Anonym (Gile)

Sat 1 Mar 21:02

238 svar

Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?

Det finns besvärliga och kortsynta lärare. En del är utarbetade. Detsamma gäller föräldrar. Och så motsatsen förstås!

Svårigheterna uppkommer när det inte är samsyn mellan skolan och föräldrar/vårdnadshavare. Man kan inte säga att skolan eller föräldrarna alltid har rätt.

Ibland behöver någon mer objektiv komma in i situationen och se vad det hela kan röra sig om, när det uppkommit låsningar. Kanske finns det någon specialpedagog eller annan från elevhälsan, gärna centralt, som kan hjälpa till.

Det finns föräkdrar som exempelvis är övertygade om att varje skoluppgift måste vara rolig för att barnet ska förmå sig att arbeta med den. Medan vissa lärare överdriver ett barns beteende, för att de önskar att eleven ska börja i en liten grupp istället. Det är då det är bra med någon som kommer in lite utifrån.

Anonym (Gile)

Sat 1 Mar 22:45

#58

Anonym (,) skrev 2025-03-01 22:29:29 följande:

Varför skulle föräldrar vägra utreda sitt barn?

Det händer. Man vill inte att barnet ska ha med sig diagnosen ut i livet. Diagnosen är ju skyddad av sjukhussekretess, men måste uppges i samband med att man ska ta körkort eller söka utbildning till polis/officer och pilot, har jag för mig. Där blir den ju också skyddad, men den kan inverka på antagningen. De allra flesta med ADHD har inga problem med körkortsdelen. Försäkringsbolag kan också vara intresserade av att veta när det gäller bilförsäkring (fler bilolyckor för dem som har ADHD).

Eller också vill man inte se att barnet har de svårigheterna alls eller är emot diagnoser överhuvudtaget. Kan också bero på att man själv misstänker att man har diagnosen, men vill inte gräva vidare i det.

Anonym (Gile)

Sat 1 Mar 23:22

#59

Anonym (,) skrev 2025-03-01 22:34:14 följande:

Psykiatrin i Sverige är verkligen förjävlig.
BUP gör ingenting, de älskar att sätta diagnoser på barn och unga, och sedan släpper de ungdomen vind för våg.
Någon verklig hjälp för sina problem finns inte.

Ja det är allmänt känt att

Anonym (,) skrev 2025-03-01 22:40:15 följande:

Akutpsykiatrin i Sverige är förjävlig. Man blir inte tagen seriöst, även efter dem mest seriösa självmordsförsöken. Ja, det finns mer seriösa självmordsförsök. Jag gjorde det mest allvarliga självmordsförsök som finns, ändå blev jag hånfullt bemött, och de gjorde ingenting som förbättrade mitt mående.

Ja, psykiatrin idag har många begränsningar, det kan vara svårt att få rätt hjälp och stöd, trots att man verkligen behöver det.

Jag tycker att du ska försöka få stöd från någon frivillig organisation.
Om du går in på 1177 och söker på självmord får du hänvisningar till den vanliga vården.

Men längre ner finns det en avdelning som heter "Kontakt med andra". Där finns det flera alternativa organisationer angivna.

Längst ner där finns det också en länk som leder till en lista med ännu fler organisationer, som man kan kontakta när man har det svårt. Välj någon som verkar passa dig och ta kontakt. Är den första inte bra, ta nästa.

Ibland gäller det bara att uthärda tills man får stöd, minut för minut. Ha ditt andetag som ankare. Var glad om du får några minuters ro.
Behandla dig själv genom att tänka på hur du kan ta hand om dig på ett bra sätt, nu när du är skör. Ge dig själv vila, lugn och mat, i väntan på stöd.

Sök dig till en självhjälpsgrupp som Fontainhouse (tror att det stavas så).

Anonym (Gile)

Sun 2 Mar 17:20

#78

Anonym (Maria) skrev 2025-03-02 14:11:58 följande:

Att det är lätt att komma in på en utbildning betyder inte att alla som går den har låga meritvärden. Lärarutbildningen är en av Sveriges vanligaste utbildningar och många studenter har höga betyg. Många av de som kommer in med låga betyg tillhör också den rätt stora grupp som hoppar av utbildningen.

Men absolut bör man satsa på kvalitativ utbildning, vettig lön och vettig arbetsmiljö så att yrket blir attraktivt.

