Har islam tillfört något poitivt?

Förbjudit? Du kan inte förbjuda dem om de är myndiga, knappt ens innan heller. Sådant görs bara i hederskulturer och andra mindre civiliserade samhällen. Dvs just de miljöer du kritiserar och vill undvika.

Däremot kan du avråda dem. Men du kommer aldrig någonsin att kunna hindra dem, bara uppfostra dem till trygga individer som förhoppningsvis gör vettiga val i livet. 

Sen gäller det inte bara döttrar. Jag har både en son och en dotter. Jag skulle inte vilja att min son blev involverad i starkt muslimska / islamistiska kretsar heller.

@Padirac

Ser ingen anmärkningsvärd skillnad mot det som står i Wikipedia.

Du missade dock kristendomens inflytande i och med vår tidigare Kanoniska Rätt och Kyrkorätt.

@digestive

Skillnaden som nämns är att den kanoniska rättens inflytande ersattes och fasades ut till förmån för den tysk-romerska rätten.

svjt.se/svjt/1998/105

Idag är den kanoniska rätten helt borta från lagen och ses möjligen som en avtalsform genom ett medlemskap i en förening.

Med slutet av den svenska medeltiden iom att Gustav Vasas kastade ut den katolska kyrkan för att ersätta deras makt med sin egen och senare reformationen av svenska samhället har den kanoniska rätten spelat ut sin roll, även om det finns gott om kristna och kristkonservativa som likt Palin, teapartyrörelsen, maga och radikalkonservativa svenskar som vill återupprätta ett samhälle som bygger på religiösa föreställningar.

@Padirac

Som tidigare påpekat så ersattes den Katolska med den Lutherska vid slutet av 1500-talet. Reformationen i sig har präglat vår kultur en hel del under de hundratals år som kom därefter.

Religösa föreställningar och en teologiskt rotad etik (att bygga skrivna som oskrivna lagar på) är ingenting som behöver samexistera. Det senare har vi gott om i vår kultur även om vi som folk och i stor utsträckning är sekulariserade.

@digestive

Ja, Europas historia från medeltiden, eller i sveriges fall från efter vikingatiden, är präglad av en kristen kultur. Men det behöver inte betyda att den kanoniska rätten lever kvar idag. 

De religiösa etiska reglerna är i stort universella och oberoende av en eller annan specifik religion.

Arvet från den kanoniska rätten har som det anges i länkat material i stort sett är ersatts med en tysk-romerska rätt, det uppfattar jag som oomtvistat.

Men du kan ju mena någonting helt annat med kanonisk rätt än vad som menas i det material jag länkat till.

svjt.se/svjt/1998/105

svjt.se/svjt/2003/981

Apropå problemen med citering: Om inget händer när man vill citera, ladda om sidan. Då fungerar det igen, i alla fall alltid när jag har provat.

@Padirac

Det historiskt kristna i Sverige har absolut gått djupare än så och lade grunden till våra egenheter som folk: solidaritet, jämställdhet, individualitet/självständighet och folkbildning.

Reformationen i Sverige var någonting särskilt i flera och fundamentala avseenden. Att begränsa ämnet till allmänna lagar blir inte enbart trångt utan faktiskt väldigt tråkigt - då vi har någonting att stolt hämta, bevara, utveckla där.

Någonting helt unikt till skillnad från alla massproducerade ideologier som i värsta fall börjar vattna ur och bleka det senare.

Nästan 100 år innan Karl Marx var född så hade vi - i våra svenska församlingar - redan hunnit hjälpa varandra med läskunnigheten och till den grad, att över 90% av befolkningen var läskunnig. Ingen annanstans på planeten var läskunnigheten så utbredd, vilket även innebar att folket kunde stå närmare makten, kunde förstå makten bättre och närvara i den på unika villkor (jämställdhet).

Den aktuella Reformationen stod också folket själva för. Vi betalade ur våra egna fickor för att tillgodose, förstärka och utveckla våra församlingar - som startade allt som vi vill känna igen oss i idag. Ur blod, svett och tårar formade vi sådana arv. Ordet "solidaritet" känns i princip fattigt att klä den kärlek som vi kunde jobba med, under dessa århundraden - åt och för varandra.

Gustav Vasa sablade inte heller ner någon kristendom utan framförallt biskopsämbetet och den katolska hierarkin. Istället placerade han prästerskapet som eget skrå i dåtidens riksdag, vilket för folket innebar en ännu kortare sträcka till makten. Våra församlingar blev därmed starkare och kunde lite försynt trotsa fram fenomen som 'frikyrkor' vilket innebar att även mindre enheter av samarbeten växte fram bland de större (individualitet/självständighet).

När industrialiseringen började arma ut våra kroppar och våra sinnen, då såg vi en våg av nyutbildad diakoner mitt ibland oss som respons - redo att tvaga, redo att vårda, redo att ta hand om de knäckta. Prästerna som överlevde sina bröder äktade deras änkor, för att skydda varandras familjer från fattigdom (livet som präst lämnade inte mycket efter sig).

Sådant här gröpte vi fram - om så ur berg - när tiderna var som hårdast i Sverige. 

Den stora frågan är inte vad Islam har givit Sverige eller kommer att ge Sverige... frågan är om det finns så fantastiskt mycket mer att hämta överhuvudtaget, än det vi kan bevara.

Men möten men människor, det tar jag gärna vilket som.

Om detta går det att diskutera mer. 

Men påståendet att de svenska lagarna bygger på kanonisk rätt med en källa som är kopplad till ett fritidsbolag anser jag vara lika motbevisad som befängd.

Mina "vänstervänner" älskar islam trots att de flesta av dem är ateister.

Märkligt, eller hur?

De ogillar religioner och kyrkan, men har inga invändningar mot islam.

Finns inget bra med kebab. Annars är Islam en mycket konservativ religion så det är ju bra.