Kanske kan du ta hjälp av den här?
https://vardgivare.skane.se/siteassets/3.-kompetens-och-utveckling/projekt-och-utveckling/jamstallt-foraldraskap/material-foraldrar---fillistning/checklista-for-familjen---om-ansvarsfordelning.pdf
Eller så har du det bättre utan honom. Han skapar ju mest jobb och irritation för dig.
Förstår ni har det tufft. Är en stor omställning med barn. Förmodligen har din sambo inte anpassat sig ännu. Hur gammalt är barnet?
Har själv haft det liknande. Väldigt osäker om alla män går att pressa på föräldrarollen, vissa måste nog mogna in i den med tiden. För barnens bästa blev det att jag tog allt ansvar. Kan inte låta mina barn leva i ett kaos bara för att pappan ska "lära" sig ta ansvar. Men då har jag inte tid att vara en arbetarklasskvinna som ska betala hälften heller förklarade jag, så skulle jag sköta hemmet och barn heltid hade jag som motkrav på min man att giftermål och han står för exakt ALLA utgifter. Hemmet ska vara hemtrevligt då jag och barnen spenderar så mycket tid i hemmet med. I början tyckte han såklart att jag både skulle göra allt hemma och betala hälften men då blev det bättre för mig bo ensam. Både giftermål och stå för hela ekonomiska biten tog emot för honom först. Det bekvämaste för honom hade ju varit att vi var sambos, jag betalade hälften och gjorde mest hemma.
Iallafall som vi har nu idag visade sig vara en jättebra lösning som verkligen passade oss, barnen mår jättebra och det smittar av sig på oss vuxna. Mannen börjat umgås mer med barnen ju äldre de blir och trivs riktigt bra ihop med barnen.
Så mitt tips att fundera vad som hade kunnat passa er bäst och lägg fram förslag. Tror flesta män är ok med att bidra ekonomiskt om de inte känner de kan bidra på annat sätt. Samhällets normer att alla ska byta lika många blöjor mm kanske inte passar alla, så fundera vad som passer just er familj.
Du skriver om din man som om han vore en lite korkad hund eller ett litet barn. Hur kan du ha en relation med någon som du ser ner på på det viset?
Och det sorgliga är att du verkar tro att det är så här män är.
Alla gör ju som de vill och det är så klart bra att ni fått vardagen att flyta. Men till vilket pris? Vad blir era barns syn på arbetsfördelning (de ser inte att pappa betalar, de ser bara att mamma sköter allt)? Har ni pojkar så kommer ju de med stor risk bli lika tafatta mähän som din man. :(
men då får det väl vara så då.Jag menar att dina söner riskerar att bli mähän eftersom de har sitt mähä till far som närmsta manliga förebild. De, och eventuella döttrar, får bilden av män som inkompetenta lekfarbröder. Och du har ju förmodligen valt detta mähä till karl eftersom han liknar din pappa. Och risken är stor att dina eventuella döttrar gör likadant.
Jag kan inte förstå hur man kan önska sina döttrar och söner ett så begränsat liv.
Och ja, att tro att din man inte klarar att lära sig sköta barn och hem är att se ner på honom. Han är nedgraderad till en inkompetent pengamaskin.
Den allvarligaste konsekvensen av att leva som ni (jag pratar generellt nu) är kvinnors begränsade ekonomiska frihet, vilket i många fall leder till att kvinnor inte alltför sällan lever kvar i dåliga, ibland rent skadliga, äktenskap eftersom de inte har råd att skilja sig.
Det låter som att han inte delar din syn på vad som behöver göras. Har ni satt er och gjort en plan för trädgården? Det behövs ju planer på både kort och lång sikt för en trädgård. Vill ni få mycket äpplen, vad vill ni göra med dem? Vill ni ha rabatter med prydnadsväxter, odla ätbara saker eller vill ni bara ha en gräsmatta att sola och leka på? Om han inte beskär äppelträdet kan det ju vara för att han hatar att koka äppelmos och hellre köper det på affären, menar jag. Han kanske inte tycker att tulpanrabatter är snyggt nog att vara värda arbetsinsatsen. I så fall är den rabatten ditt intresse, inte ett hushållsarbete som ni ska dela lika på. Man måste ju inte ha rabatter. Det går bra med bara en stor gräsmatta.
Samma gäller städning inomhus. Är ni överens om vilken standard ni vill ha? Vad är orsaken till era respektive nivåer? Känner du lukten av kattlåda och soppåse mycket tidigare än han på grund av olika luktsinne? Skulle du vilja kunna bjuda in folk spontant och vill därför ha det snyggt alltid medan han vill bjuda in mer planerat och hinner då städa innan de kommer? Trivs han i din städnivå eller tycker han att hemmet känns som ett vårdboende om det inte ligger prylar framme? Kliar det i din näsa när det är dammigt, men inte i hans? Har du en önskan om acceptans från och umgänge med grannarna, medan han inte vill ha med dem att göra och därför struntar i vad de tycker om er trädgård? Eller förstår han inte att många människor faltiskt värderar andra utifrån hur deras trädgård ser ut och att en misskött trädgård kan bli en snackis i kvarteret och hur det kan påverka er familj? Ibland påverkar skitsnack om andras hem bara kvinnan i familjen. Det är hon som blir skuldbelagd och inte han. Det behöver han förstå.
Apropå föräldraledighet. Hur delade ni upp den, TS?
Verkligen!
Han låter mer som en vårdtagare än en sambo. :(
(vi har föresten en annan sorts kattlåda som töms på annat sätt, mer sällan. Fattar vilken sort ni har. Den ska givetvis tömmas dagligen!)