Långt tillbaka var läraryrket attraktivt med bra arbetsvillkor, och då var det också höga antagningspoäng till utbildningarna. Att ett land satsar på utbildning är en av de viktigaste faktorerna för att landet ska gå framåt.

Anonym (Gile)

Sun 2 Mar 17:38

#79

Anonym (TS) skrev 2025-03-02 09:13:26 följande:

När man väl fått kunskap om ADHD och Autism behöver man ju även strategier för hur man undervisar. Vad kan man göra istället. Bara fakta om diagnoser men utan strategier i övrigt behöver inte vara en större hjälp.

Håller med om att pedagogerna behöver få lära sig strategier när det gäller undervisningen av elever som har ADHD.

Men de måste förstå grundproblemen också, annars kan de inte används strategierna på ett bra sätt. Och inte heller tänka ut nya.

Anonym (Gile)

Sun 2 Mar 18:13

#81

Ingå i lärarutbildningen och vara ett obligatoriskt moment under praktiken.

Det gäller ju minst ett barn i varje klass.
Dessutom finns det de som är den lugna typen, som sitter still men det är jättesvårt med koncentrationen.

Autism bör också ingå, en del barn har inte så stora svårigheter att de får en diagnos, men man kan se drag hos dem. De kan behöva lite liknande bemötande som de med en tydlig diagnos. Kan vara bra att känna igen, det ökar lärarens empati och förmåga att hjälpa.

Anonym (Gile)

Sun 2 Mar 20:15

#91

Anonym (Frank) skrev 2025-03-02 20:06:03 följande:

Det får de redan.

Den här tråden är oerhört naiv.

Ofta tillämpas strategierna inte, trots att det förekommit fortbildnimg vid flera tillfällen på utvecklingsdagar.

Därför behöver kunskaperna om npf i integreras i praktikmoment på den ordinarie lärarutbildnimgen. Då blir det obligatoriskt att implementera dem under egna lektioner på lärarstudentens praktiperiod.

Anonym (Gile)

Mon 3 Mar 22:24

#131

Tyra myra skrev 2025-03-03 16:07:58 följande:

Vill bara påminna om att NPF-diagnoser som ADHD, ADD och autismspektrumtillstånd anses ibland vara "slaskdiagnoser" eftersom de kan vara svåra att diagnostisera exakt.

Detta beror på att symtomen kan överlappa med andra tillstånd och att det inte alltid finns tydliga biologiska markörer för dessa diagnoser.

Ibland kan diagnosen ges när man inte hittar någon annan förklaring till en persons svårigheter, vilket kan leda till att vissa ser det som en "slaskdiagnos".

För att en diagnos ska sättas måste man uppfylla ett visst antal kriterier som hör till just den diagnosen, och dessutom måste symtomen vara ganska tydliga. För de flesta diagnoser måste det ha funnits svårigheter minst sedan en viss ålder. Om personen inte fullt ut uppfyller kriterierna brukar man säga att personen bara har drag av något, men ingen diagnos.

Det är riktigt att en person kan ha vissa symtom som finns inom flera diagnoser, men man får bara de diagnoser där man fullt ut uppfyller kraven för diagnosen.

Det är exempelvis vanligt att barn med ADHD också har läs- och skrivsvårigheter eller Tourettes. Har man autism kan man ibland också ha drag av ADHD, eller tvärtom.

Både barn som har autism och ADHD kan exempelvis ha problem med ljudkänslighet, de har då svårt att filtrera bort ljud i omgivningen, som vi andra vänjer oss vid (ingår ej i kriterierna men är mycket vanligt).

Det är inga slaskdiagnoser, en riktigt utförd utredning är omfattande och precis. Man intervjuar personen själv, närstående och skolpersonal, både om dagsläget och om hur det har varit tidigare. Man använder olika frågeformulär som tidigare har utprovats statistiskt, så att de ska ge utslag på rätt saker.

Man observerar i klassrummet och i leksituationer. Undersöker medicinska journaler sedan födelsen och framåt. Läser pedagogisk dokumentation från tidigare. I utredningen igår både läkare, psykolog och ofta andra yrkesgrupper.
Man tar ställning till om det inte finns andra diagnoser eller förklaringar som passar bättre, trots att ärendet har kommit in som en remiss om just en ADHD- eller autismutredning.

Det finns omfattande test som ger indikationer på om en person har svårigheter inom autismspektrum. Även de är statistiskt utprovade.

