• Anonym (Läsis)

    Vad säger man mer?

    Min partner har erkänt för mig att han kollat min historik på dator, mobil o ställt mig mot väggen om nåt jag läst om har nåt med oss att göra. Jag har förklarat att allt är bra, jag mår bra. Jag är allätare, läser allt jag kommer över, är intresserad av mänskliga relationer, av det svenska språket (gör fel med småord och betoningar, flödet, vet inte hur jag ska stava allt. När jag frågar han får jag till svars det stavas som det låter. Det har jag redan försökt med. Hade inte frågat han annars. Vill inte fråga igen då känner mig dum). Han har mkt åsikter. Han gillar inte allt jag läser om tex skvaller. Jag silar o använder infon i andra sammanhang. Jag gillar forum för ser där språket från många. Jag vill få läsa ifred o inte ställas till svars. Ogillar den här känslan. Känner mig bevakad. Vad kan jag mer säga? Tack på förhand för tips o råd.

  • Svar på tråden Vad säger man mer?
  • Anonym (Nej)

    Du kan göra slut.
    Vägrar du så kan du skaffa lösenord till datorn och inte låta honom logga in. Lås datorn om du så bara går på toa.

  • Tecum

    Du är ihop med en nedlåtande och kontrollerande man. Vill du fortsätta att leva med en sådan?

  • Lynx123

    Men snälla...ingen har rätt att spionera och kontrollera dig på det sättet - det är ju helt sinnessjukt!!!

  • Anonym (Läsis)

    Han kollar också tiden jag varit inne. Vill veta vad jag har till mitt försvar. Förstår inte hur jag kan lägga så mkt tid på det. Han tycker inte det är produktivt. Jag tappar tiden. Tiden för mig är inte viktig. Det är vad jag gör. För att jag är allätare, det är inte han, inte så, har jag sett i förväg vart vindarna bär, upptäckt i tid mkt bra affärer (som han inte ville låta sig tro på då, han o många andra). Jag har också gått miste om bra affärer då han inte valt gå med mig i det (det har varit okej för mig, hans pengar, hans investering, hans val, respekt, men kan reta mig över det i efterhand, men aldrig något jag berättat jag följt upp, inte vill jag låta oss bli påverkade av affärer, inte värt det, jag är van vid att inte bli trodd av andra ändå så, inget nytt). Jag kan inte alltid förklara mig varför jag vet vad jag vet, det är ett plockande, en ström av allt. Han har fokuserade intressen o vad han läser. Då han är som han är och jag är som jag är vet jag inte hur jag ska få han att tro på mig hela vägen. Som det är nu är allt jag gör öppet och kan ses i historiken, det  är så jag egentligen vill ha det, men jo, jag ska testa att låsa då, tack för tipset! o  se om han kan ändra på sig.
    Jag har sagt åt han när det gått några dagar hur det här känns. 
    Han säger det inte varit hans mening. Han har det mkt jobbigt just nu. Om det är det som gör honom så här nu, ur balans? Han säger det är det sista han vill, att jag ska lämna. Det blir raka motsatsen när han gör så här. Jag kommer inte lämna, men vill han ska sluta upp med spionerandet. 
    Han börjar alltid med att säga samma sak, säga att jag uppfört mig misstänksamt det har gjort att han känt sig manad till att göra så här. (flera år tillbaka i tiden spionerade han på mig när vi hade problem, om jag träffat en ny, han sa hur annars skulle han veta. Jag förlät honom för det  hur han kunde tro det om mig, då han inte var sig själv. Vi jobbade oss genom). Det har blivit en ond cirkel. Jag uppför mig misstänksamt för jag vet om vad han tycker o vill inte få det till ett problem, blir att jag drar mig undan. Tack ni fina för ert stöd. Jag låser o hoppas. 

  • Anonym (Nattugglan)

    Jag tycker att det låter som att han är osäker av sig och har stora tillitsproblem till dig. Och därför så blir han kontrollerande och ska snoka rätt på vad det är du har läst om för något. Jag tror tyvärr också att han kommer att bli ännu mer misstänksam och kontrollerande om du börjar låsa datorn och mobiltelefonen. För i hands huvud måste han veta exakt allt som du gör på internet och om han inte får veta vad du gör eller läst om så är det något du döljer för honom.

