Jeppot

Sat 4 Jan 19:18

33 svar

Tonårs-son, tappar kontakten

Hej, detta är inte något nytt men det är nytt för mig och jag vet inte var jag ska vända mig. Jag är frånskild sedan 13 år tillbaka och jag har inte nån ny relation. Efter skilsmässa så var jag tvungen att flytta tillbaka till Stockholm där vi bott i 10 år tidigare för att kunna sköta jobbet. Jag hade hoppats på att ex fru också skulle flytta tillbaka men det blev inte så och det innebar att jag inte kunnat ha barnen VV som jag alltid önskat och jag har sörjt detta varje dag sedan dess, det är min största sorg i livet. Jag har dock träffat dem varje vecka och de har bott hos mig minst VV helg och lov.

Till saken:

Barnen är nu i tonåren och det inbär att de söker sina egna vingar och det är i sundhetens tecken. Min son har dock agerat ut på sistone och haft en extremt brist på respekt vilket resulterat i att jag markerat vart gränserna går och det kulminerade innan jul då jag var tvungen att bli riktigt förbannad.

Sen dess så är kontakten mellan honom och mig helt fryst. Min son är mycket lik mig, väldigt känslig och introvert, så jag förstår honom. Som förälder är det olidligt att inte nå fram. Han vägrar att prata.

Jag har försökt prata med mitt ex men hon pratar inte heller med mig sedan länge då hon har en ny relation och jag känner att jag blir utfryst och baktalad av henne och hennes nya partner och att barnen färgas av detta? Jag blir alltid tvungen att rätta mig efter mitt ex vilja och så var det då vi var i en relation och det var därför jag var tvungen att lämna till slut, jag försökte i 12 år (+4år). Det får räcka.

Jag känner mig underminerad som förälder p g a att jag inte har nån ekonomi efter skilsmässan, inget socialt liv, ingen ny partner, kämpar med depression, dålig ekonomi, baktalad av ex och hennes nya familj.

Jag läser mellan raderna att sonen tycker att jag är en looser och är besviken på mig (att jag inte är framgångsrik?).

Jag blev själv lämnad då jag var liten, 2 år gammal och har växt upp med en dysfunktionell morsa så jag har inte nåt facit men då jag blev pappa föll allt på plats. Jag upptäckte plötsligt vad det innebär att älska sitt barn och vilken kraft det finns i att bli förälder, jag gråter nu och varje gång jag tänker på barnen.

Jag känner att jag håller på att förlora det sista som betyder nåt för mig och jag vet inte hur jag ska nå fram till min fina pojk igen.

Tacksam för råd.

Jeppot

Sat 4 Jan 22:10

#3

Det finns inga jobb ute på vischan där ex valt att bo med barnen. Jag bor sedan en tid där just för att få en bättre relation med barnen men det finns inga jobb där, inga alls. Jag har sökt jobb i 7 års tid i närheten av barnen men det finns inga. Jobben finns i Stockholm, eller annan storstad inom min profession.

Angående samtalsstöd så har jag sökt stöd sedan maj 2020 men det har inte lett nånvart alls. Jag har full koll på min egen problematik vet jag behöver göra för att vara den bästa förälder jag kan. Men ibland behöver man hjälp från medmänniskor. Det är därför jag postade tråden

Jeppot

Sat 4 Jan 23:08

#6

Det är i bästa fall 1,5 timme enkel väg, så minst 3 timmar varje dag. Är pendel inställd så är det mer, och SL har inte nån vidare track record direkt med inställda avgångar. Det är inte värdeskapande tid. Jag kan inte tillräkna mig tiden som arbetstid heller tyvärr vilket ger 12-13 timmars dagar vilket gör att jag inte har nån tid för barnen ändå. Har inte råd med bil, finns ingen parkering här som inte kostar mindre än 2500kr/mån (hyrd parkering i BRF) att åka in till Stockholm via E4 från norr är bara att glömma då har du minst 3 tim enkel väg, soppa kostnad/vägtull= minus 12 000 kr/mån minst.

