Var det så dumt?

Hej på er!

Idag när jag jobbade så hände en hel del udda situationer. Kollegors barn som blir nerslagna, sjuka kollegor och barn, tandläkare m.m. Detta ledde till att det bara var jag och en till i slutet på dagen. Ska tilläggas att jag är betongarbetare, så när dagen var slut och blandaren skulle rengöras var det jag som fick göra det för min kollega inte kunde då han var rätt ny.

Jag börjar städa oochsen ringer sambon. Hon har låst ute sig och vill att jag genast kommer hem och "räddar" henne. Jag sa att jag inte kan nu att jag måste göra klart detta och att hon då måste vänta lite. Hon blir då arg och ringer sitt ex som har en nyckel då de har barn ihop (ja det är ok att han har en nyckel). Han lämnar det han gör och hjälper henne.

Hon sitter nu i andra sidan soffan och är sur inte pratat ett ord med mig knappt och är irriterad för att jag inte prioriterar henne. Men va fan jag sa ju att jag kommer men att jag inte kan gå fören det är klart vilket skulle ta en kvart. Då hade jag ju struntat i resten av arbetet. Men då jag inte tyckte att det var så akut tyckte jag att det var dumt att förstöra en blandare för miljoner för att hon ska kunna komma in en kvart tidigare  

Var jag verkligen oresonlig?