Hur vanligt är det att man växer ifrån varandra?

Jag tycker att både att behålla vänner från barndomen och att hitta nya i nya sammanhang är tämligen vanligt. Och dessutom verkar det ju också vara så att vissa typer av händelser, såsom en utbildning, en klassresa och att få barn också gör att man i den processen kommer närmare vissa och längre bort från andra. 

Det kostar på att prioritera vänskap, man har ju inte obegränsat med tid, så det faller sig tämligen naturligt att vänner som man inte längre har kul med, eller kan relatera till glider bort. Och antingen så finns det något alldeles speciellt där, som får en att fortsätta vara vänner, eller så glider man naturligt isär.

Åt samma håll, fast tvärtom blir det med vänner som man själv i tyckte var "lite tråkiga", men där barn/make/vardagen underlättar till max. Då blir det naturligt eftersom hela familjerna blir nöjda, alla har kul och man samlar på sig trevliga dagar ihop. 

Själv samlar jag på mig någon enstaka vän ifrån de flesta faser av livet. Och håller sporadiskt kontakt med dem när vi inte längre umgås naturligt i vardagen. 

Och bjuder in, och tackar ja till sådan vänskap som funkar i stunden. 

Jag tolkar det inte som att TS säger upp bekantskaper, utan som att hon helt enkelt har vissa vänner en tid...
Som bekant/vän gällande ny vänskap inser man väl att vissa människor faktiskt inte kommer finnas där för evigt.

Jag tycker att folk är rätt orealistiska gällande vänskap. Min erfarenhet är att vissa relationer klarar sig, medan andra rinner ut i sanden.
Och vissa människor har faktiskt tämligen svårt för "framgång" och vänskap bygger faktiskt inte viss utsträckning på att folk vill umgås.

Jag tycker folk är rätt hårda mot TS. För det ligger något i att faktiskt i viss utsträckning anpassa sitt umgänge efter livsstil. Och ska det finnas utrymme och tid för nya vänskaper och tillfällen, så släpper man ibland på dem som man inte längre har något utbyte av.

Jag har exempelvis en vän som ständigt avbokade i sista stund, som inte hör av sig och som ständigt måste iväg, eller kommer sent. En annan har en helt annan livsstil, är oerhört gnällig och är numera en avlägsen bekant. Ska jag som person ständigt försöka prioritera personer som uppenbarligen inte har lust att umgås, eller är det rimligare att lägga energi på andra.