• Anonym (sjuktensam)

    Nästan medelålders och inget liv

    Jag tror jag har börjat hamna i en några år för tidig 40-års kris. Jag har ett bra jobb och hem men jag i princip inga vänner och släkten träffar jag inte så ofta. Jag längtar till helgen men när helgen väl är här har jag inget att göra. Ibland hittar jag på saker ensam men det är inte kul att alltid göra det.

    Andra får barn eller åtminstone har partner men jag har insett att jag aldrig kommer kunna få något av det. Har aldrig haft en tjej och jag börjar undra om det inte är för sent för iallafall att skaffa sin första tjej nu när och göra sexualdebut och allt det.

    Funderar på detta hela tiden och jag går runt och är vissen som en blomma. Genuint olycklig över denna ensamhet. Finns det fler i samma situation? Hur får ni lust att fortsätta leva?

  • Svar på tråden Nästan medelålders och inget liv
  • Fiona M
    Anonym (?) skrev 2024-10-01 17:45:09 följande:
    Ja, det vore betydligt mer ärligt. Inget fel att skriva på sin dagliga verksamhet. Varför försöka försköna det? Duger du inte som du är?
    Vad är du egentligen ute efter?

    Du är så mycket, mycket mer än ditt jobb. De allra flesta skulle må bättre av att inte bygga sin identitet kring sitt jobb, vare sig det är daglig verksamhet eller statsminister, och istället bygga på vad som utvecklar en som person.
  • Anonym (?)
    Fiona M skrev 2024-10-01 17:59:43 följande:
    Vad är du egentligen ute efter?

    Du är så mycket, mycket mer än ditt jobb. De allra flesta skulle må bättre av att inte bygga sin identitet kring sitt jobb, vare sig det är daglig verksamhet eller statsminister, och istället bygga på vad som utvecklar en som person.
    Ja, man är mycket mer än sin sysselsättning, så varför försköna den?
  • Fiona M

    ?
    Det är ju du som tycker han ska "erkänna" daglig verksamhet istället för att fokusera på det kreativa och givande som är definierande för en person på ett helt annat sätt.
    Varför?


    Anonym (?) skrev 2024-10-01 18:10:09 följande:
    Ja, man är mycket mer än sin sysselsättning, så varför försköna den?
  • Anonym (?)
    Fiona M skrev 2024-10-01 18:12:37 följande:

    ?
    Det är ju du som tycker han ska "erkänna" daglig verksamhet istället för att fokusera på det kreativa och givande som är definierande för en person på ett helt annat sätt.
    Varför?


    Du svarade inte på min fråga, så tänker inte svara på din.
  • Anonym (Catharina)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-10-01 10:05:47 följande:
    Vad du tycker är irrelevant. Man kan bli medlem i författarförbundet om man har gett ut två verk. Oavsett om man försörjer sig som författare eller inte, eller har det som huvudsyssla eller inte.
    Gäller detta om det bara är e-böcker också? Eller om man har finansierat utgivningen själv?

    Det finns flera sådana "förlag" nu som i princip lurar människor med författardrömmar. Dessa människor får själva betala för sin utgivning, och företaget ska sedan marknadsföra böckerna, men det lägger de i verkligheten mycket lite resurser på. Så personerna får sina böcker "utgivna" men ingen köper dem, och "förlaget" tjänar sina pengar ändå - på avgiften de får från "författaren". Får dessa "författare" ändå vara med i Författarförbundet, menar du?

    Jag har faktiskt en vän som anlitade just ett av dessa förlag, och han fick bara en handfull exemplar sålda (till folk som känner honom...). Han hade länge kvar böckerna staplade runt om i lägenheten, han sa att det var som en påminnelse så att han inte skulle göra något lika dumt igen...

    Som en passus så läste jag boken (men köpte den inte, jag lånade den av honom), och helt utan kvaliteter var den inte, men den låg fel i tiden s.a.s.. Jag tror att den fram till 1950-60-talet ungefär, hade kunnat tryckas och få viss framgång som en äventyrsbok för pojkar. Men min vän hade inte känsla för vad som är inne nu, och han envisades också med att det var en roman för vuxna... Sådant skulle naturligtvis ett riktigt förlag ha upplyst om, i stället för att trycka boken.

