Är själv med att ta hand om cancersjuk pappa och blir alltmer utmattad
Jag känner att jag verkligen behöver skriva av mig och kanske höra liknanade historier från andra eller hur ni har löst det.
Hela livet har förändrats extremt på väldigt kort tid. Min pappa (76 år) gick från att vara hur pigg som helst - inga besvär till att han plötsligt fick extrem smärta i buken när han åt i slutet av September förrra året, vilket visade sig efter tre månader och flera undersökningar att han hade avancerad tarmcancer. Under all denna tid hade han dock gått ner så mycket i vikt och hälsa att behandling inte längre var lämpligt och de skickade hem honom med palliativ vård. Han blev dock tack och lov opererad akut för att få en stomipåse på nyår på grund av tarmvred och han kunde sen äta igen samt att han inte längre hade någon smärta. Han har dock enbart fortsatt gå ner i vikt och han väger idag runt 38 kg (Tidigare 70 kg). Detta har ju innebärt att han har förlorat väldigt mycket muskelmasa och att han inte klarar att ta hand om sig själv utan han behöver hjälp för allt såsom påklädnad, mat, tömma stomipåsen, urinkateter, osv. Jag vågar knappt lämna honom själv en timma för han tenderar att ramla eller falla ihop om han går upp och han klarar sen inte av att ringa på telefon eller larmknappen som han har på sig för att han glömmer bort att han har den, eftersom han har blivit alltmer virrig också.
Jag har själv tagit ut tjänstledigt och närståendepenning för att kunna ta hand om honom tillsammans med hemtjänst och hemsjukvården, men dagarna börjar ta slut och jag börjar bli väldigt orolig dels för hur man ska göra när jag behöver arbeta igen (då jag bor 4 timmar bort) samt hur jag ens själv ska orka med allt detta i fortsättningen även om jag vill kunna hjälpa till och skapa en bra sista tid för honom på alla sätt. Något som skapar extrem skuld att jag ens klagar på min egna hälsa, men jag vet ärligt inte hur länge jag kan orka att fortsätta på detta sätt eftersom jag redan nu har konstant spänningshuvudvärk eller migrän, fått smärta i hela kroppen, orkar knappt ta upp mig ur sängen och magkatarr som kommer och går för man är konstant stressad, orolig samt ledsen över pappas hemska tillstånd. Jag försöker att komma ut lite på promenader och träna, men det är svårt att göra så mycket annat eftersom mina vänner är 4 timmar bort också. Det finns inte heller platser på korttidsboendet eller äldreboendet och hospice existerar inte i den stad som min pappa bor i. Det finns inte heller någon möjlighet att vårdas på sjukhuset trots att han behöver översyn hela tiden. Jag är även enda barnet och de närmsta släktningarna bor 4 timmar bort. Tack och lov kommer min sambo ner till helgerna för att hjälpa till och han försöker med all sin makt att distrahera mig på kvällar.
Hur fasiken gör man i ett sånt här läge och hur orkar man?
