Är lycka en inställsfråga?

Är utseende och pengar allt? Really? Om du inte engagerar dig i din man är det knappast att ha allt.            

Oh, kunde varit jag som skrev det.

Har allt enligt de flesta. Men något saknas- kanske ett djup, en passion som jag inte riktigt hittat? Känner också ibland för att lägga benen på ryggen och bara fly från allt. 

Och får dåligt samvete eftersom man borde vara tacksam. Eftersom så många människor har det kämpigt.

Kanske är det så att man lever ett för ytligt liv? Att man kände genuin lycka just under bevistades där man kände att man gjort något som var viktigt på riktigt?

Ja för skulle man ta steget och separera från den fantastiska man man faktiskt har, hur vet man att nästa man är lika bra? När vardagen sen kommer och den förälskelsen lagt sig? 

Men jag märker samtidigt att många kvinnor på mitt jobb som inte har partner och barn i 30 års åldern är väldigt stressade över sin situation. Känns inte som de ser sig som obundna och malla möjligheter utan lite mer panik att stadga sig och få till allt det där (som vi har). 

Vet inte, men jag börjar fundera på att anmäla mig till något voluntärt. Något som gör skillnad för en annan människa på riktigt.. inte massa ytliga aktiviteter 

men det är svårt!!