Han kallar vår son för dum i huvudet och andra elaka saker

Men herregud, ta sonen därifrån! Det skulle du gjort redan första gången!

Svar på #8:

Varför ska han ens vara ensam med sonen? Sonen är för liten för att bo växelvis, de kan ses när du är med. 

Hur reagerar din man om du kallar honom gubbjävel och frågar om han är helt jävla slut i huvudet om han packar diskmaskinen fel eller något annat lika korkat? Skulle han tycka att det är ok. För med hans egen syn på saken borde du ju inte behöva dalta med honom heller. 

Fullkomligt oacceptabelt! Fruktansvärt. 

Hur kunde du läsa in i det jag skrev att barnet ska tvingas?   

Du verkar ta för givet att pappan är ett monster dygnet runt och barnet är konstant livrädd för sin pappa. Så svartvitt är det sällan. Det bästa för barnet är om pappan kan ändra sitt beteende och ha ett bra förhållande till barnet. Det jag frågade efter var om det finns positiva delar i pappa-barn-relationen och att de i så fall ska förstärkas samtidigt som de dåliga motarbetas. 

Det finns inget i trådstarten som säger att pappan inte redan nu leker och myser med sitt barn. Om han inte gör det behöver han lära sig det. Om han redan gör det kan det kanske ökas och förstärkas. 

Om det inte går måste så klart barnet skyddas, men det vore ett svek mot barnet att inte försöka få till en fungerande relation till pappan. Kanske behöver föräldrarna flytta isär under tiden pappan jobbar med sig själv, kanske vägrar han försöka och då är det som det är. I så fall har pappan diskvalificerat sig själv som förälder. Men om det finns bra delar i föräldraskapet att utgå ifrån tycker jag absolut att de bör försöka. 

Helt oacceptabelt. Absolut inte okej någon stans 

Jag hade pratat allvar med min partner, och hade den inte lyssnat på det hade jag tagit åtgärd på en gång. Barnets säkerhet och trygghet och att få växa upp med kärleksfulla föräldrar är det viktigaste som finns för ett barn. 

Du kan hälsa din man att jag som fick en stenhård uppfostran (typ militärläger) och blev kallad ungjävel  aldrig skulle bete mig så mot mitt barn. 

Det handlar inte om att man har blivit curlad utan om att visa samma respekt för barnet som man gör för vuxna. Man sätter gränser och förklarar men man skrämmer och förnedrar inte andra. 

Om din man hävdar att han inte tog skada av sin uppfostran så lever han i total förnekelse för han har uppenbarligen brist på empati. Det är något allvarligt fel när man beter sig så mot en liten försvarslös person. 

Det tog en hel del terapi för mig att inse vad jag blev utsatt för som barn och hur det har skadat mig, 

Din man kommer säkert inte vilja gå i terapi men ni måste få hjälp utifrån så att han förstår att hans beteende är helt förkastligt även om han inte förstår det själv. 

Anmäl er till en föräldrakurs, kolla med bvc / kommunen
Sälj inte in kursen med "du är så värdelös så du måste gå en kurs"
Säg typ : Vi tycker så olika om barnuppfostran, ska vi gå den här kursen och se lite vad de säger?"
Även om det blir skilsmässa så behöver han gå kursen. Idag bor många barn halva tiden hos pappa

Ibland måste man vara smart istället för att göra det som känns bra. Vill TS skapa en bra framtid för sitt barn är hon diplomatisk. Vill hon ha kaos och en exman som hatar henne och vägrar lyssna på vad hon säger kan hon ju göra som du föreslår. 

Med tanke på att barnet förmodligen kommer att bo vv om föräldrarna går isär är det extra viltigt att TS får in pappan på rätt spår. Annars tvingas barnet förmodligen vara ensam med pappan varannan vecka utan någon som helst insyn från mamman. 

Ett sådant beteende skulle jag aldrig acceptera, du måste sätta ultimatum!! Stackars barn 🥲

Vilken ursäkt till man. Visst kan man uppfostra mer åt det strängare hållet, men att vara fysisk eller säga såna saker, speciellt till en sån liten, då är man bara ett jävla mongo

Totakt oacceptabelt att prata så till ett barn. Det är barnmisshandel.   

Pappan kommer inte ändra sig i hur han tänker om olika saker. Om han under hela relationen varit sådan som anser sig ha rätt i allt och har åsikter om andra hur man ska vara etc så har det funnits där hela tiden. 

Har själv barn med en sådan person och jag var ung och dum och inser nu idag hade jag absolut inte skaffat barn med någon som honom. Hade inte ens inlett en relation, 

Äldsta barnet har minimalt med kontakt med pappa och den yngre kommer det med sannolikt bli detsamma med. Enligt pappan så är det ju mitt och mina närmastes fel att de inte vill umgås med honom. Inser inte att det beror på honom.