Det finns vårdgivare som gör lite väl översiktliga utredningar, Jag tänker närmast på en del privata firmor som utreder vuxna (som då betalar ur egen ficka), som enligt min mening borde har gjort större ett grundligare

Anonym (Gile)

Mon 3 Mar 22:37

#132

Tillägg: Även en del utredningar av barn görs väl översiktligt tycker jag ibland (där har jag synpunkter på en del privata vårdgivare.)

Glömde att skriva att även en pedagogisk utredningsdel görs, oftast av lärare och specialpedagog.

Det ingår även sociala frågeställningar, hur är situationen hemma respektive i skolan?

Man testar intelligensen med särskilda test som används över hela världen och anpassats efter det aktuella landet (normerna skapas av resultatet på ett urval av landets barn). Så att man vet att det inte är en intellektuell funktionsnedsättning som är problemet. Men när det gäller autism så förekommer det relativt ofta att barnet har den diagnosen och samtidigt en intellektuell funktionsnedsättning.

Anonym (Gile)

Tue 4 Mar 08:15

#144

Anonym (M) skrev 2025-03-04 07:48:01 följande:

Ditt sätt att utrycka dig antyder faktiskt rätt dålig, oprofessionell syn. Bara att kalla det för en slaskdiagnos visar ju hur du ser på det. Men jag antar att du vet att man faktiskt kan se betydande fysiska skillnader i en npf hjärna mot en neurotypisk hjärna? Sen att man inte gör en sådan undersökning inför diagnos säger ju sig själv att det skulle dels blir för dyrt och även göra köerna extremt mycket längre, även för personer med allvarliga medicinska problem.

Jag menar det görs ju även en medicinsk utredning inför en diagnos. Och om du själv levt med ett barn med en diagnos hade du nog själv förstått skillnaden.

Anledningen till att dessa diagnoser ens behövs är ju för att samhället ser ut som det gör, där dessa personer inte passar in. Det är ju knappt så neurotypiska personer funkar i detta samhälle om man tittar på det psykiska måendet generellt, där utbrändhet och depressioner är extremt vanligt. Istället för att rynka på näsan åt diagnoser kanske man bör vända blicken mot grundproblemet.

När det gjordes undersökningar i fängekse för ett 20-tal år sedan så visade det sig att det var vanligt med läs- och skrivsvårigheter och även med ADHD. Det var vuxna intagna, oftast aldrig tidigare utredda personer. Man hade ju önskat dem en annan skolgång.

Idag är personer med npf-diagnoser överrepresenterade inom psykiatrin, det är lätt att börja må dåligt när man har en knagglig skolgång bakom sig och de svårigheter som följer med de tillstånden.

Vi har ju en våldsvåg med gängkriminalitet nu. Här är nog samhällsutvecklingen en starkt bidragande orsak, så det är inte så enkelt att bara npf-tillstånd på de barnen/ungdomarna är en förklaring. Men det är nog lättare att locka med någon som känner sig utanför och har svårt att få hjälp i skolan att klara skolsituationen och kurserna.. Här behöver vi ett starkt engagemang i barnens fritid som en motvikt. .

Som en allmän grund behöver vi skolor för alla elever, det vinner vi både mänskligt och samhällsekonomiskt på. Framgångsrika länder har bra utbildning.

Anonym (Gile)

Tue 4 Mar 08:42

#146

Anonym (L) skrev 2025-03-04 08:23:04 följande:

Min som gick i IES och det är intressant att det gick att upprätthålla ordningen i klassrummet i den skolan, Nu tror jag tyvärr att även den skolan har blivit sämre på vissa ställen men då var den väldigt bra.

Jag tror att en stor skillnad är att lärarna där hade backning av ledningen. I den kommunala skola som sonen gick i först vek sig rektorn för föräldrarna så att de lärare som försökte göra något åt problemen fick kritik i stället.

I IES hade de även ett team av kurator, specialpedagoger och en akademisk samordnare som jobbade med elever som hade det tufft i skolan av olika anledningar.

I Sverige finns det ofta en skepsis mot begreppet disciplin men i den skolan handlade det inte om att ?förtrycka? elever utan att skapa en studiero som främjade kreativitet och gynnande elever med olika svårigheter.

De hade även ett tyst rum hos specialpedagogerna där varken lärare eller föräldrar fick störa innan lektionen var över så att elever som behövde extra ro kunde komma dit och arbeta ostört. Det var öppet för den som ville.

