Har autism, vad göra i dejtinglivet

Jag undrar samma om män. Kan ni tänka er dejta en autistisk kvinna som är högfunktionell?

Jag har för mig att det är enklare för kvinnor att få en partner, tror det är svårare för män.

Ok gäller inte mig iaf verkar det som.

Jag var den enda tjejen och den enda singeln på en kurs för oss med diagnosen. 

Är gift med en högfunktionell autistisk kvinna.  Så länge man vet hur man sak förhålla sig till personen fungerar det hur bra som helst.

Och det gäller för båda könen skulle jag säga.

Ja, såklart. Har inga fördomar om NPF.

Min fördom är att ni hakar upp er på saker ni anser är orättvisa och vägrar släppa det, tar upp samma sak om och om igen och det sabbar relationen.

Min ex med också mild autism fick flera månader in relationen problem med att han hade behövt dejta mig sju gånger innan vi hade sex fast jag hade haft sex med killen före honom på första dejten. Det här var han arg för och tog upp om och om igen och varför han inte hade fått det. 

Han var mycket och läste på manosphere, red pill.osv. och pratade med dem och sedan skällde på mig.

Du var med en idiot. Knappast autistiskt.

Borde inte en lätt autistisk kvinna vara rätt smidigt? Det är väl inte samma sak som jobbiga borderlinepersonligheter..

Din kommentar är verkligen inte okej, varför har du syfte att trycka ned personer med borderline?
Har du gått en mil i hennes skor, levt hennes liv, varit med om den tuffa uppväxt som ofta skapar beteende mönstrena som ofta tar år att bryta och läka från?
Då ska du inte döma

Både autism och borderline är icke önskvärt. Bäst att vara med en person utan någon diagnos/sjukdom.

Möjligen om det är en man med samma lindriga form som jag själv har. Det syns inte på mig och märks inget särskilt i personligheten heller.

Jag klarar också av att bry mig om människor och förstå sociala spelregler. Samma krav jag själv lever upp till ställer jag även på en partner med autism eller autism liknande tillstånd. 
Plus att han måste vara normalbegåvad och kunna ta ansvar för sitt eget liv på alla väsentliga plan. 

Märks det inte nämnvärt, eller inte ställer till problem, spelar det ju ingen roll. Gillar man mannen och det funkar, finns det ingen anledning att inte ge det en chans.

Men jag har träffat flera (inte bara för dejting) med svårigheter som jag tror beror på deras autism. Sociala svårigheter, bristande inlevelseförmåga, svårt att kompromissa, väldigt rutinbundna osv. Ofta hög men ojämn begåvning. Fixar vissa saker galant och annat inte alls.

En sådan relation kan funka om han har fina sidor som kompenserar, samt om man som partner är beredd att anpassa sig och axla ett stort ansvar för att relationen och vardagen ska fungera. Är man inte det, ska man inte ge sig in i det. Jag hade inte gjort det.

Jag är uppvuxen med en bror med Asperger och fick först vid pappas död veta att han också fått Aspergersdiagnos när han var ålderspensionär. Jag hade personligen undvikit att dejta en person med känd autismdiagnos, då jag själv har den genetik jag har och på nära håll sett hur diagnosen kan ställa till det. Jag fick ändå en son med autism och LIF. Jag menar inte att personer ärd autism på nåt vis är sämre människor! Hade jag själv haft annan bakgrund hade jag LÄTT dejtat någon med högfungerande autism, om man med det menar välfungerande i samhället.

När jag tänker efter lite så blir nog svaret nej, troligtvis. Har ingen positiv erfarenhet av män med autistisk personlighet, för jo, det sätter sig definitivt i en människas personlighet. 

Känner igen delar av det, detta med att inte kunna släppa saker som upplevs som orättvisa. Verkade vara lika lätt att minnas det ett år senare som en vecka efter det hänt, fick höra om det nästan dagligen. Stod inte ut med det till slut och avslutade.

Ja, eftersom jag är autist själv. Det kan å ena sidan vara en trygghet, men det kan också vara som så att man märker rätt fort att det inte klickar alls p.g.a. autismen. Det är i alla fall min erfarenhet.