Livshopp2025

Wed 2 Apr 21:43

756 svar

40år och IVF

Anonym (Nervös och hoppfull) skrev 2025-04-02 20:02:34 följande:

Testdag på söndag.
Mens enligt kalendern beräknad idag.
Börjar blöda idag på jobbet och känns som loppet är kört... ????😢 Haft så mycket skumma symptomer sista veckan som jag inte velat tolka för hårt men är nu sur på min kropp för att den beter sig så här om det inte är på riktigt.
Min sambo säger att vi testar till helgen ändå och ser. Jag gissar att detta är mens men man vet ju aldrig. 🙃

Skit också att du började blöda! Men ge inte upp än, det måste ju inte betyda mens och att det är kört. Testa som planerat tycker jag också. Håller tummarna för dig!!

Ja man får en märklig relation till sin egen kropp, man känner och är så medveten om alla förändringar i den och försöker att inte övertolka men så när det slutar med en besvikelse... Det är tungt.

Livshopp2025

Wed 2 Apr 21:51

#574

Nervernautanpå skrev 2025-04-02 20:34:37 följande:

Tror jag håller på att flippa bara för att detta är första gången under alla gånger, alla år vi försökt, som det ens varit spännande på testdagen. Jag har alltid fått mens innan. Inga småblödningar. Denna gång är det annorlunda.

Progrestron är verkligen inte kul för magen. Haft ont i magen sen första dagen. Jag har varit extremt trött också, sovit en och en halv timme på soffan varje dag efter jobbet. Hoppas du mår bättre nu!

Jag fick lite lite brunaktigt blod på papperet två gånger idag. Sen har jag inte blött mer. Vet inte vad det betyder, men imorgon får jag veta. Jag tänker testa. Det får bära eller brista, men att inte veta gör mig galen.

Ja det har av någon anledning känts annorlunda för mig också denna gången och kanske har det varit en bidragande faktor till att det känts mer avslappnat och roligt denna gången. Att jag undermedvetet liksom känt "nu! Nu äntligen händer det!"? Det är ju fint på ett sätt att åtminstone ha fått uppleva det men om det ändå slutar med ett negativt test vet jag inte vad jag gör 🙈 Usch.

Jadå jag mådde bättre direkt efteråt men det var hemskt. Det var liksom inte "magsjukeont" utan som att det skar i magen på något vis. Nej progesteron är ingen hit.
Trötthet är jobbigt, det påverkar ju liksom allt.

Ja såklart ska du testa och jag hoppas verkligen att det går vägen nu!! Det låter ju ändå lovande med att det inte varit "värre" blödningar än så.

Livshopp2025

Wed 2 Apr 21:59

#575

Anonym (Ledsen) skrev 2025-04-02 20:54:05 följande:

Hej! Nu måste jag också skriva av mig här. Är 41 och har en lååång historia av infertilitet och ofrivillig barnlöshet, lite pga manlig faktor men främst endometrios/adenomyos som gjort det omöjligt att bli gravid på naturlig väg. Efter tre års behandling, flera insättningar och missfall/MA fick vi till slut vårt första levande barn. Nur gör vi syskonförsök med tre embryon vi hade i frysen efter sista uttaget för tre år sen. I höstas sattes den första perfekta blastocysten in som inte tog sig. Nästa perfekta blastocyst resulterade i mf i vecka 7. Igår satte vi in det allra sista, en morula på dag 5 som ?var lite slö?. Jag var inte alls förberedd på det jag trodde det också var en blastocyst. När jag såg bilden (bor i ett land just nu där man alltid får ett foto av embryot som implanteras, vet inte om det är samma hemma i Sverige) var det bara en oregelbunden hög celler. Idag har jag läst på om insättning av en 5 dagars morula och långsamma embryon och nu är jag helt knäckt. Det verkar som om chansen är helt obefintlig att det ska ta sig. Jag är såklart oändligt tacksam att vi fick ett barn, men hade sååå gärna gett min pojke ett syskon. Är det någon mer som har erfarenhet av långsamma embryon/blastisar?