I den skolan var det sällan tal om diagnoser utan skolan gjorde en egen utredning först för att se vad eleven behövde.

Det är ett fungerande koncept men då måste man vara beredd på att satsa mer resurser på skolan och det är ju ofta där det tar stopp.

Dessutom måste man ha med sig föräldrarna som ibland beter sig hemskt mot lärare i andra skolor.Jag har varit på föräldramöten i kommunala skolan där föräldrar har attackerat lärare verbalt och betett sig som om lärarna är någon form av servicepersonal.

I IES fick vi skriva på ett kontrakt där vi som föräldrar godtog skolans ordningsregler som bland annat handlade om respekten för lärarna.

Javisst hjälper det om skolledning och kommunledning står bakom lärarna. Och tydliga regler och rutiner är ett stöd för alla elever, även de som inte har svårigheter.

I de kommunala skolorna är det fler elever som har problem av olika slag än i friskolor. Det finns också friskolor som talar om för föräldrar att deras barn inte platsar där t.ex. Om man tittar på statistik så finns det i snitt mindre resurser i form arbetstimmar av kuratorer, skolsköterskor, skolläkare, psykologer osv i friskolorna.

Just den skolan som du nämner har jag lite svårt för, för de bidrar starkt till betygsinflationen. I en del av deras skolor får eleverna bl.a. jättehöga betyg i praktiskt/estetiska ämnen, för att dra upp betygsgenomsnittet för skolan.

Anonym (Gile)

Tue 4 Mar 18:40

#170

Tyra myra skrev 2025-03-04 16:09:28 följande:

Visst vore det ett intressant forskningsområde. Skulle inte förvåna om andelen i skolan är ännu högre.

Men vad göra för att föräldrar och skola ska ta sitt ansvar?

Före vi fick den här vågen av diagnoser som vi sitter i nu, så var det ca 5-6 % av barnen som hade ADHD/ADD. För en tredjedel av dem minskar sedan symtomen ganska mycket när de blir äldre.

Den siffran stämmer med andra håll i världen, det brukat ligga ungefär i den storleksordningen när man undersöker grupper av ungdomar i t.ex. ostasien.

Där är kraven på uppförande är mycket högre i skolan, men även där skiljer ungdomarna med diagnoser sig ifrån de andra. Alla ungdomar/barn uppträder lugnare i skolan, men barnen med ADHD är ändå livligare och oroligare än de andra eleverna.

Så det går inte att "uppfostra" bort. Barnen i asien kan ha en fördel av att det är lugnare i klassrummen, de är ju lättstörda, samtigit som det blir svårare för dem att uppföra sig enligt normen. Våra friare undervisningssätt med egenstyrda projekt i Sverige kan vara svårare för svenska skolbarn med diagnoser.

Ja, en del barn kan få diagnosen ADHD, trots att de egentligen har PTSD eller har en pågående mycket svår hemmiljö som orsakar symtomen. Ibland har barnen både ADHD och någon av dessa andra diagnoser.

Därför måste utredningarna vara noggranna. Tyvärr är regionerna snåla när de upphandlar utredningar av privata vårdgivare, det finns inte riktigt tid till att gå på djupet när det skulle behövas. Jag har hört om personer som lägger till utredningstimmar gratis för att känna att utredningen de göt ska bli rätt. Andra kan vara mindre nogaräknade och försöka tjäna extrs pengar genom att slarva igenom.

Anonym (Gile)

Wed 5 Mar 08:46

#181

Några växer faktiskt ifrån ADHD-symtomen som vuxna, med de flesta har kvar sina symtom. De lär sig hantera dem, men strategierna hjälper oftast inte fullt ut. Så i vissa sammanhang kan de missa.

Jag tror det är svårt för oss andra att sätta oss in hur det är att t.ex. ha bristande tidsuppfattning. Att inte känna på sig om det har gått 10 minuter el?er 40 minuter. Så har en del med ADHD.

Att känna sig oerhört trött eller väldigt rastlös så fort man behöver sitta och lyssna på något som inte är superintressant.

Jag såg en anpassning i klassrummet en gång som var lite oväntad.

