Tonårs-son, tappar kontakten

I ditt läge skulle jag i första hans ta hand om mig själv och se till att rycka upp mig och inse att du har alla möjligheter att få ett gott liv genom att börja i andra ändan.
Se över möjligheter till nytt jobb, hitta ny bostad, flytta närmare dina barn, få bättre hälsa psykiskt med tex mediciner och samtalskontakt  . Du har allt att vinna på att dig ur den sits du sitter i och därmed win-win i kontakt med sonen när du kan träffa honom på daglig basis till och med och kan ta ansvar för honom på annat sätt  

Med all respekt tror jag att det är ditt mående som gör att du lite fastnat i din situation och inte riktigt ser alla möjligheter som ändå finns ùtan bara tycker allt är svårt och jobbigt. Kanske är det också det som din son märker på dig så att er kontakt blir svårare än den behöver vara. 

Hur mycket gör du rent konkret för att ta dig ur din sits? Söker du aktivt alla typer av jobb? Letar du på alla intilliggande orter och samhällen och kommuner? Har du sökt hjälp av psykiatrin på flertalet vårdcentraler i hela regionen i jakt på kurator? Apparna Mindler och Kry? Företagshälsovård?