Värt att leva helt ensam?

Du uppmuntrar och stöttar ts dåliga mående. Det dina kommentarer leder till är att du bekräftar ts dåliga mående och indirekt uppmanar honom att fortsätta på den destruktiva väg han valt. De råden jag har gett ts är betydligt mer konstruktiva än det toxiskt sympatiserande du gör. 

Förutom det så lägger du också över ett ansvar på en fiktiv kvinna. Betyder också att den här fiktiva kvinnan även är ansvarig om ts misslyckas med att hitta en kvinna. Ts själv känner inget ansvarstagande och det bekräftas via kommentarer som dina. Ts får en känsla av att vara inkapabel. Du förstärker den känslan. 

Ts är ute efter att få toxiskt sympatiserande kommentarer som dina däremot. Ts värderar det högt. Skänker ts  tillfällig befrielse. Ts har antagligen kommit för nära insikten och känslan av ansvarstagande och behöver kommentarer som dina som tar ifrån honom ansvaret.

Det här är ett omedvetet val han gör. Du hjälper ts att bli hjälplös.

Det är ditt skuldbeläggande som ökar TS` dåliga mående. Han är en intelligent person och vet att ansvaret ligger hos honom, han orkar bara inte ta det just nu. Men det vill du inte inse utan fortsätter att trycka ner honom. Nu utmålar du även en fiktiv kvinna som offer, bara för att få det sagt.

Ja, han vill att någon ska flytta ansvaret från honom. Det är ju därför han startat tråden. Det hjälper du honom med.

Du hjälper honom att stanna kvar i hjälplösheten. Nu vill du dessutom felaktigt att det ska framstå som att jag trycker ner honom för att förstärka bilden du har av ts som en hjälplöst offer. Inkapabel till någon förändring.

Jag har högre tankar om ts än vad du har.

Du upprepar dina argument som jag redan krossat. Jag har gång på gång skrivet att TS måste ta ansvaret, det är bara patetiskt att du försöker prata bort det. Frågan är på vilket sätt han ska ta det, inte genom att skaffa hund eller ge upp i alla fall. Jag har ingenstans skrivit att han är ett hjälplöst offer, det är du som hittat på det.

TS har startat tråden för att han mår dåligt, inte med någon baktanke att skylla på andra eller att lyfta av hans eget ansvar. Men det vill inte du inse då män inte får erkänna att de mår dåligt för att de saknar en kvinna.
Jag vill ge TS hopp, du och andra vill få honom att ge upp.

Det är ditt skuldbeläggande som ökar TS` dåliga mående. Han är en intelligent person och vet att ansvaret ligger hos honom, han orkar bara inte ta det just nu. Men det vill du inte inse utan fortsätter att trycka ner honom. Nu utmålar du även en fiktiv kvinna som offer, bara för att få det sagt.

Rena dumheter att jag lägger skuldbördan på kvinnor och det vet du! Ingen har sagt ett ont ord om kvinnor och alla vet att det inte fungerar så att kvinnor sysslar med relationsmässig välgörenhet.
Intressant att du hela tiden fixerar dig vid skuld, någon måste du skylla på. Antingen TS själv eller mig. Det beror på att du inte har något bra förslag på vad TS ska göra för att må bättre utan föreslår sånt som han INTE mår bättre av då han försökt.

Jag tycker också att TS måste ut och träffa människor, men inte för att få vänner eller som ersättning för en kvinna, utan för att det är en väg att träffa den där kvinnan som helt säkert finns där ute. Det ÄR hans ansvar. Men det du och andra indirekt säger är att han inte har någon chans utan ska ge upp och skaffa hund istället eller umgås med familjen. Du tvingar kvar TS i vinkelvolten genom att föreslå något han inte vill och som inte hjälper honom istället för att ge honom hopp.

Att tycka att han ska fokusera på andra saker är inte detsamma som att säga att han ska ge upp. Tvärtom är det en förutsättning för att bli nöjd med tillvaron på sikt att man har flera saker som som gör livet värt att leva.

Du upprepar dina argument som jag redan krossat. Jag har gång på gång skrivet att TS måste ta ansvaret, det är bara patetiskt att du försöker prata bort det. Frågan är på vilket sätt han ska ta det, inte genom att skaffa hund eller ge upp i alla fall. Jag har ingenstans skrivit att han är ett hjälplöst offer, det är du som hittat på det.

TS har startat tråden för att han mår dåligt, inte med någon baktanke att skylla på andra eller att lyfta av hans eget ansvar. Men det vill inte du inse då män inte får erkänna att de mår dåligt för att de saknar en kvinna.
Jag vill ge TS hopp, du och andra vill få honom att ge upp.

Värt att leva helt ensam?

Jag är en man som har börjat bli till åren och jag har ingen nära vän längre och aldrig haft en flickvän. Jag kan vara ganska trevlig och skoja och umgås med tjejer privat och har sagt till mig att jag är deras favorit på jobbet.

Problemet är att tjejer inte vill gå längre med mig, jag är en vän då man inte vill ha en man som ser ut som mig vilket gör att jag kommer att få leva ensam hela livet.

Jag vet inte om jag orkar leva såhär längre. Aldrig få en kram. Aldrig ha någon att mysa med. Jag har ibland suttit här i min datorstol och sneglat upp på lampan i taket hur det skulle bli att hänga ett rep där för att få slut på detta.

Finns det andra i samma situation? Gått hela livet utan närhet? För mig låter det som rena jackpotten bara att få ligga i en soffa och hålla om någon.

Böckerna brukar gå att beställa genom biblioteket.

När vi blir äldre brukar inre egenskaper betyda lite mer när vi väljer partner. Jag har ingen aning om hur du ser ut, går på din egen uppfattning om att du själv tycker på ett visst sätt.