Celiaki och sorg

Jag förstår. Har en bekant med celiaki och även andra kompisar med andra födoämnesallergier och det är verkligen inte kul. Och inte kan man lita på att restauranger och caféer vet vad det de serverar innehåller! Kunskapsnivån är skrämmande låg. :( 

Kan inte annat göra än att tycka synd om dig. Det är skit när man drabbas av sånt. Jag har andra hälsoproblem och min erfarenhet är att det känns mycket bättre om jag själv inte låter mina problem ta så stor plats. Gör din matlåda och njut av den goda maten du lagat. Lägg energin på att vara glad över att ditt café har en god kaka istället för att fastna i tankar kring de kakor du inte kan äta. 

Emellanåt är det ok att sörja och vara ledsen. Men man får inte fastna där och med tiden har man sörjt färdigt. 

Det här avsnittet om acceptans tycker jag är bra.

 https://sverigesradio.se/avsnitt/1663771

Ja, den komner till slut, acceptansen. 

Sen blir jag faktiskt sur när du säger att du får ta med eget när du är bortbjuden. Det är ju en j-kla lat värd som inte ordnar mat eller fika som alla inbjudna kan äta. Det skulle aldrig falla mig in att be en gäst ta med eget bara för att den är glutenintolerant. Då bakar jag glutenfritt. Så komplicerar är det faktiskt inte. Nätet är fullt av recept. 

Och med acceptansen har jag tyckt att det hjälper att inför andra lägga fokus på det som funkar. Är du bjuden på fika, säg inte inför det alla kakor du inte kan äta utan säg att rulltårta på potatismjöl, småkakor på mandelmjöl och maränger med grädde och blåbär är jättegott. Om någon frågar om du kan äta på café, fastna inte i en svada om allt som är dåligt utan gör som i din trådstart och berätta att du har ett favoritcafé som har en jättegod kaka och dessutom jättegullig och duktig personal. Vänd det faktum att restaurang är trist till att det är mysigt att bjuda hem sina vänner och sitta och prata ostört över god hemmalagad mat. Det är mycket lättare att styra vad man säger till andra än att styra vad man själv tänker. Jag kan uppleca att jag genom att säga det som funkar och går bra tvingar jag på sikt även in mina tankar på det spåret. Och det kan också fåbomgivningen att se det som går bra och inte fastna i att de inte kan bjuda dig på kanelbulle. 

Men ibland måste man så klart få gnälla av sig också!