     
  • Anonym (Catharina)
    Fiona M skrev 2024-10-01 18:12:37 följande:

    ?
    Det är ju du som tycker han ska "erkänna" daglig verksamhet istället för att fokusera på det kreativa och givande som är definierande för en person på ett helt annat sätt.
    Varför?


    Fast detta beror väl också på NÄR han tänker "erkänna" det. Om jag hade börjat träffa någon som presenterade sig som författare, och börjat planera en framtid med honom, kanske flyttat ihop, lämnat min lägenhet, i värsta fall blivit gravid... och så kommer det fram att han går på DV och tjänar näst intill inget på "författarskapet" - så hade jag blivit förbannad! Inte för att jag är någon författargroupie som måste ha en man med status och pengar, men för att han hade ljugit och lurat mig. Dessutom hade man börjat undra vad MER han hade ljugit om... 

    Det är sådant här som gör, att man inte ska lita på vad folk säger när man börjar dejta, utan kolla upp allt som bara går på en gång. Innan man blir för känslomässigt involverad. Brottsregistret (det är självklart), Kronofogden, UPC, deklarationen hos Skatteverket (där står även arbetsgivarnas namn), folkbokföringsregistret så att han inte är gift, bor ihop med en kvinna eller har barn (om han har påstått att han inte har det), sociala media o.s.v..
  • Anonym (An)
    Anonym (Catharina) skrev 2024-10-01 20:11:55 följande:
    Fast detta beror väl också på NÄR han tänker "erkänna" det. Om jag hade börjat träffa någon som presenterade sig som författare, och börjat planera en framtid med honom, kanske flyttat ihop, lämnat min lägenhet, i värsta fall blivit gravid... och så kommer det fram att han går på DV och tjänar näst intill inget på "författarskapet" - så hade jag blivit förbannad! Inte för att jag är någon författargroupie som måste ha en man med status och pengar, men för att han hade ljugit och lurat mig. Dessutom hade man börjat undra vad MER han hade ljugit om... 

    Det är sådant här som gör, att man inte ska lita på vad folk säger när man börjar dejta, utan kolla upp allt som bara går på en gång. Innan man blir för känslomässigt involverad. Brottsregistret (det är självklart), Kronofogden, UPC, deklarationen hos Skatteverket (där står även arbetsgivarnas namn), folkbokföringsregistret så att han inte är gift, bor ihop med en kvinna eller har barn (om han har påstått att han inte har det), sociala media o.s.v..
    Du menar att du verkligen skulle riskera att bli gravid med en kille eller lämna en lägenhet för honom utan att förstå hur han verkligen försörjer sig? Det säger tyvärr en hel del om dig. Så naiva trodde jag inte kvinnor var idag.
  • Anonym (Catharina)
    Anonym (An) skrev 2024-10-01 20:18:18 följande:
    Du menar att du verkligen skulle riskera att bli gravid med en kille eller lämna en lägenhet för honom utan att förstå hur han verkligen försörjer sig? Det säger tyvärr en hel del om dig. Så naiva trodde jag inte kvinnor var idag.
    Jag skrev OM. Självklart skulle JAG inte göra det, men det finns kvinnor som gör det. Just därför gav jag i stycke 2 exempel på offentliga uppgifter (förutom sociala media) som man kan kolla upp. 

    Det händer för övrigt att kvinnor blir gravida på första dejten... Sorgligt är det.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Catharina) skrev 2024-10-01 20:11:55 följande:
    Fast detta beror väl också på NÄR han tänker "erkänna" det. Om jag hade börjat träffa någon som presenterade sig som författare, och börjat planera en framtid med honom, kanske flyttat ihop, lämnat min lägenhet, i värsta fall blivit gravid... och så kommer det fram att han går på DV och tjänar näst intill inget på "författarskapet" - så hade jag blivit förbannad! Inte för att jag är någon författargroupie som måste ha en man med status och pengar, men för att han hade ljugit och lurat mig. Dessutom hade man börjat undra vad MER han hade ljugit om... 