    OM du inte lämnar honom så borde han ta och söka hjälp fortast möjligt för att inte känna sig så osäker och vara så misstänksam och som får honom att bli kontrollerande mot dig. För det är dåligt för er relation att han gör som han gör. Och han kommer inte att ändra på sig av sig själv.

    Lita inte heller blint på hans ord om han säger att han ska ändra på sig, det kanske fungerar ett tag men sen så hamnar du återigen i samma situation och känner dig övervakad av honom.

  • Lynx123

    Han kommer nog intr bättra sig om han inte söker hjälp. Det här har bara med han osäkerhet att göra och han har säkert varit så här i alla sina förhållanden.

    Du måste sätta ner foten och vara extremt tydlig med att detta är helt oacceptabelt. Du måste få leva fritt utan att bli stalkad och spionerad på. Även om du inte vill lämna honom så kanske du måste det - åtminstone tills han fått den hjälp han behöver. Det kommer ta tid men det värsta du kan göra är att låta det fortsätta så här. Då kommer det sluta med att du inte får träffa dina vänner, din familj eller göra saker utan honom.

  • Hellishen

    Din kille verkar hemsk. Sådär skulle inte många gå med på att ha det och det tycker jag inte du ska heller.
    Kan du lämna honom så gör det! Det där kommer inte lösa sig i en handvändning direkt, att han inte ser dig som en människa med rätt till privatliv, integritet och egna intressen är rent patetiskt. Men också en farlig väg ni går på. Det brukar kunna sluta illa på riktigt med män av den sorten.

  • Anonym (Läsis)

    Supersnällt av er att ni skriver här till mig {#emotions_dlg.flower}Det är så många tankar jag har. Jag vill denna känsla ska försvinna. Botten när jag kände vi kommit förbi alla hinder. Han mår inte bra. Han började påminna mig om hur han var när vi hade problem i relationen. Jag har inte tänkt på det, men jag har då också blivit som jag var på den tiden.  Han blir utåt. Jag blir inåt. Han ökar på sitt utåt, jag då på mitt inåt. Jag vet inte om jag känt mig rädd, men underlägsen. Jo en gång rädd för han. Det vet han. Jag ville inte säga jag var det men han bad mig om förlåt.  Han är alltid förberedd när han planerar ta upp något med mig. Det är inte jag. Han är snabb,  ironisk. Överraskar. Han har inga problem med språket. Han vet jag har det.. Han rättar mig om vi är själv. Jag bad honom sluta rätta mig när andra hör på. Han har slutat. Han har sagt han tycker jag är mer tyst än andra tjejer, exempelvis när vi är med hans familj o släkt. Han har sett mig mer social med andra. Sagt til mig han känt avundsjuka. Han har frågat om något är fel o vad det är, är det han? Är det hans familj? Jag är mer tyst med dem o mer tyst med han för vet de kommer skratta o rätta om jag gör fel. Jag kan skratta jag med när jag gör fel. Jag lyssnar mer än jag talar.  I gräl förr skulle han alltid vinna. Tävlingsmänniska. Jag ville vi skulle förstå varandra. Han blev omvandlad, mkt bra. Vi var på väg. 

    När jag skulle ordna nytt lösen o ta upp varför jag måste för jag vill inte må så här kom jag på att tänka på hur mkt mer han kan om datorer. En av hans utbildningar o yrkesval är om det. Han är mkt smart.  Han lär sig lätt. Han är självlärd i mkt (inte skrytsam). Känns som han skulle vara steget före, ta sig förbi om jag ändrar ngt. Jag kan inte så mkt om det där. 

    När jag tänker tillbaka har jag aldrig varit själv. Alltid delat utrymme med andra. Om därför mina gränser är lägre?

    Tänker tillbaka på då han var den som ville ha gemensam ekonomi, gemensamt kort, med det kan han också följa mig, vart jag handlat, vad jag köpt!!! Inte tänkt på det innan, men nu!!! 

    Jag har haft en tracker el vad det kallas för på min mobil. Som jag inte visste jag hade. När ngt hände jag inte visste vad sa nån i hans familj till mig att den var plötsligt borta, om jag kunde sätta på den igen. Kändes olustigt då o jag sa jag inget visste om det o åt han när jag pratade med han jag inte vill ha den o varför hade jag den från start? Utan nån sagt? 