Längst bak i klassrummet fanns en soffa som inte var så mjuk. Under slutet av skoldagen fick en pojke med kraftig ADHD vara med på klassens genomgång medan han samtidigt hoppade i soffan. Han störde inte de andra, för de var vända framåt. Läraren sa att hon checkat av honom, han hade lyssnat på det som de pratade om. : )

Anonym (Gile)

Wed 5 Mar 11:39

#184

Tidigare, före de diagnosvåg som nu är, var det exempelvis ca 5-6% av barnen som diagnosticerades med ADHD./ADD. Den siffran stämmer med internationelka studier, det kan skilja några procent upp eller ner.

Idag är det betydligt fler. Lite kan det ha ökat beroende på man upptäcker fler flickor idag.

Men samhällets förändringar kan också påverka förekomsten. Internet har t.ex. gjort att tiden som en person kan upprätthålla sin uppmärksamhet har minskat tydligt i medeltal. Tittar man på filmer för barn häbder det något varje sekund, de skulle somna över filmer för barn från långt tillbaka.

Sedan har vi problemet med snabba, ofullständiga utredningar. Dels beror det på att de avtal som regionen har med privata vårdgivare är för snåla för de grundliga utredningar som ofta behövs, och dels beror det på att de familjer som betalar helt ur egen ficka kan hamna hos oseriösa och bristfälliga aktörer.

Anonym (Gile)

Thu 6 Mar 10:34

#191

Tyra myra skrev 2025-03-05 12:16:02 följande:

Vill avsluta mitt inhopp i tråden med ett litet tanke experiment.

Du som inte har diagnostiserats med någon npf diagnos. Tänk tillbaka på din barndom och skoltid. Vad var jobbigt? Vad tror du dina föräldrar och lärare tyckte var jobbigt med dig?

När jag gör det ser jag en liten flicka som var väldigt fokuserad och gick in i allt jag gjorde till 100%. Hade bara ett fåtal kompisar men dessa har å andra sidan funnits med hela livet,
Mina föräldrar och även syskon tyckte nog att jag var jobbig på så sätt att jag var väldigt bestämd över hur jag ville ha saker och ting. Alltid sitta på samma stol vid bordet eller soffan. mm

Nog har jag haft min beskärda del av autistiska drag alltid. Men dessa har faktiskt varit mig till stor nytta i livet. Mitt focus har hjälpt mig i mina studier och senare i mitt arbete och i livet i övrigt. Mina autistiska drag har gjort mig till den jag är och jag är stolt över detta.

På samma sätt kan vi se hur framgångsrika idrottare genom sina speciella drag excellerat i sin sport.

Vi har alla vår personliga särart och allt eftersom vi växer upp slipas de vassa kanterna bort och vi upplever att vi är välanpassade till vår miljö.

Vi kommer aldrig födas som välanpassade. Anpassning är någonting vi lär oss av föräldrar/familj, skola och andra aktiviteter där vi integrerar med andra människor.

Det är skillnad på att ha autistiska drag och på att ha en full diagnos. Dragen kan sätta käppar i hjulen ibland, men ganska ofta kan man hitta vägar för att utnyttja sin begpvning och t.o.m. i vissa situationer dra nytta av en större förmåga att fokusera på en sak t.ex. eller sin envishet.

Anonym (Gile)

Fri 7 Mar 22:48

#203

Tyra myra skrev 2025-03-06 18:29:32 följande:

Förstår om du har en diagnos, då du inte kan skilja på resonemangen jag för.

Att det gått inflation i npf diagnoser är välkänt och ett problem för oss.

Att vi i Sverige är mycket mera generösa med att sätta dessa diagnoser är också välkänt.

När jag försöker peka på farorna barn utsätts för, när man alltför lättvindigt sätter diagnoser på dem i stället för att hjälpa dem på annat sätt.

Det handlar om barnens bästa i skolans bästa och inte föräldrarnas bästa.

De barn jag talar om har ingen nytta av medicinering utan tvärtom kan den skapa mera problem för dem.

Någonstans måste vi sätta stopp. Om vi fortsätter att ge diagnoser och mediciner till de barn vi upplever som problem och inte tar i tu med grundproblemen så har snart 50% av våra barn diagnoser och medicinering.

Jag säger i alla fall STOPP. Men jag hoppas innerligt att vi börjar ta våra barns symtom på allvar. Symtomen beror till stor del på den ostrukturerade miljö de växer upp i samtidigt som skolan inte tar ansvar för att ge barnen den struktur de behöver.

Det finns ingen medicin som är specifik mot autism eller sådana drag.
.

Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?

INNEHÅLL