Wow så fantastiskt att ni fick en liten pojke, då har du verkligen fått uppleva att den här processen kan fungera ❤️ Ibland börjar man ju tvivla...

Har själv inte varit med om det du beskriver men däremot finns det ju många på nätet som beskriver just det, att det embryo som dömdes ut som "dåligt" resulterade i deras friska barn och att de därför ifrågasätter t.ex. testning av embryon (om det inte finns uppenbara risker med ärftliga sjukdomar och så). Nu ger jag mig inte in i den debatten men det ger ju ändå hopp, att de fått friska och fina barn trots dåliga odds. Nu kanske de är undantagen som bekräftar regeln men NÅGON måste ju vara det också och varför skulle det inte kunna vara ett lilla embryo som är det 🥰

Livshopp2025

Wed 2 Apr 22:00

#576

Livshopp2025 skrev 2025-04-02 21:59:38 följande:

Wow så fantastiskt att ni fick en liten pojke, då har du verkligen fått uppleva att den här processen kan fungera ❤️ Ibland börjar man ju tvivla...

Har själv inte varit med om det du beskriver men däremot finns det ju många på nätet som beskriver just det, att det embryo som dömdes ut som "dåligt" resulterade i deras friska barn och att de därför ifrågasätter t.ex. testning av embryon (om det inte finns uppenbara risker med ärftliga sjukdomar och så). Nu ger jag mig inte in i den debatten men det ger ju ändå hopp, att de fått friska och fina barn trots dåliga odds. Nu kanske de är undantagen som bekräftar regeln men NÅGON måste ju vara det också och varför skulle det inte kunna vara ett lilla embryo som är det 🥰

*ert lilla embryo

Livshopp2025

Thu 3 Apr 10:10

#580

Nervernautanpå skrev 2025-04-03 09:05:08 följande:

Testet var negativt. Jag har fortfarande inte fått mens men nu känns det ju rätt kört.

Åh nej 💔 Så ledsen att höra att det var negativt. Dessvärre har du kanske rätt men man vet ju aldrig.
Progesteronet gör ju ofta att mensen blir sen även när man slutar ta det.

Livshopp2025

Thu 3 Apr 10:12

#581

Anonym (Ledsen) skrev 2025-04-03 09:17:57 följande:

Tack för dina fina ord.❤️ Ja vi får se, inte så mycket man kan göra heller för den delen. Det är något av det svåraste tycker jag med speciellt ruvningen, man kan inte påverka så mycket utan måste bara vänta. Och så känner man en massa symptom (som hos mig beror på progesteronet). Läste att du också ruvar - håller tummarna att det går vägen den här gången!!❤️

Precis, det är det värsta. Att bara vänta och uppleva symptom som i vanliga fall skulle betyda graviditet men som med största sannolikhet beror på att man tar progesteron.
Tack snälla 🥰

Livshopp2025

Fri 4 Apr 10:49

#582

Även mitt test var negativt. Känns ingenting just nu, bara tomt och overkligt. Mitt sista möjliga försök att få barn med mitt egna ägg.
Inte uteslutit ännu att göra ett försök med äggdonation men är inte där ännu varken i tanken eller hjärtat. Vi får se.
Fan.

Livshopp2025

Tue 8 Apr 10:02

#587

Anonym (Ledsen) skrev 2025-04-04 12:09:35 följande:

så ledsen för din skull. tänker på dig ❤️

Tack för omtanken ❤️

Nervernautanpå skrev 2025-04-04 14:25:50 följande:

Näää vad tråkigt. Hoppades verkligen för dig nu när det inte gick för mig.
Samma här. Känns mest väldigt väldigt tomt. Och jag tänker att det får vara så nu. Beslut kommer att behöva tas. Men inte precis just nu.

