Inlägg från: Anonym (Orolig) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Orolig)

    Vill orosanmäla barnens pappa, men hjälper det?

    Hej! 


    Jag lämnade barnens (7 och 9 år) pappa för några år sen på grund av hans aggressionsproblem och raseriutbrott. 


    Han är en bra pappa i övrigt, bra jobb och det har aldrig varit alkohol inblandat.


    Det handlar endast om en okontrollerad ilska som kommer över honom ibland, när han blir svart i ögonen nästan okontaktbar och vrålar fruktansvärda elakheter.


    Han har aldrig slagit mig, men slagit sönder saker hemma, ofta inför barnen. 


    Nu när barnen är lite äldre har dom berättat för mig att han ibland blir jättearg och skriker på dom också, och hans flickvän sen nåt år tillbaka lämnade honom nyligen pga ilskan, och berättade hur han hade vrålat och slagit sönder saker när hon försökte lämna. Tyvärr låg barnen vakna och hörde allt..


    Under årens gång har jag flera gånger försökt prata med honom om hur allvarliga hans utbrott är, och hur det skadar/skrämmer folk som drabbas, och att han måste söka hjälp för sin ilska. 
    Men han vägrar förstå att han har ett problem, och skyller bara ifrån sig på alla andra
     och säger att det inte ska hända igen. Men det gör det, gång på gång.

    Så, det jag har funderat på är att om en orosanmälan skulle kunna hjälpa, och om han då kan övertalas att gå i terapi och få hjälp utifrån?
    Jag vet inte heller om det isåfall är bättre att jag gör anmälan, eller om jag ska be min psykolog (som jag har fått gå regelbundet hos efter allt han utsatte mig för..) att göra det istället?

    Har någon erfarenheter runt detta tar jag tacksamt emot råd och tips.

  • Svar på tråden Vill orosanmäla barnens pappa, men hjälper det?
  • Anonym (Orolig)

    Tack för svar. Vi kör varannan vecka, men bor väldigt nära varandra så barnen kan gå emellan om dom vill. 


    Och jag tror dom är så vana vid det här laget, men särskilt den yngre saknar mig väldigt mycket när hon är som honom. Han har dock gormat och skrikit framför dom sen dom var bebisar, och efter så pratar han med dom, skyller förmodligen ifrån sig, är kärleksfull och köper roliga saker åt dom.. (Och klarar av att vara snäll några veckor eftersom han har haft sitt utbrott)


    Och jag vill verkligen inte ha egen vårdnad.. Det jag vill är att dom ska ha en bra relation och att dom ska vilja vara både hos honom och mig, utan att behöva vara rädda. 


    Jag vill även ha en bra relation med honom, och när han är lugn kan vi ha det, men det är liksom hans okontrollerade ilska som ställer till allt. Så det är därför det känns som prio ett att han tar hjälp för den. 


    Tack igen för att du påminner om hur allvarlig situationen faktiskt är <3

  • Anonym (Orolig)

    Tack, men vi har pratat och pratat. Många gånger påstår han sig förstå allvaret, och säger att han tar hjälp, men utbrotten fortsätter komma ändå, och då har han glömt vårt samtal. 


     

  • Anonym (Orolig)
    Anonym (eh) skrev 2024-12-29 09:06:00 följande:
    TS har pratat med honom upprepade gånger. Det är inget förhastat beslut precis.
    Precis så. Det här har pågått i 7-8 år, vi har gått i familjeterapi flera gånger och han säger att han går i terapi själv för sin ilska. Men ingenting hjälper och jag tror inte han säger sanningen när han går i terapi själv. 
  • Anonym (Orolig)
    Anonym (Big dick) skrev 2024-12-30 00:22:06 följande:
    Nej men ts verkar inte förstå hur mycket det kan påverka den som defakto blir anmäld. Om folk bara visste hur många som anmäler på felaktiga grunder, kan göra så den andra parten mister jobb, förhållande osv. 

    Därav tänk till en extra gång före, säger inte att man inte ska anmäla men man ska veta vad man gör. 

    Jo jag tänker jättemycket, om som någon annan skrev så är barnens säkerhet det viktigaste. 


    När han blir sådär arg går det knappt att få kontakt med honom, och ögonen blir helt svarta, så han kan göra vad som helst. 


    Sen verkar folk orosanmäla varandra till höger och vänster utan att det händer särskilt mycket, och min fråga var om det kan leda till att han tvingas ta riktig terai för sin ilska. 


    Så tack för dina svar, men din signatur känns inte jätteseriös för ett såpass allvarligt ämne. 

  • Anonym (Orolig)
    Anonym (Ja) skrev 2024-12-29 08:57:25 följande:

    Barnens säkerhet skall ställas först.

    Om du har pratat med honom som du beskriver, nya flickvännen också lämnat pga rädsla och barnen fått uppleva utbrotten så skall du absolut anmäla.

    Varför? jo för att du redan har pratat med honom som andra råder dig att göra och då eftersom han inte vill göra något åt det.
    En person med aggressions problem vet man aldrig när det går för långt.
    Vad händer då? Vart är dina barn då?

    Hur kan en person som jobbar på en myndighet (som denna påstår) avråda från att söka hjälp om man behöver den?

    Det kommer bli en tuff tid imellan er om du gör det, men du måste ställa detta ultimatum för dina barn så dom vet att det inte är okej att skrämma andra till tystnad som deras pappa gör.
    Du visar dina barn att man måste våga säga ifrån mot såna personer.


    Tack så mycket för ditt svar, och precis så resonerar jag också. 


    Vi har som sagt pratat massor med gånger, och han lovar och svär att han aldrig skulle röra barnen. Men han har även lovat att aldrig få utbrott igen, särskilt inför dom, vilket har brutits om och om igen de senaste åren. 


    Och han verkar inte förstå vilken skada det gör, att se honom slå sönder saker och vråla elakheter åt sin mamma eller flickvän..

Svar på tråden Vill orosanmäla barnens pappa, men hjälper det?