Jag är den eviga singeln
Jag börjar bli jäkligt less på att vara den eviga singeln. Jag har några år kvar till 40 och jag har aldrig haft en partner. Jag är less på att alltid komma hem till en tom lägenhet, aldrig få en kram och ha någon att ligga och mysa i soffan med och se en film tillsammans. Att alltid göra allt ensam är jävligt tråkigt.
När jag var i 20-30 års åldern så var jag ganska aktiv på barer, klubbar och hemmafester. Även en del volontärarbete men aldrig träffade jag någon för det och jag har de senaste åren knappt letat kvinnor för jag har haft en paus då det gjorde mig deprimerad att alltid misslyckas. Jag har inte haft sex på över ett decennium och min penis lär väl rosta igen snart.
Har verkligen testat överallt att träffa folk men det vill sig inte, jag har inga problem med att prata med tjejer men när jag visar intresse för mer så backar dom direkt. Alltså verkligen BACKAR. Som om jag vore ett missfoster.
Detta har fått att jag börjat överanalysera mig själv och letar fel. Har jag ful röst? Har jag en psykopatiskt blick? Är det för att jag är vit? Är det för att jag är kortare än de flesta män? Är det för att jag är lite introvert?
Och det värsta är när man har kompisar, familj och släkt som frågar varje gång man träffas: "När ska du träffa någon då?" och dom föreslår Tinder typ för att det fungerade för dom.
Hur ska en man som jag hitta en tjej egentligen?
