Anonym (Panik) skrev 2025-02-12 18:31:52 följande:
Han har varit så himla på om att vi ska hjälpas åt med barnen etc etc, jag trodde aldrig att han skulle kunna göra något sånt här, som faktiskt handlar om min överlevnad. Jag känner inga här, dit jag ironiskt nog tvingades flytta för att han flyttade hit. Han gjorde så jag inte kunde ha barnen skrivna hos mig, iom att jag då inte ens hade någon adress, så sen blev jag tvungen att flytta till samma område för barnens skull. De få vänner jag har bor på motsatta sidan av stan, minst 1-1,5 timme bort. Alla "gemensamma" som bor närmare är bara hans vänner nu och har köpt hans historier helt. Jag är ensam, jag försöker lära känna folk här, men det är verkligen inte enkelt när jag dessutom är för sjuk för att orka så mycket. Jag trodde jag hittat en förälder i barnens skola, men det rann ut i sanden. Jag hoppas verkligen saker vänder till det bättre efter op.
Snart blir ju barnen större och klarar mer själva också. Det ljusnar nog snart ska du se. Bra jobbat att du lyckats ta dig ur ett så nedbrytande förhållande! Det var starkt gjort