TS, lite märklig fråga.
Jag har D-kupa ända sen jag var typ 11-12 år och det har inte varit kul. Jag har lagt timmar, dagar och antagligen månader på att grubbla över detta i mina dar, och önska att jag hade en A- eller B-kupa.
Jag har avundats alla som kunnat bära kläder på ett stiligt sätt. Jag är egentligen väldigt klädintresserad (obs, inte modeintresserad dock) men pga mina bröst har jag nästan aldrig kunnat klä mig som jag velat, med axelbandslöst, halterneck, sneda skärningar m.m. En enda gång hade jag halterneck, på ett bröllop, med Wonder bra, men jag fick skavsår för flera dagar framåt, så aldrig mer. Kläder har alltid varit ett problem för mig. För att inte tala om bh:ar och bikinier! På 80-90-talet var de fortfarande ovadderade, men idag är det ju för bövelen nästan omöjligt att hitta en ovadderad bh eller bikiniöverdel, otroligt frustrerande varenda gång. Det verkar också som om alla underklädesdesigners tycker att alla med kupor större än C måste se tantiga ut. Jag vet inte hur många snygga bh:ar jag sett som sen inte finns i min kupstorlek. Och nej, jag är inte sugen på att betala tusen kronor mer än andra för att jag råkar ha större bröst.
Det har varit svårare med träning också, och att hitta en bra tränings-bh som håller upp allt så att det inte gör ont när jag springer t.ex.
Kvinnligheten tror jag inte alls sitter i brösten. Jag har en vän som är petite, har storlek 34-36 och minimala bröst, men hon har väldigt kvinnlig stil och har väldigt lätt att se kvinnlig ut eftersom hon kan ha vilka kvinnokläder som helst, till skillnad från mig (ironiskt nog).
Visst har jag fångat en del män med mina bröst, men det har varit omedvetet och jag har förstått att brösten varit grejen, utan dem hade nog vissa av männen inte varit intresserade av mig. Inte kul det heller.
Nu när jag är närmare 50 har jag dock börjat förlika mig med mina bröst och rent allmänt med min kropp, vilket känns väldigt skönt.