Tack för förslag ändå.

Jeppot

Sat 4 Jan 23:16

#9

Anonym (Granbarr) skrev 2025-01-04 23:00:08 följande:

Med all respekt tror jag att det är ditt mående som gör att du lite fastnat i din situation och inte riktigt ser alla möjligheter som ändå finns ùtan bara tycker allt är svårt och jobbigt. Kanske är det också det som din son märker på dig så att er kontakt blir svårare än den behöver vara.

Hur mycket gör du rent konkret för att ta dig ur din sits? Söker du aktivt alla typer av jobb? Letar du på alla intilliggande orter och samhällen och kommuner? Har du sökt hjälp av psykiatrin på flertalet vårdcentraler i hela regionen i jakt på kurator? Apparna Mindler och Kry? Företagshälsovård?

Tro mig. Jag har gjort och gör allt i min makt och sökt hjälp sedan 2020-05-02 men det är tyvärr svårt att få kompetent och adekvat hjälp. Man behöver vara i princip suicid för att få hjälp men knappt då heller. Det kostar för mycket. Där jag bor nu så finns ingen hjälp, kompetensen är noll, tyvärr.

Jeppot

Sat 4 Jan 23:30

#11

Tack all för input. Jag är 55 år gammal. Högutbildad, akademiker och HR specialist. Omskolning är uteslutet. Arbetstillfällen ute på vischan är noll.

Pendling med bil är uteslutet då jag inte har råd med bil, inte då heller hyra garage i den BRF jag bor i då det kostar 2500 kr/mån sen tillkommer underhåll/drift/vägtullar.

Jag inser att det låter som att jag inte ser möjligheter men det gör jag inte heller tyvärr.

Men tack för hjälpen

Jeppot

Sun 5 Jan 00:45

#13

Anonym (SuniL) skrev 2025-01-04 23:47:04 följande:

Du skulle kanske ha råd om du inte bodde i Stockholm. Det låter som om du inte vill flytta och då är det enda alternativet att göra det bästa av situationen, dvs fortsätta höra av dig till sonen även om han inte svar. Skicka sms och skriv hur fel det blev sist, att du skulle vilja hitta på något kul ihop bara ni två.

Tonåringar kan vara rätt så dryga och kaxiga, det hör tonåren till och även att skämmas över sina föräldrar och tycka att dom är töntiga så jag hade inte lagt för mycket tankar på det.

Jag bor inte i Stockholm längre. Jag har flyttat från stockholm ut till vischan för att vara närmare barnen men det har blivit ännu sämre/värre än det var då jag bodde i Sthlm.

I tonåren ska man utmana mer och hitta sina egna vägar och göra uppror mot allt och det mesta, det är det enda sunda. Men som förälder måste du ända var där och vara trygg och visa var gränserna går. Men då inte resonemang eller annat funkar, vad gör man?

Jeppot

Sun 5 Jan 14:03

#16

Läs ovan. Jag har alltså flyttat från sthlm ut på vischan för att vara närmare barnen.
1 dag/v distans har vi inom staten.

Tro mig mig då jag säger att bekväm är jag verkligen inte, det är så långt ifrån sanningen som det går att komma.

Däremot är det svår att återigen tvingas dansa efter exets pipa då hon alltid fått sista ordet under vår relation och också nu efter sedan alla år och allt och alla som inte följer hennes "lag" och världsbild är inte vatten värda. Stryk medhårs eller hamna på hennes "svarta lista". Hon har en ny relation sedan 2017 men jag upplever att eftersom jag var den som vilja skilja mig så beter hon sig sim en dålig förlorare och "straffar" mig vid varje tillfälle hon kan.

Jeppot

Mon 6 Jan 12:23

#21

Mkay skrev 2025-01-05 18:50:42 följande:

Jag förstår inte riktigt vad du menar. Skulle du inte få ha barnen varannan vecka av exet om du flyttade dit där de bor? På vilka sätt straffar hon dig?

