Hur hanterar ni åldrande föräldrar?
Det känns såklart väldigt jobbigt. Min pappa är 74. Han kan varken klä på sig, röra sig eller stå på benen, knappt prata heller längre. Har sett honom långsamt bli sämre sedan 60-årsåldern.
Mamma valde att fullständigt strunta i honom och hela familjen. Dra ut och supa istället. Hon ville kasta ut honom. Jag fick prata med pappa om att han till slut behövde vara på ett äldreboende. Sa att det var pga oro och för hans säkerhet. Han lyssnade på mig och förstod. Han höll med själv också. Var annars rädd för att han skulle bli ledsen. Vet att han absolut aldrig någonsin hade velat vara på ett sådant ställe egentligen. Men det vill väl ingen. Men jag ordnade iallafall så han kunde få vara på ett nybyggt äldreboende här i närheten. Där jag vet att han ville vara. Om han var tvungen.
Det var hemskt att mista mamma mitt uppe i allt, som sade upp kontakten med mig och resten av familjen. På allt när pappa blev allt sämre. Blockerat mig. Det tog tre år att komma över det.
Vi har alltid varit nära. Han ringde mig i princip varje dag när han kunde det. Skrev sms också. Nu kan han inte det längre tyvärr.
Men jag försöker tänka såhär. Jag känner honom så väl att jag vet vad han gillar för kaka och dricka. Köper sllt gott jag kan komma på till honom. Försöker skämma bort honom på så vis. Att se honom glad är det enda jag vill. Det är det viktigaste. Det är små saker som ett leende eller en kram, som säger allt.