    Hade jag varit otrogen skulle jag förstå eller skingrat pengar. Gjort något så han skulle sluta lita på mig. Nu förstår jag inte det mer än jag vet jag blir inåt o tyst o ville inte bråka då för svårt. Lätt för honom o hans kunskap med datorer att kolla mig, men spärren då?!Desto mer superviktigt han har en spärr för sig själv.

  • Anonym (Beklagar)

    kvinnofridslinjen.se/ - ring när du inte kan bli spårad av honom. Kan du låna en väns telefon? Jobbet? Familj? Eller har han redan isolerat dig från allt och alla?

    Hade han en app på din telefon som hans jävla familj hade tillgång till för att kontrollera dig utan att du visste om det?!?! Det var det vedervärdigaste. Det finns helt ärligt ingenting som kan ursäkta sådant beteende. Men jag utgår från att han inte bad om förlåt när det uppdagades utan snarare fick skulden att hamna hos dig?

    Är han från ett annat land? Är du?

    Detta låter som något annat än svartsjuka, det låter som hedersvåld. Och det är SJUKT.

    Har du en bakgrund av att bli illa behandlad,
    av exempelvis dina föräldrar? För det låter som om du har en skev bild av kärlek och väldigt dålig självkänsla men såhär ska du inte ha det.

    Hoppas du har någon som kan stötta dig för du behöver hjälp. Gärna professionell för det kan nog bli farligt att lämna den där psykopaten. Men det är INTE ditt fel att han har brutit ner dig såhär!

  • Lynx123
    Anonym (Läsis) skrev 2024-07-11 02:52:16 följande:

    Supersnällt av er att ni skriver här till mig  // {#emotions_dlg.flower}Det är så många tankar jag har. Jag vill denna känsla ska försvinna. Botten när jag kände vi kommit förbi alla hinder. Han mår inte bra. Han började påminna mig om hur han var när vi hade problem i relationen. Jag har inte tänkt på det, men jag har då också blivit som jag var på den tiden.  Han blir utåt. Jag blir inåt. Han ökar på sitt utåt, jag då på mitt inåt. Jag vet inte om jag känt mig rädd, men underlägsen. Jo en gång rädd för han. Det vet han. Jag ville inte säga jag var det men han bad mig om förlåt.  Han är alltid förberedd när han planerar ta upp något med mig. Det är inte jag. Han är snabb,  ironisk. Överraskar. Han har inga problem med språket. Han vet jag har det.. Han rättar mig om vi är själv. Jag bad honom sluta rätta mig när andra hör på. Han har slutat. Han har sagt han tycker jag är mer tyst än andra tjejer, exempelvis när vi är med hans familj o släkt. Han har sett mig mer social med andra. Sagt til mig han känt avundsjuka. Han har frågat om något är fel o vad det är, är det han? Är det hans familj? Jag är mer tyst med dem o mer tyst med han för vet de kommer skratta o rätta om jag gör fel. Jag kan skratta jag med när jag gör fel. Jag lyssnar mer än jag talar.  I gräl förr skulle han alltid vinna. Tävlingsmänniska. Jag ville vi skulle förstå varandra. Han blev omvandlad, mkt bra. Vi var på väg. 

    När jag skulle ordna nytt lösen o ta upp varför jag måste för jag vill inte må så här kom jag på att tänka på hur mkt mer han kan om datorer. En av hans utbildningar o yrkesval är om det. Han är mkt smart.  Han lär sig lätt. Han är självlärd i mkt (inte skrytsam). Känns som han skulle vara steget före, ta sig förbi om jag ändrar ngt. Jag kan inte så mkt om det där. 

    När jag tänker tillbaka har jag aldrig varit själv. Alltid delat utrymme med andra. Om därför mina gränser är lägre?

    Tänker tillbaka på då han var den som ville ha gemensam ekonomi, gemensamt kort, med det kan han också följa mig, vart jag handlat, vad jag köpt!!! Inte tänkt på det innan, men nu!!! 

    Jag har haft en tracker el vad det kallas för på min mobil. Som jag inte visste jag hade. När ngt hände jag inte visste vad sa nån i hans familj till mig att den var plötsligt borta, om jag kunde sätta på den igen. Kändes olustigt då o jag sa jag inget visste om det o åt han när jag pratade med han jag inte vill ha den o varför hade jag den från start? Utan nån sagt? 