Ja som jag hoppades att det skulle gå vägen för oss båda denna gången men så blev det bara ingenting.
Hur mår du nu? Jag har varit typ avstängd sen mitt test. Men igår kväll helt plötsligt kom det över mig och jag blev så oerhört ledsen, tänk att man kan känna en sådan sorg för någon som aldrig ens funnits. Idag kom mensen, det slutliga beviset på att det inte blev något barn 💔.
Precis, beslut kommer behöva tas.

Anonym (Hoppfull) skrev 2025-04-04 17:43:27 följande:

Så himla tråkigt. Ledsen för din skull. Låt det få vara tomt och ledsamt och sorgligt en stund, det får man och tom bör man.

❤️ Ja, känslorna får komma som de vill nu när de väl kommer.
Hur går det för dig, hinner du med ett försök innan påsk eller blir det nästa månad?

Livshopp2025

Tue 8 Apr 10:05

#588

Tagetes86 skrev 2025-04-04 14:41:55 följande:

Hej!
Jag är nyss fyllda 39. Har precis gjort vårt första försök som misslyckades. Mina ägg var tydligen inte motståndskraftiga och embryona delade sig inte som de skulle.

Det är supertufft då jag trodde det skulle gå direkt. Kanske naivt!

Nästa försök blir i juni, går inte det så kanske man får titta på äggdonation. Jag tänker dock att skulle äggkvalitén vara bra hela tiden så skulle det finnas barn i överflöd så handlar väl säkert mycket om andra faktorer i livet också men som sagt är det tufft nu.

Jag blir irriterad på mig själv att jag inte frös in äggen tidigare eller försökte tidigare men det är vad det är.

Jag önskar dig all lycka till! Man är nog alltid lite naiv när man går in i IVF processen men samtidigt måste man ju få vara det för att orka hoppas på att det ska fungera.

Livshopp2025

Sat 12 Apr 12:38

#597

Nervernautanpå skrev 2025-04-08 21:51:01 följande:

Ärligt talat så vet jag inte riktigt. Jag är tom. Besviken. Lite arg. Som du säger, en sorg över någon som aldrig funnits. Skumt. Men samtidigt är jag van. Vi har försökt i 12 år drygt, till och från. Det kanske inte var menat för oss, men vad är då meningen?
Jag har en blastocyst kvar i frysen. Känner inte särskilt mycket hopp, för jag antar att dom sparar den dom tror minst på till sist. Men kommer nog försöka köra på den här gången direkt ändå. Finns ingen anledning att dra ut på processen. Det kan ju gå, även om chansen är minimal.

Känner precis igen mig. Sjukt att man vänjer sig vid allt, även sånt här 💔. Man undrar verkligen vad meningen med allt är...
Nej det finns ju ingen anledning i sig själv att inte försöka direkt med sista blastocysten, kroppen är ju ändå "igång" och kanske kan det öka chansen. Det skulle ju vara ifall du känner att du mentalt behöver en paus för att orka ladda om.

Jag vet inte om jag verkligen kommer gå vidare med äggdonation (pga ekonomi annars hade jag lätt gjort det som det känns nu) men har deltagit i några webinar och har fått information som jag önskar att jag fått redan i vintras. När de tog bort min polyp och sa att allt var bra. Nu har jag lärt mig att finns det polyper är chansen stor att något mer är "fel", t.ex. inflammation i slemhinnan. Jag fick bara höra att allt såg bra ut hela tiden tills polypen plötsligt kom tillbaka. Så egentligen kanske det aldrig fanns någon riktig chans att det skulle fästa även om blastocysterna var livsdugliga 🤷🏻?♀️. Känns nu som bortkastade chanser och tid men kanske hade det inte spelat någon roll utan att det faktiskt var blastocysternas "fel"? Det är en sån djungel och så få säkra svar.

40år och IVF

INNEHÅLL