Sorry, men det låter som att hon vill äta kakan och behålla den.
Du står för tryggheten och de andra killarna för spänningen.
Därför får du nog ta med i beräkningen, att hon kommer försöka att förhala allt så mycket hon kan. Betänketid gäller ju dessvärre om en av makarna vill ha det. Annars hade ni kommit undan eftersom ni inte har barn under 16 år.
Kanske var lika bra att ni inte fick barn tillsammans.
Du kan ju sjunga den här passande sången till henne. Tänkte direkt på din situation när jag hörde på den idag.
https://genius.com/Teddy-swims-the-door-lyrics
Jag menar..i bästa fall kan man förlåta en otrohet. Det är svårt nog att bygga upp tilliten efter det. När det upprepas är det bäst att se det som att historien tenderar att upprepas. Det har sagts om otrogna att för var gång blir det lättare att vara otrogen, empatin dör ut mer och mer.
Jag hoppas du kommer ifrån henne så snart som möjligt, för när hon börjar förstå att du menar allvar är det stor chans att hon sätter in charmoffensiven och lovar det ena och det andra. Det finns en möjlighet att hon inte tror på dig, du har förlåtit henne tre gånger förut, så hon tror nog du gör det igen.
Vad sysslar du med, TS??
Man ska aldrig förlåta otrohet. Det är inte svårare än så.
Det katastrofalt stora felet du gjort var att du inte kastade ut henne redan första gången hon blev påkommen.
Du får försöka se det som att det var bra att allt hände innan ni fick barn. Då hade det blivit mycket svårare med skilsmässan och tanken att ha barnen på halvtid. Risken är ju mycket stor att det hade fortsatt med otroheter och velande, efter det uppkommit lite svackor i förhållandet. Barn är mycket sällan svaret på ett dåligt förhållande, tvärtom brukar förhållandet testas så mycket mer då.
Det är mycket bättre att satsa på en mer stabil, känslomässigt mogen kvinna som vet vad hon vill. Att du vill ha barn är oftast något som går hem hos barnlösa kvinnor.
Jag tror du kommer må mycket bättre när du slipper den konstanta oron över din frus känslor. Ingen skilsmässa är lätt, man har starka band till varandra och det kommer vara jobbigt att bli av med en person man är så van vid. Men stålsätt dig inför den jobbigaste perioden, och tillåt dig ordentligt sörja det som aldrig blev.
Låt det ta den tid det tar, sen blir du redo att börja om ditt liv på nytt. Lite spännande är det också att inte veta vad som väntar bakom hörnet. I ditt fall är det mycket som tyder på att det åtminstone inte borde bli sämre. Nu vet du vilka krav du bör ha med dig in i nästa relation. Du verkar vara en vettig man med stort hjärta, med andra ord ett kap för de flesta kvinnor.
Läste nu min tråd för första gången på länge.
Vi gick isär. Jag köpte ut exfrun, och rätt snart fick jag ett jobberbjudande jag inte kunde motstå, som innebar flytt!
Jag träffade också väldigt snart en fantastisk kvinna, med samma längtan som jag i livet, och liknande mål.
Jag bor nu i mitt nya hus, med sambo.
Och... för bara några veckor sen berättade hon att vi ska bli föräldrar..!
Herregud vad mycket som kan hända på ett år..!
Min familj är glad för min skull, och verkar se hur bra min nya kärlek är för mig. Och glada att jag har chans att bilda familj, äntligen!
Jag har nästan svårt att ta in allt som hänt! Men tack och lov att jag vågade ta steget, till slut... och gick isär.
Vad underbart! Tänk om fler kunde se att det oftast blir bättre i framtiden. När man väl tagit steget så brukar det oftast betyda att det är meningen att gå skilda vägar.
Tänk om du idag istället suttit och skrivit om ditt ex ytterligare otrohet, med ångest i hjärtat? Visst är det svårt att se att de kommer att ordna sig. Men för de allra flesta verkar det inte bara ordna sig utan bli mycket bättre.
Du är där du är idag tack vare att du separerade. Det måste kännas konstigt att se tillbaka och höra skillnaden på hur du mådde då och hur du mår nu?
Så glad för din skull. Dessa solskenshistorier kanske hjälper andra i dysfunktionella förhållanden att våga bryta sig loss.
Stort grattis till graviditeten!