Om du inte kan tänka dig flytta så du har 1,5 h pendling åt ett håll även om det skulle ge dig mer tid med barnen tycker jag absolut att du är bekväm.

Det är väl en no brainer att det är ineffektivt att ha 1.5 -2 timme enkel väg till arbetet om de går att ordna så att det blir mindre restid, vardagen blir smidigare och mindre low fricion för samtliga inblandade? D v s för föräldrar och barn? Menar du att det är bättre med sämre förutsättningar i livet för alla inblandade? Jag förstår inte? Kan man göra saker bättre så gör man väl det? Man gör det väl inte sämre?

Jeppot

Mon 6 Jan 12:35

#22

Anniepannie92 skrev 2025-01-05 19:46:14 följande:

Säg exakt det du skrev här.

exakt detta.

du är en bra person. Din son älskar dig.

Tusen tack för de orden! De betyder allt

Jeppot

Mon 6 Jan 13:38

#24

Mkay skrev 2025-01-06 13:11:59 följande:

Blir vardagen smidigare av att du förlorar kontakten med barnen för att du inte träffas med dem så mycket om dagarna? I din trådstart skrev du att du var väldigt ledsen över att du inte kunde ha barnen vv pga att du bor en bit bort. Du skrev även att om du flyttar till samhället de bor i så hade du haft 1,5 h till jobbet enkel väg kollektivt. För mig är det en no brainer att flytta närmare barnen och träffa de mycket mer samtidigt som man pendlar 3 h vissa dagar och ordnar så man arbetar hemifrån vissa.

Det enda sättet att förbättra din relation med barnen är att träffa dem samt umgås mer och ha de hos dig oftare.

Om barnen inte trivs, och du som förälder inte trivs och livet blir till skit och ingenting funkar, är det en bra lösning anser du?

Jeppot

Mon 6 Jan 14:12

#26

Emiz skrev 2025-01-06 13:57:21 följande:

Men du får ju råd? Om du har helt koll så är det ju ingen idé att folk ger råd? De kan ju inte veta vad du vill höra. Vad jobbade du med innan du flyttade till sthlm? Alltså innan skilsmässan? Jag skulle också säga att du måste ta hand om dig själv och ditt välmående. Ifall du sökte vård 2020 och idag är 2025 så har du gått med depression och dåligt mående sedan dess? Det kommer bromsa dig från att leva ditt liv fullt ut. Säger inte att man blir helt bra men du kan bli betydligt bättre.

Men tyvärr är det så att man måste kämpa med vården, inte ge upp. Be om ny samtalskontakt. Försök att inte ha för långt emellan sessionerna. Och jag tycker det låter som du verkligen behöver medicin också. Antidepressiva. Kan ta ett tag innan man hittar rätt medicin som passar dig så där måste du också ha tålamod och kämpa. Du behöver stärka din mentala hälsa och läka. Kan du börja socialisera dig lite? Samtalsgrupper, aktivitet eller liknande? Känna lite gemenskap.

Vad gäller din son är det bara att fortsätta försöka få kontakt. Kan du öka umgänget på något sätt? Ditt ex och hennes nya är svårt att kontrollera. Kan du försöka kontakta henne igen? Be henne hjälpa dig i försöken med ditt barn? Det kommer lösa sig.

Tack. Jag tänker att det måste lösa sig. det finns inget alternativ.
Men det finns bra lösningar och sämre lösningar. Jag är så less på att alltid dra de kortaste strået och det beror på min egen problematik. Jag vet inte hur man gör eller hanterar personer som drar fördel av min "naivitet" och otillräcklighet

Jeppot

Mon 6 Jan 23:46

#30

Mkay skrev 2025-01-06 18:25:56 följande:

Varför skulle de inte trivas? Varför antar du det värsta?

Jag vet att de inte trivs för de har sagt det till mig. De hatar livet på vischan, det finns inget att göra här. Det är deras mor som valt detta åt dem.

Tonårs-son, tappar kontakten

INNEHÅLL