    Det är sådant här som gör, att man inte ska lita på vad folk säger när man börjar dejta, utan kolla upp allt som bara går på en gång. Innan man blir för känslomässigt involverad. Brottsregistret (det är självklart), Kronofogden, UPC, deklarationen hos Skatteverket (där står även arbetsgivarnas namn), folkbokföringsregistret så att han inte är gift, bor ihop med en kvinna eller har barn (om han har påstått att han inte har det), sociala media o.s.v..
    Förhoppningsvis känner man någon mycket bättre än så innan man lämnar sin lägenhet och blir gravid, iallafall om det är planerat. Och oftast har man lärt känna någon utan att beställa utdrag ur allt möjligt, om det känns bättre för dig så visst men helt normalt beteende är det väl inte. Oftast har man umgåtts mycket och pratat med varandra , träffat varandras familj och vänner osv innan man flyttar ihop och skaffar barn och lärt känna varandra på det sättet. Och ofta märker man nog om en person ljuger om sitt jobb eller har en familj vid sidan av eller nånting , finns såklart undantag som typ Tindersvindlaren eller vad han hette men det hör inte till vanligheterna. Jag har dejtat killar när jag var yngre som ljög om ålder och allt möjligt men det tog inte lång tid att märka det och det blev alltså inget seriöst. 

    Och nu har ju inte Freddy här i tråden ljugit om sitt jobb, man kan vara författare samtidigt som man gör något annat också. Han tjänar ju dessutom pengar på det även om han inte försörjer sig helt på det. Om jag till exempel jobbar med något på vardagarna och sen hoppar in och jobbar lite extra som bartender på helgerna för att tjäna lite extrapengar, får jag inte säga att jag jobbar som bartender då? 
  • Anonym (Catharina)
    Anonym (Jag) skrev 2024-10-01 21:33:55 följande:
    Förhoppningsvis känner man någon mycket bättre än så innan man lämnar sin lägenhet och blir gravid, iallafall om det är planerat. Och oftast har man lärt känna någon utan att beställa utdrag ur allt möjligt, om det känns bättre för dig så visst men helt normalt beteende är det väl inte. Oftast har man umgåtts mycket och pratat med varandra , träffat varandras familj och vänner osv innan man flyttar ihop och skaffar barn och lärt känna varandra på det sättet. Och ofta märker man nog om en person ljuger om sitt jobb eller har en familj vid sidan av eller nånting , finns såklart undantag som typ Tindersvindlaren eller vad han hette men det hör inte till vanligheterna. Jag har dejtat killar när jag var yngre som ljög om ålder och allt möjligt men det tog inte lång tid att märka det och det blev alltså inget seriöst. 

    Och nu har ju inte Freddy här i tråden ljugit om sitt jobb, man kan vara författare samtidigt som man gör något annat också. Han tjänar ju dessutom pengar på det även om han inte försörjer sig helt på det. Om jag till exempel jobbar med något på vardagarna och sen hoppar in och jobbar lite extra som bartender på helgerna för att tjäna lite extrapengar, får jag inte säga att jag jobbar som bartender då? 
    Det där är olika. Det finns folk som knappt har familj eller vänner, och där paret träffas ensamma på tu man hand hela dejtingperioden, innan de livsavgörande besluten tas. D.v.s. det finns ingen som kan bekräfta eller avlöja några påståenden och lögner. Detta är mycket vanligare idag än för 30 år sedan, eftersom folk träffas över nätet nu, och inte på krogen (dit de flesta går i sällskap) eller på privata fester, som man gjorde förr.

    Dessutom kan man ibland bli förälskad rätt snabbt, och då är det svårt att bryta när man börjar ana ugglor i mossen. Mycket tryggare att kolla upp det som går på en gång.

    ...SÄRSKILT polisregistret (genom Lexbase eller på annat sätt). Detta är något som jag inte förstår, att kvinnor inte gör. Många gånger läser man ju om kriminalfall, där mannen tortyrmisshandlat eller mördat kvinnan, eller misshandlat/sexutnyttjat/mördat hennes barn. Och då var det inte första gången, utan kvinnan HADE kunnat ta reda på, att han hade domar för sådant på sig sedan tidigare. Men det gjorde hon inte. Särskilt om man har hjälplösa barn som man tänker lämna ensamma med en man, så anser jag att det är direkt oansvarigt att inte kontrollera honom i polisregistret först. Det är ju det MINSTA man kan göra. Eller för den delen innan man blir gravid - det förekommer tyvärr till och med att män sexutnyttjar sina egna biologiska barn. 

