Prata med mamma om min flickvän

Finns ju ingenting värre än mammas pojkar. Hoppas hon hittar en riktig man. 

Brukar låta så när det handlar om svartsjuka kvinnor som är rädd att mannen älskar mamma mer.

Det är dock betydligt vanligare med mammas flickor. Har aldrig förstått mig på folk som klagar på mammas pojkar. Det är ju betydligt vanligare att det är kvinnor som är närmare sina mammor, tar hand om dem, hjälper dem, pratar med dem i telefon och umgås med dem. Men då är det helt okej..?

Intressant! Varför?

Vem ska man söka trygghet hos? Hos sin partner som man endast har känt i ett halvår? Det är knappast något seriöst. En partner kan inte och ska inte vara hela ens värld.

Vilken värdering lägger du i ordet trygghet?
Pratar du själv inte med dina föräldrar om problem..? Eller med vänner? Du pratar inte med någon förutom dig själv? För om du gör det så gör du ju precis samma sak, alltså söker trygghet hos andra. Eller du kanske är en stenhård tuffing som inte behöver någon annan än dig själv?

Ok, så om du och din man har problem i förhållandet så pratar du inte med någon annan om det? Och om det finns saker du stör dig på med din man så berättar du inte det för någon alls? Väldigt ovanligt, må jag säga. Är själv kvinna och har aldrig varit med om det. Man behöver inte sitta och vara elak eller säga taskiga saker om sin partner, det är ju givetvis inte bra, men att prata om eventuella problem med nära och kära är fullt normalt och otroligt vanligt. Vissa saker behöver man prata med någon annan än partnern om, för att få input och andras syn på saken. Nu vet vi inte ens vad det är ts har sagt.

Handlar inte om att visa respekt för sin man eller kvinna, det handlar om att alla har ett behov av att prata om problem,
så även relationsproblem. Då brukar det bli nära och kära man vänder sig till, vem annars..? Kan ju inte direkt prata med brevbäraren. Du verkar ha ställt in dig på att det handlar om att man ska smutskasta partnern och säga elaka saker, men det handlar ju mer om att man lyfter problem och det tänker jag att man kan göra på ett respektfullt sätt. Det kanske handlar om att jag frågar min bästa vän om råd, eller att jag frågar vad hon tycker om min partners beteende gällande ett specifikt ämne. Det handlar om att få råd och utbyta tankar, inte snacka skit. 

Ja du, du får väl förstå ts flickvän bäst du vill, men hon gör garanterat samma sak själv.

Då får han väl göra slut med flickvännen då, om det inte funkar mellan dem. Problem solved. Mamma gör man knappast slut med, såvida det inte hänt något väldigt allvarligt. Skulle de nu, mot förmodan, flytta ihop och bilda familj så är det deras problem hur de ska lösa konflikten, men flickvännen kommer ju inte bli av med ts mamma så hon är nog så illa tvungen att acceptera att mamman finns med i bilden då.

Ts skulle naturligtvis aldrig ha berättat för flickvännen att han och mamman brukar prata om henne. Totalidiotiskt. Men men, gjort är gjort. Han ska däremot inte sluta prata om relationsproblem med sin mamma bara för att flickvännen beordrar honom att göra det, hon pratar garanterat om honom också.

Det är något vi alla gör, alltså pratar om andra. Så även om partnern och relationsproblem.

Så om man är nära sin mamma och pratar med sin mamma om olika problem så innebär det att man inte har klippt navelsträngen? Den definitionen delar då inte jag iaf. 

Man pratar väl ändå med den man kan prata med..? Det är långt ifrån alla man faktiskt kan prata om sådant med. Ts måste själv välja vem han känner att han kan anförtro sig till. Alltså, vad tror du att de pratar om egentligen? Du verkar ha ställt in dig på värsta tänkbara. Detaljer om deras sexliv, eller? Så om man har problem med att partnern snarkar så får man inte prata om det med sin mamma eller vänner som partnern kan träffa? Men herregud, gråt. 

Jag har aldrig någonsin påstått att jag vet vad någon annan gör, du får nog läsa ordentligt nu, men risken finns att hon själv gör samma sak. Det är då i alla fall inte ovanligt. 

Prata med mamma om min flickvän

Jag har alltid varit mammas pojke och pratat med henne om jobbiga saker, även i vuxen ålder, vilket har fått mig att må bättre. Jag vet att mamma inte skulle sprida vidare det vi pratar om.

Sedan jag fick en flickvän för ett halvår sedan har jag och mamma pratat om henne också, bland annat om hur hon är och om problem i relationen. När jag råkade berätta detta för min flickvän blev hon skitsur och krävde att jag ska sluta med det. Jag och flickvännen har inte diskuterat saken vidare, men jag tycker att hon har blivit mer negativt inställd till mamma. Min tolkning är att hon uppfattar samtalen med mamma som någon slags känslomässig otrohet.

Jag tycker att min flickväns reaktion är orimlig och att det inte är konstigare att jag pratar om henne med mamma än att hon (förmodligen) pratar om mig med sina väninnor. Men jag har å andra sidan ingen tidigare erfarenhet av förhållanden och vet inte riktigt vad som är normalt.

Jag älskar min flickvän men mamma är en stor trygghet och jag känner ju ändå henne bättre. Är det så att jag inte kan vara lojal både med mamma och flickvännen utan behöver välja? Eller kan min flickvän inte styra vem jag pratar med?