    Hade jag varit otrogen skulle jag förstå eller skingrat pengar. Gjort något så han skulle sluta lita på mig. Nu förstår jag inte det mer än jag vet jag blir inåt o tyst o ville inte bråka då för svårt. Lätt för honom o hans kunskap med datorer att kolla mig, men spärren då?!Desto mer superviktigt han har en spärr för sig själv.


    Han låter inte riktigt klok i huvudet!

    Det här beteendet är inte okej. Han har ingen som helst rätt att göra så här - inte om du varit otrogen heller.

    Snälla, för din egen skull, ta dig ur den här relationen. Han kommwr bli värre, kanske tilll och med fysiskt våldsam (eftersom han tror att han kan kontrollera dig och att det finns giltiga skäl till det), och hela tiden ha ursäkter om att han inte mår bra eller att du gjprt något som provocerat fram det. Allt sådant är skitsnack.
  • Anonym (Läsis)

    Tack så mkt beklagar o Lynx123. Ursäkta till er o till alla jag inte skrivit igen på länge. Känslig situation. Jag har tänkt på er o svaren. Jag har inte glömt er. Jag är inte bekväm att svara på frågorna, men har ingenting med er att göra, känns ni är här för att hjälpa till o förstå, det är situationen som den är jobbig o skör. Det fortsatte snurra för mig. Jag fick ångest. Den känslan skulle jag inte önska till ngn annan. Vet nu hur det känns. Processer är påbörjade. Han svär han inte gjort mer koll en då historiken.  Han hade problem förstå man inte gör så, det är fel. Det han är ledsen för är hur han fått mig må. Jag har lätt autism, ADD. Varit blyg. Diagnoser i vuxenlivet efter utbrändhet, hjärntrötthet. De tror bara jag är mkt bra på det o det är jag det m. allt. Varit förtvivld varför jag inte kan, pressat mig till max. Allitd jobbat. Hålliit tyst om överkänsligheten för ex. ljud, distraktion, då jag vet det är jag, inte andra. Mig det är fel på. Viljat slå på mig själv. Jag är tacksam för forum. Några enstaka gånger har jag fått lov ställa frågor om ngn el. någras sätt som varit m. risk för mig att ställa. Medlemmar (neurotypiska, misstänker jag) gett mig svar, bara så där, puff, mysteriet löst.

    För mig går inte hissen ända upp i alla situationer m. alla människor. Om jag förstått det rätt el. fått hjälp med att förstå det rätt memoreras det till nästa gång. Det jag vet är fel är när det känns i magen, känns fel, (men vet inte vart felet är, men jag skyddar mig fr. situationen el. människorna som gör så där). Det tar tid för mig att förstå. Är det hos mig det känns fel? El. reagerar jag för de gör fel? Ibland pratar jag för lite. Ibland för mkt. Ber om ursäkt om detta är för mkt jag skriver.

    En gång frågade jag han varför killar ofta gjorde si o så när jag kom i kontakt med dem i mitt arbete o ibland annars med. Han sa då jag var för trevlig, de tolkade mig som flörtig el. öppen för det. Jag var så dum, jag tänkte han är kille, jag kan fråga han. Det blev konstig stämning. Han sa han litade på mig o visste jag inte skulle vara otrogen, men att jag var för snäll o för godtrogen. HAn är den misstänktsamme av oss. Han har erkänt han skärmat av mig från situationer där han tänkt killar är för han står inte ut m. tanken.

    Jag har inte uppmärksammat innan att ADD ligger som skäl varför jag har språksvårighet. Jag har trott det berott på annat, men fått bekräftat det mest sannolikt är det som spökar, gjort jag känt mig underlägsen för det med. När jag inte vet om de skrattar med mig el. åt mig, om det är jag, el. dem, vill jag undvika de situationerna o människorna. 

    Innan jag fick hjälp utifrån för hans stalking m. mobil o datorn lämna han mig inte ifred. Om jag gick ifrån han liten stund om utomhus ringde, smsa han. El. också om vi bara handla o jag sa åt han (för att vinna tid) om han kunde ta det så kunde jag ta det andra o vi mötas upp, stod han kvar.

    Tidigare hjälp vi fått när jag trodde allt blev bra var at than hade otrygg anknytning , jag hade trygg, han hade stark rädsla för övergivenhet, jag ingen. Ängslan  jag skulle lämna ble v starkare. 

    Ni ska ha stort tack!

Svar på tråden Vad säger man mer?