    Om du bara säger att du "är bartender", men inte berättar om ditt vardagliga jobb - på ett kontor kanske - för att du hoppas att mannen du träffar ska se dig som coolare om han tror att du är en bartender och inte en kontorist, så är det faktiskt en typ av bedrägeri. Trots att de flesta människor inte tycker att det har särskilt hög status att vara bartender heller, men om detta är FÖRHOPPNINGEN och SYFTET med din /halv/lögn, så är det bedrägeri. 
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Catharina) skrev 2024-10-01 21:49:15 följande:
    Det där är olika. Det finns folk som knappt har familj eller vänner, och där paret träffas ensamma på tu man hand hela dejtingperioden, innan de livsavgörande besluten tas. D.v.s. det finns ingen som kan bekräfta eller avlöja några påståenden och lögner. Detta är mycket vanligare idag än för 30 år sedan, eftersom folk träffas över nätet nu, och inte på krogen (dit de flesta går i sällskap) eller på privata fester, som man gjorde förr.

    Dessutom kan man ibland bli förälskad rätt snabbt, och då är det svårt att bryta när man börjar ana ugglor i mossen. Mycket tryggare att kolla upp det som går på en gång.

    ...SÄRSKILT polisregistret (genom Lexbase eller på annat sätt). Detta är något som jag inte förstår, att kvinnor inte gör. Många gånger läser man ju om kriminalfall, där mannen tortyrmisshandlat eller mördat kvinnan, eller misshandlat/sexutnyttjat/mördat hennes barn. Och då var det inte första gången, utan kvinnan HADE kunnat ta reda på, att han hade domar för sådant på sig sedan tidigare. Men det gjorde hon inte. Särskilt om man har hjälplösa barn som man tänker lämna ensamma med en man, så anser jag att det är direkt oansvarigt att inte kontrollera honom i polisregistret först. Det är ju det MINSTA man kan göra. Eller för den delen innan man blir gravid - det förekommer tyvärr till och med att män sexutnyttjar sina egna biologiska barn. 

    Om du bara säger att du "är bartender", men inte berättar om ditt vardagliga jobb - på ett kontor kanske - för att du hoppas att mannen du träffar ska se dig som coolare om han tror att du är en bartender och inte en kontorist, så är det faktiskt en typ av bedrägeri. Trots att de flesta människor inte tycker att det har särskilt hög status att vara bartender heller, men om detta är FÖRHOPPNINGEN och SYFTET med din /halv/lögn, så är det bedrägeri. 

    Bedrägeri haha ja den var rolig , jag är varken bartender eller har kontorsjobb utan jag pluggar just nu och snart föräldraledig. Men om jag jobbade på kontor och extra som bartender skulle jag förmodligen berätta om båda ja. Men om jag pratade med nån om ett ämne där kontorsjobbet inte är relevant skulle det väl kunna hända att jag säger att jag är bartender utan att nämna kontorsjobbet samtidigt. Typ om någon annan bartender berättar om en historia från sitt jobb och jag säger ?Jag är också bartender och det har hänt mig också?. Tycker du alltså att det är bedrägeri? 


    Nu var ju det här ett diskussionsforum och inte en dejtingsida och Freddy nämnde att han är författare , det finns inget som säger att han skulle säga till en potentiell flickvän att han bara är författare och inte gör något annat.

    När det gäller att ljuga om sitt jobb har jag förresten nog gjort det fler gånger än de flesta eftersom jag jobbade på strippklubb ett bra tag när jag var yngre , delvis samtidigt som jag pluggade och det är inte alltid nått man vill skylta med. Inget jag ville sitta och diskutera på släktmiddagar heller direkt , brukade oftast säga att jag jobbar på nattklubb vilket iförsej inte var helt osant. Däremot har jag inte ljugit om det för nån jag jag varit tillsammans med.. precis som jag skrev tidigare blir det nog väldigt svårt att ljuga om en så stor del av ens liv som det man jobbar med för någon man lever tillsammans med. 


    Att kolla upp polisregister kan kanske vara bra men det har ju inte riktigt med det här att göra. Jag har svårt att se hur det skulle bli farligt för en potentiell partner att någon har ljugit om att vara författare (återigen, som Freddy i den här tråden faktiskt inte har gjort)? 

Svar på tråden Nästan medelålders och inget liv