ju lära sig att respektera dig, din kropp och dina känslor. 

    Jag tycker ni bör börja med att prata med BVC och be att få remiss till barnläkare eller barnpsykolog. 


    Har du pratat med BVC? Vad säger BVC?


     


    Blir jag arg så blir det ännu värre, då trappas det upp mer och han blir som besatt av att göra mig ännu mer illa.
    men det funkar inte att ignorera heller?.

    Blir jag riktigt arg så skrattar han mest, förstår att det är är någon slags skydd För andra känslor. 


    Och som sagt, hans syster slår tillbaka HÅRT ibland och då tjuter han och fortsätter slå henne. Han ger sig liksom inte.

    vi har inte pratat med BVC om detta.

  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Tulip) skrev 2024-06-08 09:34:57 följande:

    Blir jag arg så blir det ännu värre, då trappas det upp mer och han blir som besatt av att göra mig ännu mer illa.
    men det funkar inte att ignorera heller?.

    Blir jag riktigt arg så skrattar han mest, förstår att det är är någon slags skydd För andra känslor. 


    Och som sagt, hans syster slår tillbaka HÅRT ibland och då tjuter han och fortsätter slå henne. Han ger sig liksom inte.

    vi har inte pratat med BVC om detta.


    Jag tycker du skall prata med BVC så snart du kan, de kan ge råd alternativt hjälpa dig vidare. 
Svar på tråden Hjälp, han slår mig SÅ hårt?!